onsdag 16 oktober 2019

Kofta i näverstickning


Den här koftan till barnbarnet började jag på i somras, och den har faktiskt blivit klar i tid för hösten!

På barnet är det nästan mer en kappa än en kofta. Jag får försöka fota den på henne, för det gör faktiskt plagget mer rättvisa.

På bilden syns att jag misslyckats med framkanten, lite för kort blev den. Men det mesta av det har jag faktiskt kunnat rätta till med hjälp av ånga.

Halsen, som ser ganska liten ut på fotot, är i verkligheten helt perfekt! Den sluter tätt utan att strypa ungen. Små barn har ju inte mycket hals så det är bättre att koftan sitter tight än att behöva ha halsduk, tänker jag i alla fall.

När tösen blev fotad på förskolan valde föräldrarna att klä henne i den här koftan. Gott betyg!

Och personalen är imponerade av den, fast det är lite i överkant. Näverstickning är nämligen inte alls så avancerat som det ser ut. Jag gjorde en beskrivning på hur man sticka gör för ett antal år sedan. Det är fortfarande den mest besökta sidan på min blogg!

Näverstickning är både lätt och vansinnigt roligt!


söndag 13 oktober 2019

Fjädrar alltså!

Min kreativa tid har på sistone upptagits mycket av kviltning. Stickat har jag gjort mest framför tv:n, på tåg, på konferenser. Tillfällen där man inte kan ha en stor maskin, som dessutom låter ganska mycket.

Nu har jag kviltat ett helt täcke med fjädrar för första gången! Fjädrar kändes lite avancerat innan jag började på det, men med filmer från youtube och skisser från pinterest gick det faktiskt bra.

Jag provade så klart på mindre saker först. Men sen fick jag rappa på, för det här täcket var en 70-årspresent och skulle alltså bli klart i tid till festen. Två veckor före började jag - lite kort men jag hann både sy ihop bitarna och kvilta det!

Det är svårt att se kviltiningen på fotot från framsidan, men på baksidan syns det även på foto.

Den som letar i bilden lite kan se att en ruta bryter färgskalan eftersom det är lite rött i den. Det tyget har mönster med garn & stickor, så jag tyckte det var lite kul att ha med en sån ruta. Stickningen är ju faktiskt lite av mitt signum.



måndag 29 juli 2019

Porträtt i tråd

Symaskinsbroderi gav mersmak! Men egentligen gillar jag mer det sketchiga än tungt ifyllt broderi. Så idag testade jag det!

Den första bilden är på mitt barnbarn, efter ett foto från hennes namngivningsdag när hon åt massor av vattenmelon. Jag valde mörkgrå färg på tråden, istället för svart, och så gjorde jag hennes hår och melonen i färg.


Eftersom jag aldrig gjort detta förut så testade jag faktiskt lite först, framför allt ögonen och näsan som var svårast.



Jag testade att måla ögonen blå också, men avstod från det. Fast näsan blev inte riktigt rätt så jag ska göra om bilden, och då kanske jag sätter dit blått i ögonen på den här bara för att testa.

Sen använde jag ett foto av min sambo, som jag tog för några år sedan, där han sitter vid sitt skrivbord och sydde det också.




Det här gick faktiskt ganska snabbt, och kul var det! Jag gillar verkligen det avskalade, att det bara är de väsentliga detaljerna som är med. Det här tänker jag göra igen!

Men eftersom jag aldrig tecknat har jag inte riktigt kläm på det där med ögon och näsor, så det får jag studera lite hur andra har gjort. Jag tittade lite på ögon, och det kanske var därför det gick bättre än näsan.


söndag 28 juli 2019

Thread sketching

Jag har för första gången provat att måla med symaskinen, dvs. thread sketching / thread painting på engelska eller symaskinsbroderi på svenska. För mig låter det lite som olika saker, jag tänker nåt helt annat kring symaskinsbroderi än kring thread sketching/painting. Är det bara jag?


I vilket fall som helst har jag ett tag varit sugen på att testa detta, och nu blev det av efter att ha tittat på ett antal videor på youtube av och med textilkonstnär Deborah Wirsu från Australien. Gillar en hel del av henne, om än inte allt, men framför allt har hon ganska instruktiva videor sä man vågar prova själv.

Hon har också skrivit en bok om grunderna i thread sketching, och den har jag självklart beställt (är något galen när det gäller böcker ...).

Efter att ha sett några videor där hon målar på tyg med 'inktense' så googlade jag vad det var och insåg att det förmodligen är sådana akvarellpennor som jag har hemma sedan bra många år. Man ritar med pennorna och sedan tillför man vatten som 'frigör' färgerna. Jag var lite (nej, rätt rejält) misstänksam om huruvida de verkligen skulle bli beständiga på tyg, akvarell känns ju som avsett för papper ...

