Väska med broderi

Förra helgens provlapp i skånskt yllebroderi sitter nu på en stickväska, omgiven av jeanstyg som  tar upp broderiets blå färg och ramar in det. 

På baksidan använde jag en bakficka på mannens jeans, inget ovanligt men visst är det bra!

Insidan blev röd, stadig markisväv som gör väskan stabil. Behöver inte ens en platta i botten för att den ska stå av sig själv. Eftersom jag vill ha den som stickväska blev det några fickor inuti också. Den rosa har jag delat av så det passar för stickor.

Jag använde en pappkasse från ett varuhus som mönster, lite lägre men det blev ändå en ganska stor väska. Jag stoppade i allt garn och det färdiga livet till koftan i Rowan-garn och det bara försvann!

Men det finns där och har gott om plats!

Ett par saker kunde blivit bättre: kanten upptill fladdrar lite så en annan gång gör jag nog sidorna något avsmalnande uppåt. Dessutom kom jag på att symaskinen har en förstärkt raksöm som gör stickningarna mycket tydligare, men då hade jag bara handtagen kvar så det är bara på dem. Kunde nog gjort röda stickningar på lite fler ställen också. Inget allvarligt alltså, men man vill ju gärna förbättra till nästa gång.

Nu ska jag njuta av min väska!

Hilmas kudde

Min provlapp i yllebroderi är klar och är just nu uppspänd för att bli slät och fin. I väntan på att kunna montera det till en kasse har jag börjat på Hilma-kudden, uppkallad efter originalets ägare. Undrar just vad hon skulle tycka om den färgställning jag valt, den skiljer sig rätt ordentligt från originalet. Jag tycker i alla fall om den, mjuka höstfärger blir det.

Tycker det går hyfsat snabbt, men det är ju en del kvar... 

Skånskt yllebroderi

Så har det återigen gått alldeles för lång tid utan blogginlägg! Den här gången beror det på att skolstarten har inneburit mycket jobb - lite mer än vanligt faktiskt. 

I helgen har jag dock kopplat av med en kurs i skånskt yllebroderi och det var kul! Har alltid tyckt att det är ganska svårt att brodera med ull på ylle, men nu har jag nog fått kläm på det. Köpte ett färdigt litet kit som uppvärmningsövning. Mönstret tycker jag är helt fantastiskt, och även om det syns att jag är ovan (om man granskar det så gör det faktiskt det) så är jag ändå nöjd. 

Tänker mig att montera det med bitar av jeanstyg och göra en stickväska av det. Med många fickor!

Det tog sin lilla tid att färdigställa, det sista sydde jag för några minuter sedan. Så här långt kom jag på den första kursdagen (färgerna har blivit helt fel):

Jag blev faktiskt ganska biten av det här så jag köpte ett färdigtryckt tyg till kudden Hilma. Fast garnet fick vara, jag har ett rätt stort lager som jag fått för ett tag sedan och dessutom vill jag ha en något annan färgskala. Den här är lite för blarrig för min smak. Alla gamla kuddar är då rakt inga skönheter!

Nu när provlappen är klar kan jag kasta mig över den underbara uppgiften att välja garner till kuddens mönster! Jippiiii!

Viften med mohair

Ibland är det nästan som en förbannelse att börja på något nytt - det är helt omöjligt att lägga det ifrån sig fast man faktiskt behöver göra annat också!

För ett par dagar sedan började jag på Viften som finns i Marianne Isagers bok Japanstrik. Har länge velat göra den och när jag såg Asplunds kunde jag bara inte låta bli!

Kanten är klar, jag har gjort som Asplund och stickat fram- och bakstycke i ett. Det gick en hel del garn till kanten och tog sin lilla tid, men nu växer det klart snabbare.

Jag har annan masktäthet med grövre garn och dessutom 1 tråd mohair, så jag får förändra lite i mönstret. Men uppläggningen gjorde jag med så många maskor som det står i mönstret. I boken finns nämligen endast storlek M och det räcker nog inte riktigt till mig. Där är en del andra konstigheter i beskrivningen också, men jag tror jag ska reda ut det.

Började ju på en Setesdal-kofta i förra veckan och den är så klart inte klar än. Fast det slipper jag ha dåligt samvete för; resten av garnet är nämligen på väg från Kina och lär inte anlända förrän om en dryg månad så jag kan ändå inte sticka klart förrän dess!

