måndag 29 juli 2019

Porträtt i tråd

Symaskinsbroderi gav mersmak! Men egentligen gillar jag mer det sketchiga än tungt ifyllt broderi. Så idag testade jag det!

Den första bilden är på mitt barnbarn, efter ett foto från hennes namngivningsdag när hon åt massor av vattenmelon. Jag valde mörkgrå färg på tråden, istället för svart, och så gjorde jag hennes hår och melonen i färg.


Eftersom jag aldrig gjort detta förut så testade jag faktiskt lite först, framför allt ögonen och näsan som var svårast.



Jag testade att måla ögonen blå också, men avstod från det. Fast näsan blev inte riktigt rätt så jag ska göra om bilden, och då kanske jag sätter dit blått i ögonen på den här bara för att testa.

Sen använde jag ett foto av min sambo, som jag tog för några år sedan, där han sitter vid sitt skrivbord och sydde det också.




Det här gick faktiskt ganska snabbt, och kul var det! Jag gillar verkligen det avskalade, att det bara är de väsentliga detaljerna som är med. Det här tänker jag göra igen!

Men eftersom jag aldrig tecknat har jag inte riktigt kläm på det där med ögon och näsor, så det får jag studera lite hur andra har gjort. Jag tittade lite på ögon, och det kanske var därför det gick bättre än näsan.


söndag 28 juli 2019

Thread sketching

Jag har för första gången provat att måla med symaskinen, dvs. thread sketching / thread painting på engelska eller symaskinsbroderi på svenska. För mig låter det lite som olika saker, jag tänker nåt helt annat kring symaskinsbroderi än kring thread sketching/painting. Är det bara jag?


I vilket fall som helst har jag ett tag varit sugen på att testa detta, och nu blev det av efter att ha tittat på ett antal videor på youtube av och med textilkonstnär Deborah Wirsu från Australien. Gillar en hel del av henne, om än inte allt, men framför allt har hon ganska instruktiva videor sä man vågar prova själv.

Hon har också skrivit en bok om grunderna i thread sketching, och den har jag självklart beställt (är något galen när det gäller böcker ...).

Efter att ha sett några videor där hon målar på tyg med 'inktense' så googlade jag vad det var och insåg att det förmodligen är sådana akvarellpennor som jag har hemma sedan bra många år. Man ritar med pennorna och sedan tillför man vatten som 'frigör' färgerna. Jag var lite (nej, rätt rejält) misstänksam om huruvida de verkligen skulle bli beständiga på tyg, akvarell känns ju som avsett för papper ...

Jag provade i alla fall, och när jag ändå var i farten testade jag akvarellfärgen i kaka också. Sen strök jag för att fixera. Sen höll jag andan och tvättade provbitarna. Döm om min förvåning när det gick hur bra som helst! Fantastiskt! Det betyder att jag har gott om färg för att göra trevliga bakgrunder eller detaljer i thread sketching-projekt!


Jag höll till i köket och testade de olika färgerna med olika penslar. Har ännu inte testet den stora kinesiska penseln, men ser framför mig hur bra den kan vara för flammiga bakgrunder!






Färgerna blödde lite i kanterna, vilket man nog kan undvika med fixermedel i vattnet om jag har förstått det rätt, men jag gillar faktiskt det. Är inte ute efter exakt och prydligt utan snarare lite suggestivt. Gör inget att det blöder alltså!

Sen sydde jag på frihand! Blomman, en stockros, sydde jag med mycket tråd (thread painting), men resten mer sparsamt (thread sketching). Jag tilltalas nog mer av det senare, men  man måste ju prova!

Mitt första försök är så klart inget mästerverk. Färgerna blandar sig rätt snyggt, men blomman är likadan runt om och har inget tydligt ljus från något håll. Man får liksom koncentrera sig på en sak i taget när man är nybörjare!

Nu tänker jag göra stockros-blomman i två andra tekniker också: helt i thread sketching samt mot en bakgrund av olika tyger med organza över. Ska bli intressant!



torsdag 25 juli 2019

Sommarlov = Ufo-dags

Helt otroligt att man bara lämnar ett sticke med bara en ärmkulle kvar, fattar inte riktigt hur jag tänker.