Jag provade i alla fall, och när jag ändå var i farten testade jag akvarellfärgen i kaka också. Sen strök jag för att fixera. Sen höll jag andan och tvättade provbitarna. Döm om min förvåning när det gick hur bra som helst! Fantastiskt! Det betyder att jag har gott om färg för att göra trevliga bakgrunder eller detaljer i thread sketching-projekt!


Jag höll till i köket och testade de olika färgerna med olika penslar. Har ännu inte testet den stora kinesiska penseln, men ser framför mig hur bra den kan vara för flammiga bakgrunder!






Färgerna blödde lite i kanterna, vilket man nog kan undvika med fixermedel i vattnet om jag har förstått det rätt, men jag gillar faktiskt det. Är inte ute efter exakt och prydligt utan snarare lite suggestivt. Gör inget att det blöder alltså!

Sen sydde jag på frihand! Blomman, en stockros, sydde jag med mycket tråd (thread painting), men resten mer sparsamt (thread sketching). Jag tilltalas nog mer av det senare, men  man måste ju prova!

Mitt första försök är så klart inget mästerverk. Färgerna blandar sig rätt snyggt, men blomman är likadan runt om och har inget tydligt ljus från något håll. Man får liksom koncentrera sig på en sak i taget när man är nybörjare!

Nu tänker jag göra stockros-blomman i två andra tekniker också: helt i thread sketching samt mot en bakgrund av olika tyger med organza över. Ska bli intressant!



torsdag 25 juli 2019

Sommarlov = Ufo-dags

Helt otroligt att man bara lämnar ett sticke med bara en ärmkulle kvar, fattar inte riktigt hur jag tänker.



Den här koftan har jag stickat i rött en gång tidigare, och det var tänkt att jag skulle göra mönster till den för den blev så fin. Den röda gav jag till min syster så jag la upp en blå också och förde anteckningar samtidigt så det skulle bli ett mönster.

Nu har den här legat som ufo i ett par år, med en ärm och livet klart. I våras stickade jag nästan färdigt den andra ärmen - och så blev det liggandes igen!

Men nu! Med bara ärmkullen kvar och fortfarande ett par veckor sommarlov ska det bli färdigt! Och så får jag väl se om jag hinner göra en beskrivning, det är ju lite jobb med det.

Stickat i Kauni, som jag tycker verkar lite svårt att få tag på nuförtiden, med ett stjärnmönster som är riktigt roligt att sticka eftersom det har en logisk upprepning som man lätt lär sig.


lördag 15 juni 2019

Näverstickning igen!

Då har det återigen gått lite för länge mellan inläggen. Den här gången får jag skylla på att jag bytt jobb, det var mycket mer jobb med det än jag trodde ...

Nåväl, jag har i alla fall stickat en del men kviltningen har nog tagit mest plats.

Just nu håller jag på med näverstickning igen. Det är faktiskt vansinnigt roligt! Och aningens beroendeframkallande, särskilt när man använder olika färger - man vill liksom bara se hur nästa färg blir!

Det finns ett par olika namn på den här tekniken: Näverstickning, kontstickning, konststickning och det engelska entrelac.

Det här ska bli en höstkofta, eller kanske snarare kappa, till barnbarnet. Om det bara inte blir liggandes har jag alltså satt igång i tid för en gångs skull!

Garnerna är olika 2-trådiga ullgarner. Skönt att göra något av rester!

Jag tänker mig näverstickning upp till ärmhålen, och sen slätstickning, resår eller patent i liv och ärmar. Har inte riktigt bestämt mig, men det kan ju få växa fram efter hand.

För 10 år sedan gjorde jag ett inlägg med beskrivning på hur man stickar näverstickning. Det är det i särklass mest besökta av mina inlägg! Och nu när jag tittade på det igen tycker jag nog att beskrivningen är helt ok. Men vill man ha trianglar i sidorna för att sticka fram och tillbaka med raka kanter så finns det inte med, funderar på att kanske göra beskrivning på det också.


Nederkanten till en barnkofta i näverstickning.

måndag 1 april 2019

Barnklänning av återbrukat material

När materialet i gamla kläder är hur fint som helst känns det riktigt bra att sy om till barnbarnet istället för att slänga!

Detta var mammans plagg, och hon gillar tyget så hon frågade om jag kunde sy om till barnet. Klart jag gör! På köpet slapp jag fålla klänningen för den kunde vara kvar från ursprungsplagget. Bara knapparna är nya.

Livet är vändsytt och halsringningen har fått en stödstickning så den blev fin. Knäppkanten bak har mellanlägg och hela sömsmånen kvar inuti, så sitter knapparna bättre.