Med inspiration från Setesdal

Det här ska bli en kofta, mönstret är från Rauma och i original är det därför Raumas finullgarn, ett mycket trevligt garn som bl.a. säljs på Helylle i Kristianstad. Jag tror mönstret heter Fritt efter Setesdal. I vilket fall så är min variant fritt efter Fritt efter Setesdal, jag gör den längre (originalet är en bolero) och med lite annan stjärna eftersom mitt garn är tunnare. 

Just nu tycker jag faktiskt inte det ser så spännande ut, men det ska broderas också så det kanske blir bra i slutändan. Flera av mina stickkamrater har gjort den (i Raumas finullgarn) och de är så fina! Bilden är lånad från QueenMudd.

Jag har med mig lite saker hem från resan till Shanghai, men det mesta är på väg med posten. En söt liten klassisk tekopp fick dock följa med i resväskan.

En liten hankatt!

Hemma i Sverige igen och andas frisk luft! Och vattnet är också rent och dessutom kallt, inte sånt man i vanliga fall går omkring och uppskattar men en månad i Shanghai gör skillnad! 

Mer om vistelsen i Shanghai senare. Just nu tänkte jag bara visa bilder på senaste tillökningen bland djuren.

Hessia, min norska skogskatt (tror jag väl det är), har levererat källingar för tre veckor sedan. Mannen såg till att vi behöll två, men en blev ihjälbiten av en annan katt så nu är det faktiskt bara en kvar. Den vill jag nog behålla!

Han ser lite sorgsen ut med det vita som går precis ovanför munnen! Känns som en lugn och harmonisk liten källing som nog kan bli trevlig som vuxen. Om man kan avhålla sig från att busa med dem på "fel" sätt så brukar de faktiskt bli trevligare i termer av inte så vilda på att bita och riva.

Till Kina!

Imorgon bitti bär det av till Shanghai! Äldsta Sonen fyller 30 och det ska bli så kul att få fira dagen med honom. Jag träffar ju inte honom varje dag precis så jag ser verkligen fram emot att träffa honom. Dessutom ska jag plugga kinesiska på samma universitet som i fjor - fast den här gången ska jag väl klara E-klassen, i fjor bytte jag till en enklare grupp men den har jag ju inte lust att delta i igen.

Har äntligen köpt en ordentlig resväska, väldigt skönt att slippa oroa sig för att den ska braka ihop. Samsonite lär inte göra det i första taget, och dessutom är det 10 års garanti. Bara det är värt priset. Kunde heller inte låta bli att köpa matchande bag som handbagage...

Kinesiska myndigheter har dessvärre blockerat såväl facebook som blogger - så missnöjda befolkningsgrupper inte ska kunna använda det till att organisera sig - så det betyder inga blogginlägg här den närmaste månaden. Åter till Sverige 3 augusti! Ha en bra sommar!


PS: Planerar lite garninköp...

En olycka!

Lantbruksgårdar är enligt statistiken en av de farligaste arbetsplatserna i Sverige. Det är många olyckor i förhållande till antalet sysselsatta. De flesta olyckor är inte så allvarliga, men dödsfall inträffar varje år.

Nu bedriver vi inte så mycket verksamhet, det är mest får, höns och gäss, men ett och annat träd behöver ju fällas ibland. Man bör alltså tänka på säkerheten. Det gör vi så klart, och det har heller inte hänt något med oss. Nej, på den här gården är gässen mer utsatta. Vi har bara haft gäss i två år, men inget av de åren har dessvärre gått skadefritt.

Förra sommaren tog räven två av våra gäss, det var inte alls kul. I natt har dessvärre en av gässen drunknat i vattenspannen. Mannen hittade den med benen i vädret i morse. Det måste vara höjden av otur att spannen inte vält. Nu har vi inventerat vårt förråd av baljor för att hitta något som är säkrare - fast jag måste erkänna att jag inte hade en aning om att det skulle behövas. Mannen har däremot varit med om det en gång för en himla massa år sedan.

Vi har i alla fall 19 gäss kvar! Min mamma har alltid sagt att jag är född optimist...

Beskrivning på nybörjarmönster i flerfärgsstickning

Här kommer ett lämpligt mönster för den som inte är så van att sticka mönster med flera färger. Lämpligt är det för att:

• det är max 3 maskor av varje färg så man behöver inte sno garnet
• det är inga lodräta linjer, då är det lättare att få det jämnt
• det är enkelt att lära sig och att se var man är när man stickar

Därmed inte sagt att mönstret är simpelt, tvärtom - man kan förändra det ganska mycket, lägga mönsterraderna rakt ovanför eller förskjuta dem t.ex. Beroende på vilka färger man väljer och vad man använder det till blir resultatet väldigt olika. Jag kan tänka mig att använda det till muddar, kofta, kudde. Bara det är rundstickning!

