söndag 31 mars 2019

Sockenstickning

Vi har ett mycket aktivt sockengille i vår by. Mycket trevligt som händer! På årsmötet erbjöd jag mig att lära ut kinesiska, men det var ingen som nappade på det ...

Däremot var det flera som gärna ville lära sig sticka! Sagt och gjort! Eller snarare pågående, vi träffas i byns gamla skola varannan vecka under våren. De som vill droppar in när de känner för det och hittills har vi varit fyra med mig.

Tre 'elever' är väldigt lagom när det gäller stickning, man hinner med ordentligt. Jag minns med ångest den gång jag skulle lära 10 barn att sticka på Barbacka i Kristianstad ...

Det är jättekul att få dela med sig av något man kan och brinner för, men roligast är ändå att träffas, samtala och lära känna varandra!


Några har stickat tidigare och vill lära sig mer. Z var på nybörjarnivå och började första träffen med räta maskor. Och sen stickade hon så det stod härliga till! Och jämnt och fint blev det! Andra gången blev det aviga maskor, undrar om hon ligger i lika hårt till nästa träff.



lördag 16 mars 2019

Design wall = flanellograf

Jag håller på att klä mina garderobsdörrar med flanell så de blir en design wall där jag kan sätta upp lapptäckesblock innan jag syr ihop. Alltså en flanellograf - som det hette när jag gick i skolan - bara lite större.

Förut har jag fått pussla ihop det på golvet, och varit tvungen att ta bort det eftersom det så klart varit i vägen annars. Nu kan det sitta uppe och jag kan titta och grunna på ordningen i lugn och ro. Byta plats lite eftersom. Och ta ner en rad i taget när de ska sys ihop. Fantastiskt bra!

Det här ska bli ett lapptäcke till min underbara systerdotter. Mönstret är 'disappearing 9 patch', sytt av rester, gamla lakan och några nyinköpta tygbitar som komplettering. Det fattas fyra rader, behöver klä två dörrar till. Och ordningen är inte klar än.


söndag 10 mars 2019

Solskenstäcke - Resa jorden runt

Det här är ett täcke jag verkligen är glad att ha gjort! Dels tycker jag det blev fint - känns soligt så man blir glad av det - men framför allt är det skönt att vara av med det röda tyget. Det har legat som klippta remsor sedan slutet av 80-talet och jag har inte nänts slänga det trots att jag aldrig hittat något jag vill göra av det. Ren snålhet.

Lapptäcksmönstret heter Resa jorden runt. Normalt brukar man använda olika färger på alla raderna, men jag tog det röda på varannan för att tyget skulle gå åt.Det blev lite botteneffekt av det.


Jag kviltade på vanlig hushållsmaskin, med övermatningsfot för jag trodde det skulle vara lättare och gå snabbare än frihandskviltning. Där bedrog jag mig! Det var mycket jobbigare, förmodligen för att man måste hantera hela tygsjoket för varje rad man syr från kant till kant.

Med frihandskviltning kan man koncentrera sig på en mindre yta och inte flytta hela täcket genom maskinen hela tiden. Och jag tror faktiskt inte det tar mycket längre tid heller. Allt hanterandet av hela tygsjoket tar faktiskt tid.

Summa summarum, jag inser att jag tycker frihandskviltning är mycket roligare!

Det som ser ut som passpoal runt kanten är inte riktigt det. Kantremsan är hopsydd av två färger och pressad så att det blir en passpoaleffekt. Hittade det på nätet och tyckte det var smart.

På baksidan har jag sytt på en lapp med uppgifter om täcket, som man gör i Amerika. Det tycker jag är en trevlig tradition, och framtida forskare kan bli glada! Men den lilla etiketten med 'This took me ages...' ljuger lite, för så lång tid tog det faktiskt inte.





fredag 8 mars 2019

Tunisisk virkning i Skånes färger

Framåtvarvet med alla maskor upplockade.
Av billigt garn inköpt på Vävdagarna i Glimåkra för några år sedan blir det nu en rutig filt i tunisisk virkning. Det har bara legat sedan det visade sig att varje härva inte bestod av en lång tråd som förväntat, utan det blev fyra mindre nystan à 25 gram. Ingen dröm om man vill sticka tröja.