Mönstret är från Stoff och Stil. Men tryckknapparna jag köpte där går inte att använda - i alla fall inte om man tänker knäppa dem... Tänker att jag använder dem som dekoration på nånting istället.

De här knapparna är från Prym, som har betydligt bättre kvalitet. De är lätta att öppna och stänga, och de är lätta att sätta i utan att det kommer snett så man får pilla bort och börja om.





söndag 31 mars 2019

Sockenstickning

Vi har ett mycket aktivt sockengille i vår by. Mycket trevligt som händer! På årsmötet erbjöd jag mig att lära ut kinesiska, men det var ingen som nappade på det ...

Däremot var det flera som gärna ville lära sig sticka! Sagt och gjort! Eller snarare pågående, vi träffas i byns gamla skola varannan vecka under våren. De som vill droppar in när de känner för det och hittills har vi varit fyra med mig.

Tre 'elever' är väldigt lagom när det gäller stickning, man hinner med ordentligt. Jag minns med ångest den gång jag skulle lära 10 barn att sticka på Barbacka i Kristianstad ...

Det är jättekul att få dela med sig av något man kan och brinner för, men roligast är ändå att träffas, samtala och lära känna varandra!


Några har stickat tidigare och vill lära sig mer. Z var på nybörjarnivå och började första träffen med räta maskor. Och sen stickade hon så det stod härliga till! Och jämnt och fint blev det! Andra gången blev det aviga maskor, undrar om hon ligger i lika hårt till nästa träff.



lördag 16 mars 2019

Design wall = flanellograf

Jag håller på att klä mina garderobsdörrar med flanell så de blir en design wall där jag kan sätta upp lapptäckesblock innan jag syr ihop. Alltså en flanellograf - som det hette när jag gick i skolan - bara lite större.

Förut har jag fått pussla ihop det på golvet, och varit tvungen att ta bort det eftersom det så klart varit i vägen annars. Nu kan det sitta uppe och jag kan titta och grunna på ordningen i lugn och ro. Byta plats lite eftersom. Och ta ner en rad i taget när de ska sys ihop. Fantastiskt bra!

Det här ska bli ett lapptäcke till min underbara systerdotter. Mönstret är 'disappearing 9 patch', sytt av rester, gamla lakan och några nyinköpta tygbitar som komplettering. Det fattas fyra rader, behöver klä två dörrar till. Och ordningen är inte klar än.


söndag 10 mars 2019

Solskenstäcke - Resa jorden runt

Det här är ett täcke jag verkligen är glad att ha gjort! Dels tycker jag det blev fint - känns soligt så man blir glad av det - men framför allt är det skönt att vara av med det röda tyget. Det har legat som klippta remsor sedan slutet av 80-talet och jag har inte nänts slänga det trots att jag aldrig hittat något jag vill göra av det. Ren snålhet.

Lapptäcksmönstret heter Resa jorden runt. Normalt brukar man använda olika färger på alla raderna, men jag tog det röda på varannan för att tyget skulle gå åt.Det blev lite botteneffekt av det.


Jag kviltade på vanlig hushållsmaskin, med övermatningsfot för jag trodde det skulle vara lättare och gå snabbare än frihandskviltning. Där bedrog jag mig! Det var mycket jobbigare, förmodligen för att man måste hantera hela tygsjoket för varje rad man syr från kant till kant.

Med frihandskviltning kan man koncentrera sig på en mindre yta och inte flytta hela täcket genom maskinen hela tiden. Och jag tror faktiskt inte det tar mycket längre tid heller. Allt hanterandet av hela tygsjoket tar faktiskt tid.

Summa summarum, jag inser att jag tycker frihandskviltning är mycket roligare!

Det som ser ut som passpoal runt kanten är inte riktigt det. Kantremsan är hopsydd av två färger och pressad så att det blir en passpoaleffekt. Hittade det på nätet och tyckte det var smart.

På baksidan har jag sytt på en lapp med uppgifter om täcket, som man gör i Amerika. Det tycker jag är en trevlig tradition, och framtida forskare kan bli glada! Men den lilla etiketten med 'This took me ages...' ljuger lite, för så lång tid tog det faktiskt inte.





fredag 8 mars 2019

Tunisisk virkning i Skånes färger

Framåtvarvet med alla maskor upplockade.
Av billigt garn inköpt på Vävdagarna i Glimåkra för några år sedan blir det nu en rutig filt i tunisisk virkning. Det har bara legat sedan det visade sig att varje härva inte bestod av en lång tråd som förväntat, utan det blev fyra mindre nystan à 25 gram. Ingen dröm om man vill sticka tröja.