Jag har stickat två handledsvärmare, den ena med mönstren rakt ovanpå varandra (till höger på bilden) och det andra med mönstret förskjutet (till vänster).

I svart och grått blir det som synes ganska grafiskt. I flera olika färger ser det helt annorlunda ut, som på koftan jag håller på med, fler bilder i det inslaget.

Flerfärgsstickning ska man gärna sticka lite fast, om man stickar för löst blir mönstret inte så tydligt. Det framgår av mina handledsvärmare som båda är stickade med samma stickor och samma antal maskor, men olika hårt/löst.

Och så mönstret: jag använde 2-trådigt garn, stickor nr 3 och la upp 48 m. (jag gjorde en miss och markerade inte rutorna ordentligt, hoppas att det syns ok i alla fall, skulle det vara besvärligt så lägg en kommentar så lägger jag in bättre bilder)

Längre fram tänker jag göra ett inlägg med islandströja för barn med hela beskrivningen, inte bara flerfärgsmönstret. Stickar man på det här sättet blir det inga sömmar att sy ihop (utom några maskor under ärmen), tröjan är i princip klar när den kommer av stickorna!

Just de här tröjorna ska jag ge till en pojke i Kina som har en isländsk pappa, skulle tro att det blir uppskattat.

Envisa får-mödrar

Vid den här tiden är det dags att dela på tackor och lamm. Det brukar inte vara några större problem. I år var det dock lite jobbigare än vanligt.

Vi börjar med att ta hem alla från sommarbetet uppe i backen, tvärs över åkern. I år har arrendatorn vete på åkern, och det kan man ju inte traska rätt igenom med ett 29 tackor och 60 lamm.

Av misstag finns det turligt nog en "gata" i kanten av fältet. När det var dags för vallskörd tog nämligen den något oerfarne maskinskötaren fel på gräs- och vetefältet (!) och hann hugga av längs med ena kort- och långsidan. Där är perfekt att driva fåren! 

Hem var alltså inga problem.

Men sen hade vi ett fasligt göra att få in alla i stallet, som tur var kom en granne och hjälpte till. Sen delade vi dem i olika grupper: 11 tackor som ska till slakt för sig, 60 lamm för sig tillsammans med 1 tacka som "barnvakt" för att hålla ordning på lammen, och resterande 17 tackor som skulle tillbaka till sommarbetet.

Nu börjar strulet! Vi fick visserligen upp de 17 tackorna till backen, men det tog inte många minuter förrän de var hemma igen och letade efter sina lamm. De hade hittat någon svag punkt i stängslet och rymt. Tack och lov tog de samma "gata" hem så vi slipper ersätta arrendatorn för förstört vete!

Tackorna fick gå på en äng här hemmavid över natten. I morse reparerade Mannen stängslet och vi drev upp dem till backen igen. Fast inte utan problem, de var väldigt envetna med att vilja in i stallet där lammen var. En annan granne kom och hjälpte till. Och en listig rackare (får - inte granne) gömde sig bakom ena längan så henne fick vi lämna hemma.

När de övriga 16 tackorna väl var uppe i backen igen kände vi oss väldigt nöjda. Nytt stängsel och allt, nu är det frid och fröjd. Trodde vi i ungefär en halvtimme. Då kommer 11 tackor tillbaka - igen! Då gav vi upp så nu går 5 tackor uppe på sommarbetet och resten står i stallet.

Lammen går som planerat på ängarna här hemma. Fast de minsta letar fortfarande efter sin mamma. Och ja, det känns grymt att dela mor och barn - men det är faktiskt inget annat att göra om man föder upp lamm. De ska ju växa till sig för att gå till slakt. Förutom de tacklamm vi ska behålla för att avla vidare på, de ska jag fjäska in mig hos i höst (medelst knäckebröd) för tama tackor är mycket lättare att hantera. Och det är mycket trevligare!

Gäss växer snabbt!

Gäss överlever inte regn förrän de fått fjädrar över hela kroppen. Låter lite konstigt att en vattenfågel inte tål regn, men så är det faktiskt. En bekant berättade att hon brukar hitta döda änder efter varje skyfall. Så man måste vara lite rädd om de små gässlingarna, ta dem ut och in innan de är stora nog att vara ute oavsett väder.