Den här koftan har jag stickat i rött en gång tidigare, och det var tänkt att jag skulle göra mönster till den för den blev så fin. Den röda gav jag till min syster så jag la upp en blå också och förde anteckningar samtidigt så det skulle bli ett mönster.

Nu har den här legat som ufo i ett par år, med en ärm och livet klart. I våras stickade jag nästan färdigt den andra ärmen - och så blev det liggandes igen!

Men nu! Med bara ärmkullen kvar och fortfarande ett par veckor sommarlov ska det bli färdigt! Och så får jag väl se om jag hinner göra en beskrivning, det är ju lite jobb med det.

Stickat i Kauni, som jag tycker verkar lite svårt att få tag på nuförtiden, med ett stjärnmönster som är riktigt roligt att sticka eftersom det har en logisk upprepning som man lätt lär sig.


lördag 15 juni 2019

Näverstickning igen!

Då har det återigen gått lite för länge mellan inläggen. Den här gången får jag skylla på att jag bytt jobb, det var mycket mer jobb med det än jag trodde ...

Nåväl, jag har i alla fall stickat en del men kviltningen har nog tagit mest plats.

Just nu håller jag på med näverstickning igen. Det är faktiskt vansinnigt roligt! Och aningens beroendeframkallande, särskilt när man använder olika färger - man vill liksom bara se hur nästa färg blir!

Det finns ett par olika namn på den här tekniken: Näverstickning, kontstickning, konststickning och det engelska entrelac.

Det här ska bli en höstkofta, eller kanske snarare kappa, till barnbarnet. Om det bara inte blir liggandes har jag alltså satt igång i tid för en gångs skull!

Garnerna är olika 2-trådiga ullgarner. Skönt att göra något av rester!

Jag tänker mig näverstickning upp till ärmhålen, och sen slätstickning, resår eller patent i liv och ärmar. Har inte riktigt bestämt mig, men det kan ju få växa fram efter hand.

För 10 år sedan gjorde jag ett inlägg med beskrivning på hur man stickar näverstickning. Det är det i särklass mest besökta av mina inlägg! Och nu när jag tittade på det igen tycker jag nog att beskrivningen är helt ok. Men vill man ha trianglar i sidorna för att sticka fram och tillbaka med raka kanter så finns det inte med, funderar på att kanske göra beskrivning på det också.


Nederkanten till en barnkofta i näverstickning.

måndag 1 april 2019

Barnklänning av återbrukat material

När materialet i gamla kläder är hur fint som helst känns det riktigt bra att sy om till barnbarnet istället för att slänga!

Detta var mammans plagg, och hon gillar tyget så hon frågade om jag kunde sy om till barnet. Klart jag gör! På köpet slapp jag fålla klänningen för den kunde vara kvar från ursprungsplagget. Bara knapparna är nya.

Livet är vändsytt och halsringningen har fått en stödstickning så den blev fin. Knäppkanten bak har mellanlägg och hela sömsmånen kvar inuti, så sitter knapparna bättre.

Mönstret är från Stoff och Stil. Men tryckknapparna jag köpte där går inte att använda - i alla fall inte om man tänker knäppa dem... Tänker att jag använder dem som dekoration på nånting istället.

De här knapparna är från Prym, som har betydligt bättre kvalitet. De är lätta att öppna och stänga, och de är lätta att sätta i utan att det kommer snett så man får pilla bort och börja om.





söndag 31 mars 2019

Sockenstickning

Vi har ett mycket aktivt sockengille i vår by. Mycket trevligt som händer! På årsmötet erbjöd jag mig att lära ut kinesiska, men det var ingen som nappade på det ...

Däremot var det flera som gärna ville lära sig sticka! Sagt och gjort! Eller snarare pågående, vi träffas i byns gamla skola varannan vecka under våren. De som vill droppar in när de känner för det och hittills har vi varit fyra med mig.

Tre 'elever' är väldigt lagom när det gäller stickning, man hinner med ordentligt. Jag minns med ångest den gång jag skulle lära 10 barn att sticka på Barbacka i Kristianstad ...

Det är jättekul att få dela med sig av något man kan och brinner för, men roligast är ändå att träffas, samtala och lära känna varandra!