Det blev alltså virkad entrelac istället.


Till tunisisk virkning, eller krokning som det också kallas, behöver man oftast en virknål med kabelförlängning, men virkar man rutor funkar det fint med vanlig virknål. Man virkar nämligen upp maskor på hela varvet, och sedan maskar man av på tillbakavarvet.
Tillbakavarvet med hälften av maskorna avmaskade.

Ytan blir lite annorlunda jämfört med vanlig virkning, mer som stickat faktiskt, men lite stadigare. Perfekt för korsstygn, som visserligen inte är min favorit men här tänker jag nog att det kan vara kul och bli fint.

Det här är standardmaskan, det går att virka så det ser stickat ut, men det har jag inte provat ännu.


Jag började på en filt i lite tjockare ullgarnsrester för några år sedan, och den är nu klar så när som på att fästa trådarna. Och så tror jag den behöver en langettkant, eller någonting sådant. Mjukt och fint blev det i tekniken, så jag blev sugen på en till. Och det är ju lättare att börja på en ny än att börja fästa trådar ...


Babyfilt i lite tjockare ullgarnsrester.


torsdag 7 mars 2019

Sweet 16!

Nej, jag längtar definitivt inte tillbaka till tonåren och allt bry det var då med kärlek och annat. Rubriken syftar på de 'sweet 16 inches of space' som är bakom nålen på kviltmaskinen från Handiquilter. Det är alltså mycket mer plats för lapptäcke än i en vanlig hushållsmaskin.


I höstas köpte jag maskinen begagnad och nu håller jag på att lära mig kvilta på den. Fantastiskt roligt! Men jag är fortfarande rätt så nybörjare så det blir lite valhänt, men också ganska bra emellanåt.

Köksduken är efter ett mönster av Kaffe Fassett, som jag bara älskar. Det var en del jobb att sy ihop alla trianglar, men det var också vansinnigt roligt att leka med alla färger.

Jag började kvilta på min vanliga symaskin och gick över till Sweet 16 när jag köpt den. Fast i ärlighetens namn avslutade jag på hushållsmaskinen för jag fick inte rätt på trådspänningen. Sen har jag tränat på både mindre och stora projekt och fått kläm på det.







söndag 3 mars 2019

Maskinstickningsträff!

Igår var jag i Rydsgård och träffade ett gäng trevliga damer som stickar på maskin, supertrevligt! Fick flera goda tips och framför allt - inspiration! Trevlig lokal var det också!



En höjdare var att jag träffade Birgit som läser min blogg!
Hej Birgit! Jag tyckte det var lika roligt som du att träffas IRL!

Det var också fantastiskt kul att få se sockstickningsmaskiner för första gången. Jag har faktiskt hittat en i ett gammalt hus min sambo köpt så den ska jag försöka få igång nu när jag har en bild av hur de fungerar.

Jag började sticka tröjor till tvillingar, 5 år gamla, men jag kom inte så långt för det är ju faktiskt viktigare att prata med människor man möter än att producera. Hann bara ett bakstycke upp till ärmhålet... Producera kan man göra hemma.

Jag testade att göra resår genom att sticka slätstickning - repa upp avigmaskan - och maska upp den igen. Provet blev bra, men det kräver (så klart) lite träning för att få det jämt. Det är nog inte min grej för jag tyckte det var för tidsödande - och faktiskt lite tråkigt. Tror jag håller mig till antingen falsk resår eller handstickad.


När jag kom hem stickade jag vidare och gjorde klart bakstycket, plus halva framstycket. Stickar randigt med restgarner, och det tar lite tid att byta garn hela tiden. Men jag gillar resultatet.

Nu är alltså stickmaskinen igång igen, och det känns riktigt bra!

tisdag 12 februari 2019

Katt-kvilt

Det här är något av det roligaste jag gjort! Ett barntäcke till en liten Gillis, som vid det här laget är tre veckor gammal. Men täcket gjorde jag i höstas.

Katterna är faktiskt föräldrarnas. Utskrivna på transfer-papper och sen stryker man bara fast på tyg. Fast mina papper var lite för gamla, så där 15 år (!) så resultat blev lite - tja, med patina kan man väl säga.

Jag provade en hel del olika kviltmönster, försökte få både träning och passande till mönstret. Syns bäst på baksidan. Blev faktiskt riktigt nöjd! Och föräldrarna blev glada!

Det här täcket kviltade jag på vanlig symaskin, men i höstas köpte jag en 'riktig' kviltsymaskin, en Handiquilter Sweet 16. Jag har inte riktigt lärt mig den helt ännu, men det är stor skillnad att kvilta på en maskin med mycket utrymme! Mer om det i nästa inlägg.