Gässlingarn växer snabbt, fast bilderna ljuger lite för det är nog en dryg vecka sedan jag tog dem så de är faktiskt ännu större nu.

Beskrivning på grunderna i flerfärgsstickning

Att sticka med flera färger samtidigt är en gammal konst att göra stickningen vacker, och det är vansinningt roligt! 

Flerfärgsstickning är en tradition med starkt fäste i Sverige och Norge, liksom på den skotska ön Fair Isle. Internationellt är fair isle-stickning och norsk stickning mest känt. Begrepp som  fair isle-stickning, norskstickning, stranded knitting och andra uttryck blandas ofta ihop i olika sammanhang. Jag tänkte reda ut det i ett senare inlägg, just nu får det räcka att konstatera att alltihop handlar om flerfärgsstickning.

Jag tänkte istället visa hur man håller garnerna och ta upp några viktiga grundförutsättningar.

För den som aldrig stickat med mer än en tråd i taget kan det vara lite knepigt att veta hur man håller garnerna för att få flyt i stickningen och jämn spänning på trådarna. Det är inte meningen att man ska släppa det garn man inte stickar med och plocka upp det när det blir den färgens tur; då får man inget flyt i stickningen, det tar tid och det blir svårt att få jämn spänning.

Man kan hålla på mer än ett sätt, beroende på hur man brukar sticka i vanliga fall. I Sverige brukar vi använda det "kontinentala" sättet att hålla, och då är det enklast att hålla båda garnerna i samma hand. Jag har tagit några foto för att illustrera det (det var svårare att fota än jag trodde och jag klarade inte att få med högerhanden samtidigt, men jag hoppas att man ser tillräckligt tydligt):

Båda trådarna löper över pekfingret (som vanligt) men delas sedan mellan pek- och långfinger. 

På undersidan av handen samlar man ihop garnerna och håller dem tillsammans igen.

När en maska ska stickas fångar man den färg man ska ha. Här har jag hållt lite långt upp för att man ska se lite tydligare.

Ungefär så här brukar jag hålla. Hur nära man håller är så klart olika, håll så likt som du brukar så blir det lättast.

Det är också viktigt att alltid hålla garnerna i samma ordning. Det blir alltid lite olika spänning på de båda garnerna och i många mönster kommer det att synas tydligt om man skiftar garnerna. Jag tänker så här för att komma ihåg vilket garn jag har var: bakgrundsfärgen längst bak. Jag kommer då ihåg det eftersom båda orden börjar på b.  Det är dessutom oftast bäst att ha bakgrundsfärgen längst bak när man gör mönster där man behöver sno garnerna (mer om det senare).


En annan viktig sak: sticka runt och inte fram och tillbaka. Flerfärgsstickning lämpar sig inte för aviga maskor! Stickar du runt blir det bara räta maskor och det blir möjligt att få flyt i stickningen, då blir det så klart lättast att få det jämnt och fint.

Nu är det läge att fatta stickorna och prova med att sticka varannan maska med olika färg, fortsätt med 2 maskor i varje färg och sen 3 maskor i varje färg. Fler än 3 (eller möjligen 4) maskor brukar man inte sticka i en och samma färg utan att sno garnet (hur man gör kommer i senare inlägg). Har man för många maskor i samma färg (utan att sno) kommer det nämligen att dra ihop stickningen, det blir inte alls bra.

I nästa inlägg om flerfärgsstickning kommer ett enkelt nybörjarmönster och fler tips och viktigheter kring mönster för flerfärgsstickning.

Hoppas detta blir till nytta och glädje för någon!

Stickning som upprör

Jag sitter med som ledamot i en nämnd i min hemkommun. Mötena kan vara ganska långa och med många föredragningar.

För att kunna koncentrera mig och fokusera tankarna som annars gärna vandrar sina egna vägar så - just det! - jag stickar så klart. Det fungerar alldeles utmärkt om man bara väljer ett sticke där man inte behöver räkna maskor.

Vad gör andra då? Jo, somliga kladdar på papper, andra tar en liten tupplur, någon pluggar inför juridiktenta och en del håller på med mobiltelefonen (t.ex. ett av kommunalråden).

Vilket av dessa alternativ verkar vara bäst ur koncentrationssynpunkt? Javisst, stickning! (Jag sover aldrig på mötena...)