Några har stickat tidigare och vill lära sig mer. Z var på nybörjarnivå och började första träffen med räta maskor. Och sen stickade hon så det stod härliga till! Och jämnt och fint blev det! Andra gången blev det aviga maskor, undrar om hon ligger i lika hårt till nästa träff.



lördag 16 mars 2019

Design wall = flanellograf

Jag håller på att klä mina garderobsdörrar med flanell så de blir en design wall där jag kan sätta upp lapptäckesblock innan jag syr ihop. Alltså en flanellograf - som det hette när jag gick i skolan - bara lite större.

Förut har jag fått pussla ihop det på golvet, och varit tvungen att ta bort det eftersom det så klart varit i vägen annars. Nu kan det sitta uppe och jag kan titta och grunna på ordningen i lugn och ro. Byta plats lite eftersom. Och ta ner en rad i taget när de ska sys ihop. Fantastiskt bra!

Det här ska bli ett lapptäcke till min underbara systerdotter. Mönstret är 'disappearing 9 patch', sytt av rester, gamla lakan och några nyinköpta tygbitar som komplettering. Det fattas fyra rader, behöver klä två dörrar till. Och ordningen är inte klar än.


söndag 10 mars 2019

Solskenstäcke - Resa jorden runt

Det här är ett täcke jag verkligen är glad att ha gjort! Dels tycker jag det blev fint - känns soligt så man blir glad av det - men framför allt är det skönt att vara av med det röda tyget. Det har legat som klippta remsor sedan slutet av 80-talet och jag har inte nänts slänga det trots att jag aldrig hittat något jag vill göra av det. Ren snålhet.

Lapptäcksmönstret heter Resa jorden runt. Normalt brukar man använda olika färger på alla raderna, men jag tog det röda på varannan för att tyget skulle gå åt.Det blev lite botteneffekt av det.


Jag kviltade på vanlig hushållsmaskin, med övermatningsfot för jag trodde det skulle vara lättare och gå snabbare än frihandskviltning. Där bedrog jag mig! Det var mycket jobbigare, förmodligen för att man måste hantera hela tygsjoket för varje rad man syr från kant till kant.

Med frihandskviltning kan man koncentrera sig på en mindre yta och inte flytta hela täcket genom maskinen hela tiden. Och jag tror faktiskt inte det tar mycket längre tid heller. Allt hanterandet av hela tygsjoket tar faktiskt tid.

Summa summarum, jag inser att jag tycker frihandskviltning är mycket roligare!

Det som ser ut som passpoal runt kanten är inte riktigt det. Kantremsan är hopsydd av två färger och pressad så att det blir en passpoaleffekt. Hittade det på nätet och tyckte det var smart.

På baksidan har jag sytt på en lapp med uppgifter om täcket, som man gör i Amerika. Det tycker jag är en trevlig tradition, och framtida forskare kan bli glada! Men den lilla etiketten med 'This took me ages...' ljuger lite, för så lång tid tog det faktiskt inte.





fredag 8 mars 2019

Tunisisk virkning i Skånes färger

Framåtvarvet med alla maskor upplockade.
Av billigt garn inköpt på Vävdagarna i Glimåkra för några år sedan blir det nu en rutig filt i tunisisk virkning. Det har bara legat sedan det visade sig att varje härva inte bestod av en lång tråd som förväntat, utan det blev fyra mindre nystan à 25 gram. Ingen dröm om man vill sticka tröja.

Det blev alltså virkad entrelac istället.


Till tunisisk virkning, eller krokning som det också kallas, behöver man oftast en virknål med kabelförlängning, men virkar man rutor funkar det fint med vanlig virknål. Man virkar nämligen upp maskor på hela varvet, och sedan maskar man av på tillbakavarvet.
Tillbakavarvet med hälften av maskorna avmaskade.

Ytan blir lite annorlunda jämfört med vanlig virkning, mer som stickat faktiskt, men lite stadigare. Perfekt för korsstygn, som visserligen inte är min favorit men här tänker jag nog att det kan vara kul och bli fint.

Det här är standardmaskan, det går att virka så det ser stickat ut, men det har jag inte provat ännu.