Det blev alltså virkad entrelac istället.


Till tunisisk virkning, eller krokning som det också kallas, behöver man oftast en virknål med kabelförlängning, men virkar man rutor funkar det fint med vanlig virknål. Man virkar nämligen upp maskor på hela varvet, och sedan maskar man av på tillbakavarvet.
Tillbakavarvet med hälften av maskorna avmaskade.

Ytan blir lite annorlunda jämfört med vanlig virkning, mer som stickat faktiskt, men lite stadigare. Perfekt för korsstygn, som visserligen inte är min favorit men här tänker jag nog att det kan vara kul och bli fint.

Det här är standardmaskan, det går att virka så det ser stickat ut, men det har jag inte provat ännu.


Jag började på en filt i lite tjockare ullgarnsrester för några år sedan, och den är nu klar så när som på att fästa trådarna. Och så tror jag den behöver en langettkant, eller någonting sådant. Mjukt och fint blev det i tekniken, så jag blev sugen på en till. Och det är ju lättare att börja på en ny än att börja fästa trådar ...


Babyfilt i lite tjockare ullgarnsrester.


torsdag 7 mars 2019

Sweet 16!

Nej, jag längtar definitivt inte tillbaka till tonåren och allt bry det var då med kärlek och annat. Rubriken syftar på de 'sweet 16 inches of space' som är bakom nålen på kviltmaskinen från Handiquilter. Det är alltså mycket mer plats för lapptäcke än i en vanlig hushållsmaskin.


I höstas köpte jag maskinen begagnad och nu håller jag på att lära mig kvilta på den. Fantastiskt roligt! Men jag är fortfarande rätt så nybörjare så det blir lite valhänt, men också ganska bra emellanåt.

Köksduken är efter ett mönster av Kaffe Fassett, som jag bara älskar. Det var en del jobb att sy ihop alla trianglar, men det var också vansinnigt roligt att leka med alla färger.

Jag började kvilta på min vanliga symaskin och gick över till Sweet 16 när jag köpt den. Fast i ärlighetens namn avslutade jag på hushållsmaskinen för jag fick inte rätt på trådspänningen. Sen har jag tränat på både mindre och stora projekt och fått kläm på det.







söndag 3 mars 2019

Maskinstickningsträff!

Igår var jag i Rydsgård och träffade ett gäng trevliga damer som stickar på maskin, supertrevligt! Fick flera goda tips och framför allt - inspiration! Trevlig lokal var det också!



En höjdare var att jag träffade Birgit som läser min blogg!
Hej Birgit! Jag tyckte det var lika roligt som du att träffas IRL!

Det var också fantastiskt kul att få se sockstickningsmaskiner för första gången. Jag har faktiskt hittat en i ett gammalt hus min sambo köpt så den ska jag försöka få igång nu när jag har en bild av hur de fungerar.

Jag började sticka tröjor till tvillingar, 5 år gamla, men jag kom inte så långt för det är ju faktiskt viktigare att prata med människor man möter än att producera. Hann bara ett bakstycke upp till ärmhålet... Producera kan man göra hemma.

Jag testade att göra resår genom att sticka slätstickning - repa upp avigmaskan - och maska upp den igen. Provet blev bra, men det kräver (så klart) lite träning för att få det jämt. Det är nog inte min grej för jag tyckte det var för tidsödande - och faktiskt lite tråkigt. Tror jag håller mig till antingen falsk resår eller handstickad.


När jag kom hem stickade jag vidare och gjorde klart bakstycket, plus halva framstycket. Stickar randigt med restgarner, och det tar lite tid att byta garn hela tiden. Men jag gillar resultatet.

Nu är alltså stickmaskinen igång igen, och det känns riktigt bra!