Och vilket av dessa alternativ tror ni folk blir upprörda över? Helt rätt. Stickning. Så pass att motståndarlaget tagit upp det med både sitt kommunalråd och med min gruppledare, som i sin tur dryftat det med vårt kommunalråd.

Och tror ni jag låter bli att sticka då? Självklart inte. Om man skulle rätta sig efter alla dumheter folk får för sig skulle man ha fullt sjå och missa en massa värdefullt här i livet. Undrar bara om de tänker driva det längre...

Detta är vad jag stickade på på senaste mötet, bara räta maskor och lite ökningar, inget märkligt för en van stickare. Först blev jag missnöjd med färgerna, men nu tänker jag att det kanske inte blir så dumt när det blir klart.

Och så gässlingar...

Det är mycket med djuren nu! Jag är väldigt förtjust i hönsen och Mannen vill av någon anledning gärna ha gäss. Så häromdagen införskaffade han 20 stycken nykläckta gässlingar. Lite fler än förra året och lite fler än vi egentligen behöver. 

Förutom att de blir goda till hösten så är de också alldeles utmärkta gräsklippare. Man slipper slå gräset runt längorna!

Bara en tupp kvar

Igår slaktade vi tre av våra tuppar. Jag har alltid hört att det ska vara så svårt att plocka fjäderfä, men det gick hur lätt som helst. Jag var noga med temperaturen för att skålla dem ordentligt så fjädrarna lossnade utan problem.                                                                                                Det var betydligt värre med att ta ur dem, det fick jag ge upp. Får be någon att visa mig nån gång. Jag skar istället ut låren och bröstfiléerna, det är ju där det mesta köttet är i vilket fall som helst.

Ikväll blir det Tupp à la Marengo!

Nu har vi alltså bara en tocke kvar, den grå Cochrin-tuppen. Jag tycker han är stilig, men Mannen tycker han ser lite löjlig ut med fjädrar på benen. Och dessutom att han ser ut som han har skiddräkt på sig, så därför är han nu döpt till Stenmark.

Fler svarta djur

Vi har fått tillökning med tre svarta djur: två hönor och en katt. Alla är omhändertagna för att få det bättre.

Hönorna är av rasen Cochrin, vilket visade sig vara en kinesisk ras. Det visste jag inte när jag fick dem, men det var ju lite passande!

De har tidigare bott hos en hästuppfödare där de gick var för sig i olika bås, tillsammans med tuppar . De har alltså aldrig varit utomhus förrän de kom hit. Den ena hönan gick ihop med en tupp, men den andra hade två tuppar. Den stackars hönan fick alltså aldrig vara ifred...

Sen de kom till oss fortsätter dessvärre tupparna att jag den ena, inte den som är på bild utan den andra. Hon är inte med på bild av en anledning: Hon gömmer sig för tupparna. Hennes nacke är helt utan fjädrar eftersom det är där tupparna tar tag för att hålla fast henne medan de roar sig enligt naturens villkor. Det går visserligen ganska snabbt, men nu är den tredje tuppen också på henne så det blir lite mycket. Tupparna står utanför hennes gömställe och väntar. Hönan torde vara aningen deprimerad... 

Så, för att rädda hönan - och för att det inte finns någon anledning att ha ett helt gäng tuppar som äter mat utan att producera ägg - tänker vi idag slakta tre av de fyra tupparna. Vår "gamla" blommetupp stryker med för att han är oklok nog att anfalla den hand som föder honom. Av de tre Cochrintupparna behåller jag den stilige grå.

Att spara den stiligaste tuppen har ju visserligen visat sig vara en ganska dålig strategi; det var av den anledningen som blommetuppen fick bli herre på täppan. Fast den grå Cochrin-tuppen är så grann så jag kan inte låta bli att försöka!

Det finns ett litet aber till: någon av de nya är klart kontraproduktiv. Sen de kom hit är det nämligen någon som äter ägg. Jag har en plan: den skyldige kommer att avslöjas och nackas.

Jag har ingen bild på den grå tuppen än eftersom han inte är van att gå ut, och ärligt talat verkar han lite feg...

Katten då? Jo, hon är ursprungligen en hittekatt som sonens kamrat tog hand om. Men kamraten har en jättekanin (jo, det är sant) som mobbade henne. Hon mår bättre här. 

Det ser ut som hon är norsk skogskatt, tycker jag. Någon som vet? Hon heter Hessia och är numera synnerligen kelen.