Jag började på en filt i lite tjockare ullgarnsrester för några år sedan, och den är nu klar så när som på att fästa trådarna. Och så tror jag den behöver en langettkant, eller någonting sådant. Mjukt och fint blev det i tekniken, så jag blev sugen på en till. Och det är ju lättare att börja på en ny än att börja fästa trådar ...


Babyfilt i lite tjockare ullgarnsrester.


torsdag 7 mars 2019

Sweet 16!

Nej, jag längtar definitivt inte tillbaka till tonåren och allt bry det var då med kärlek och annat. Rubriken syftar på de 'sweet 16 inches of space' som är bakom nålen på kviltmaskinen från Handiquilter. Det är alltså mycket mer plats för lapptäcke än i en vanlig hushållsmaskin.


I höstas köpte jag maskinen begagnad och nu håller jag på att lära mig kvilta på den. Fantastiskt roligt! Men jag är fortfarande rätt så nybörjare så det blir lite valhänt, men också ganska bra emellanåt.

Köksduken är efter ett mönster av Kaffe Fassett, som jag bara älskar. Det var en del jobb att sy ihop alla trianglar, men det var också vansinnigt roligt att leka med alla färger.

Jag började kvilta på min vanliga symaskin och gick över till Sweet 16 när jag köpt den. Fast i ärlighetens namn avslutade jag på hushållsmaskinen för jag fick inte rätt på trådspänningen. Sen har jag tränat på både mindre och stora projekt och fått kläm på det.







söndag 3 mars 2019

Maskinstickningsträff!

Igår var jag i Rydsgård och träffade ett gäng trevliga damer som stickar på maskin, supertrevligt! Fick flera goda tips och framför allt - inspiration! Trevlig lokal var det också!



En höjdare var att jag träffade Birgit som läser min blogg!
Hej Birgit! Jag tyckte det var lika roligt som du att träffas IRL!

Det var också fantastiskt kul att få se sockstickningsmaskiner för första gången. Jag har faktiskt hittat en i ett gammalt hus min sambo köpt så den ska jag försöka få igång nu när jag har en bild av hur de fungerar.

Jag började sticka tröjor till tvillingar, 5 år gamla, men jag kom inte så långt för det är ju faktiskt viktigare att prata med människor man möter än att producera. Hann bara ett bakstycke upp till ärmhålet... Producera kan man göra hemma.

Jag testade att göra resår genom att sticka slätstickning - repa upp avigmaskan - och maska upp den igen. Provet blev bra, men det kräver (så klart) lite träning för att få det jämt. Det är nog inte min grej för jag tyckte det var för tidsödande - och faktiskt lite tråkigt. Tror jag håller mig till antingen falsk resår eller handstickad.


När jag kom hem stickade jag vidare och gjorde klart bakstycket, plus halva framstycket. Stickar randigt med restgarner, och det tar lite tid att byta garn hela tiden. Men jag gillar resultatet.

Nu är alltså stickmaskinen igång igen, och det känns riktigt bra!

tisdag 12 februari 2019

Katt-kvilt

Det här är något av det roligaste jag gjort! Ett barntäcke till en liten Gillis, som vid det här laget är tre veckor gammal. Men täcket gjorde jag i höstas.

Katterna är faktiskt föräldrarnas. Utskrivna på transfer-papper och sen stryker man bara fast på tyg. Fast mina papper var lite för gamla, så där 15 år (!) så resultat blev lite - tja, med patina kan man väl säga.

Jag provade en hel del olika kviltmönster, försökte få både träning och passande till mönstret. Syns bäst på baksidan. Blev faktiskt riktigt nöjd! Och föräldrarna blev glada!

Det här täcket kviltade jag på vanlig symaskin, men i höstas köpte jag en 'riktig' kviltsymaskin, en Handiquilter Sweet 16. Jag har inte riktigt lärt mig den helt ännu, men det är stor skillnad att kvilta på en maskin med mycket utrymme! Mer om det i nästa inlägg.




söndag 26 augusti 2018

Barntäcke


Jag bävade lite inför att kvilta 'på riktigt' - tänk om jag förstör det!

Till slut gav jag mig ändå på det här barntäcket med vintagetyg från 50- eller 60-talet. Det har varit gardin en gång i tiden.



