söndag 26 augusti 2018

Barntäcke


Jag bävade lite inför att kvilta 'på riktigt' - tänk om jag förstör det!

Till slut gav jag mig ändå på det här barntäcket med vintagetyg från 50- eller 60-talet. Det har varit gardin en gång i tiden.



Och det blev helt ok. Jag valde det kvlitmönster jag tränat mest på och som på engelska heter stippling. Faktiskt ingen aning om vad det heter på svenska eftersom jag tittar på youtube för att få kläm på saker och ting. Leah Day har synnerligen instruktiva filmer.


För att gardera mig mot alltför synliga ojämnheter valde jag att sy med tråd som blir nästan osynlig: tunn filamenttråd i polyester. Den sjönk verkligen in i tyget. På bilden har jag faktiskt kviltat allt utom bården!





På baksidan syns kviltmönstret mer, dels är det enfärgat och dels använde jag vanlig sytråd som undertråd.




Det är på inga vis perfekt, jag slinter, fyller inte allt jämnt och får lite olika storlek på det (fast inte fullt så illa som det ser ut på bilden pga. perspektivet), men överlag blir det helt ok. Stygnen börjar också bli lite jämnare.


Bården ville jag gärna göra i hjärt-mönster eftersom det är till barnbarnet. Men efter en hel del provande gav jag upp att göra det helt på frihand och ritade med krita så jag hade något att följa. Tänkte att jag får väl kanske in handrörelserna i alla fall. Och det blev bättre.

Lapptekniken är One quilt wonder och den tyckte jag var ganska bänglig, tror knappt jag gör det fler gånger. Det blev också ganska avlångt, men det beror ju på hur jag sytt ihop det. Det är ett tag sedan, men jag tycker mig minnas att jag till slut gav upp pusslandet att få ihop mönstret, och så blev det så här.

Klart användbart täcke blev det i alla fall och jag har lärt mig en del och fått träna på frihandskviltning, och det var riktigt kul. Gick också betydligt snabbare än jag hade väntat mig!