De första dagarna blev jag dock lite betänksam, hon kan inte jama (det låter inget när hon öppnar munnen!) men hon gick och skrek konstigt i ett par dagar. När hon dessutom började skvätta och markera inomhus övergav jag snabbt planen att hålla henne inomhus en vecka.

De följande dagarna tillbringade hon i en av längorna tillsammans med en hankatt. Jag har aldrig haft en honkatt förr så först då begrep jag att hon löpte! Och nu lär det bli källingar när jag är i Kina!

PS: En särskild hälsning till en av mina läsare, Marianne, som på en trevlig fest igår fick mig att återfå lusten att skriva efter ett par veckors torka. Tack!

Selbu-mönstrat

Mönsterstickning i tunt garn och stickor 2 = den här koftan kommer att ta tid. Har bestämt att det blir detta jag tar med på tåg och sånt.




Det är sånt här man fastnar i för att se hur mönstret tar sig ut om man gör bara lite till. Har kommit en bit på väg, men det är lååångt kvar!

Garnet har jag köpt i Shanghai. Det är merinoull i mönstergarnet. Bottengarnet är också ull, men det är inte lika mjukt, mer rå ullkänsla som vi är vana vid här. Rätt bra kombination tycker jag, mönstret blir väldigt distinkt.

Parallellt med detta tänker jag absolut sticka en del annat, och montera ett och annat, annars blir det inget annat på ett tag.

Tänkte ta tag i den utlovade mönsterstickningsguiden i veckan.

Lite Fair Isle-teknik

Egentligen borde jag ha deklarerat i veckan - men det är roligare att sticka! Idag har jag stickat klart livet på Rowankoftan. På bilden syns halsringningen bak. Jag har använt mig av Fair Isle-tekniken att bara sticka räta varv och istället klippa av garnet där det inte passar att göra steek. Traskanten kommer ju att döljas i halskantningen. Detta måste vara modellen för Queen Mudd som gör allt för att undvika aviga varv!

Axlarna har jag avslutat med öppna maskor mitt i en rand. Det störde mig oerhört att det skulle bli två ränder i samma färg över axeln, så jag planerar att sy ihop med två färger och på så sätt foga ihop randen med mittenvarvet. Återstår att se hur bra det blir...

Jag är inte riktigt säker på att jag kommer att tycka om den väldigt blandade färgskalan i randningen, men nu är det bara ärmarna kvar så jag ska i alla fall göra färdigt koftan.

Fast först åter till deklarationen...

Rowankofta på g

Jag har inte riktigt blivit färdig att fota min kofta i Rowans härliga garn, men ikväll var jag på stickkafé och då blev den fotad av Ewa. Det är en liten bild så det syns kanske inte så bra. Har i alla fall kommit upp till ärmhålen. 

Den här är bra att ha med sig, mönstret är enkelt, så nu tänker jag lägga upp till en kofta jag är himla sugen på, så kan jag sticka på den hemma. Visst är man lättlurad när det gäller anledningar att lägga upp nåt nytt!

Tunt garn, stickor 2, Selbumönster, grå botten med svart och lila mönsterfärg. Har gjort ett par halvvantar i detta, men garnet är inte detsamma så jag måste göra en provbit i alla fall.

Rowan-garn

Efter ett par hektiska veckor på jobbet, med omdömesskrivning och utvecklingssamtal, är det nu påsklov och massor av tid för stickning!

Jag har påbörjat en kofta av det Rowan-garn jag fick från jobbet när jag fyllde 50. Jag vet, de flesta väljer prydnadssaker eller smycken, men jag har vad jag behöver av sånt och det här garnet är så dyrt så det hade jag inte köpt för egna pengar. Alltså väldigt roligt att få sticka med det utan att bry sig om kostnaden!

Efter inspiration av en Kaffe Fasett-modell i Rowans förra vinterkatalog har jag gjort mönsterstickning med endast två färger åt gången. Originalet har tre färger, men det har jag svurit att aldrig mer ge mig på - och så kommer det att förbli.

Detta är också ett lämpligt nybörjarmönster - tänkte göra muddar med beskrivning i veckan,

I koftan blandas  hej vilt alla de färger som Helylle hade på lager, det blir så mycket olika färg att ögat upplever det som lugnt. Det finns en struktur, men den är nog ganska svår att upptäcka. Fast det framgår ju inte av stickprovet, jag har kommit en bit på koftan och ska fotografera det endera dagen.