Och det blev helt ok. Jag valde det kvlitmönster jag tränat mest på och som på engelska heter stippling. Faktiskt ingen aning om vad det heter på svenska eftersom jag tittar på youtube för att få kläm på saker och ting. Leah Day har synnerligen instruktiva filmer.


För att gardera mig mot alltför synliga ojämnheter valde jag att sy med tråd som blir nästan osynlig: tunn filamenttråd i polyester. Den sjönk verkligen in i tyget. På bilden har jag faktiskt kviltat allt utom bården!





På baksidan syns kviltmönstret mer, dels är det enfärgat och dels använde jag vanlig sytråd som undertråd.




Det är på inga vis perfekt, jag slinter, fyller inte allt jämnt och får lite olika storlek på det (fast inte fullt så illa som det ser ut på bilden pga. perspektivet), men överlag blir det helt ok. Stygnen börjar också bli lite jämnare.


Bården ville jag gärna göra i hjärt-mönster eftersom det är till barnbarnet. Men efter en hel del provande gav jag upp att göra det helt på frihand och ritade med krita så jag hade något att följa. Tänkte att jag får väl kanske in handrörelserna i alla fall. Och det blev bättre.

Lapptekniken är One quilt wonder och den tyckte jag var ganska bänglig, tror knappt jag gör det fler gånger. Det blev också ganska avlångt, men det beror ju på hur jag sytt ihop det. Det är ett tag sedan, men jag tycker mig minnas att jag till slut gav upp pusslandet att få ihop mönstret, och så blev det så här.

Klart användbart täcke blev det i alla fall och jag har lärt mig en del och fått träna på frihandskviltning, och det var riktigt kul. Gick också betydligt snabbare än jag hade väntat mig!



lördag 18 augusti 2018

Nybörjarfel med kviltning


Frihandskviltning är otrooooligt kul! Så kul att jag valde den tekniken utan att fundera på om den passade.

De två rader jag sprättade bort av förra lapptäcket färdigställde jag till ett något mindre bebistäcke. Eller ja... Jag gjorde en del dumheter som gör att det snarare blev matta än täcke, kan nästan stå för sig själv.

Jag kviltade med det som på engelska heter 'stippling'. Ingen aning om vad det heter på svenska så om någon vet blir jag jätteglad om ni talar om det för mig!




Här är min analys av vad jag gjorde tokigt (så jag kan lära mig och göra bättre nästa gång):
  • Jag valde fel kviltmetod, med tanke på materialet hade det varit bättre med raka linjer med övermatarfot istället för frihandsviltning.
  • Jag använde för tjockt och tungt mellanlägg, en gammal yllefilt, som gjorde det svårt att manövrera när jag kviltade.
  • Jag hade inte testat storleken på kviltningen och började med alldeles för tätt kviltmönster som blev större efterhand.

På baksidan syns eländet bättre. Nej, så ska jag inte säga för det är ju ändå självklart att det tar tid att lära sig, och att vägen dit är genom erfarenhet av det som inte blir så bra. Så, allt är väl! Det blev visserligen mer en matta än en filt, men som sådan funkar den fint för en liten bebis att ligga på!






lördag 11 augusti 2018

String-quilt

Det här lapptäcket påbörjade jag för ett år sedan. Det var tänkt att hänga framför en vestibul som det drar rysligt från på vintern. Det blev lite för smalt och därför liggandes. Jag hängde upp annat istället.

Sytt av remsor på underlag. Bara skräpbitar med andra ord.

Jag sprättade bort tre rader och då blev det lagom stort för en bebis att ligga på, och senare som lekmatta.





Jag kviltade med stjärnor istället för att sy sömmar. Det gick ordentligt snabbt, särskilt som jag köpt ny symaskin med massor av finesser.

Att den klipper tråden och lyfter pressarfoten efter varje stjärna spelade stor roll för tidsåtgången på det här projektet.




Jag sydde inte stjärnorna helt slumpmässigt, men jag planerade långt ifrån exakt heller. Förvisso är stjärnorna lite tätare på vissa ställen än på andra. Allt behöver inte alltid vara så precist.

När jag granskade baksidan såg jag enkelt om jag missat nånstans och fyllde i där. När jag var klar såg jag att jag missat en stjärna, den missen är fortfarande kvar på bilden.




tisdag 7 augusti 2018

Baby romper


Romper verkar vara ett populärt babyplagg, på pinterest finns massor av idéer.

Det svenska namnet är väl helt enkelt lekdräkt, men eftersom man nuförtiden har tillgång till så mycket mer inspiration - och mönster - med engelska termer så lönar det ju sig att använda det.

Jag hittade inget mönster som passade det jag ville ha i Ottobre, så till slut köpte jag ett på Etsy. Och då insåg jag att jag enkelt kunnat konstruera det själv...

Men det var väl värt den hundralapp det kostade, för det var välsittande och innehöll flera fina sömnadstips på detaljer.

Ett av de bästa var att klippa slån till grenen, där knapparna sitter, på skrådden. Det blev mycket bättre passform!

Hittils har jag sytt tre rompers. Alla är omsydda av plagg som inte riktigt passar mig så de bara hängde i garderoben. Känns jättebra att inte slänga dem!

Den första av ett par haremsbyxor jag fått, jättefina men färgen var inte riktigt 'min'. Jag blev jättenöjd med resultatet! (Det är minsann inte alltid jag blir det.)

Det enda knepiga var knäppningen bak, där den går ner underdelen. Det fick jag inte riktigt ihop, förmodligen för att den var tänkt att vara helfodrad och det skippade jag.

Jag kan ju inte ta åt mig äran av färgkombon, eftersom någon annan satt ihop den, men jag blev verkligen inspirerad att göra fler i samma stil.







Nästa satte jag ihop av ett linne med fint mönster, men som jag aldrig trivts i, och ett linne i lin jag sytt, och heller aldrig trivts i.

På den här sydde jag vanlig farfarsknäppning i ryggen.







Sen sydde jag en av en topp i viskos som inte gick över höfterna på mig. Riktigt sval i årets sommarvärme.

På den målade jag med textilpennor. Köpte sådana med penselspets på Panduro och de var riktigt bra!

Jag placerade mitt mönster lite tokigt för en del av det hamnar i skugga av veck som blev i rynkningen. Får bli bättre nästa gång.





Det kommer att bli fler i den här modellen!



onsdag 6 juni 2018

Go recreate!


Jag gillar verkligen återbrukstanken och nu har jag världens möjlighet att sy om allt i min garderob som inte passar eller som jag inte trivs i till barnbarnet.


Den här klänningen var tidigare en tröja till mig som jag inte trivdes i. Köpte den för att spetsen var så fin, och den gör sig ännu bättre som klänning till en tvååring.




Go recreate! : 35 enkla remakes av Ã¥tervunna plaggDet finns många böcker som man egentligen inte behöver, men Go recreate av Linnea Larsson är fantastiskt fin som inspiration. Mönster ingår, synd bara att de bara är i en storlek. Den innehåller visserligen instruktioner för att uppgradera till större storlek, men det är dels besvärligare och dels inte riktigt funktionellt utan två eller tre storlekar att utgå från.





onsdag 30 maj 2018

Klänningsbody till baby

Den här klänningsbodyn har jag sytt efter ett mönster i Ottobre, fast jag ändrade så att kjolen är slät mot livet istället för rynkad.

Tre stycken blev det, i bara farten som. Jättekul att sy!

Den tredje fick ett par tights också, fast jag har ju inte precis planerat färgmatchning. Volanger och muddar krävde lite olika tyg och det hade jag inte i samma färg.

















söndag 20 maj 2018

Wayfarer's Jumper

Jag gillar att virka också. Den här tröjan finns i boken Crochetterie av Molla Mills. Hon har gett ut fler, med fler fina mönster, men de är inte översatta från finska (än, i alla fall).

Den hade behövt vara klar innan vintern var slut, men jag är rätt dålig på sånt ...

Jag har virkat i Sömandsgarn med ganska stor virknål, 4 om jag minns rätt. Den var enkel att göra och det var ganska skön virkning framför tv:n eftersom man inte behöver hålla reda på mönster.

Originalet är jämnt randigt, men jag fick anpassa mig till hur mycket garn jag hade.