Intrikata mönster

Jag har alltid varit svag för geometriskt intrikata mönster och häromdagen shoppade jag loss på Ravelry. Köpte flera mönster från Woolhelmina, hennes mönster är helt fantastiska!

Det här var det första jag fastnade för:


Det här är originalet men det var inte färgerna jag fastnade för utan helt och hållet mönstret.







Blir helt annorlunda i annan färgställning! Den grafiska skalan med svart-grå-vit har alltid varit en favorit.

Fler färgställningar från olika som stickat finns på hemsidan Wooly thoughts. 

Köpte också mönster till den här kudden, Hexaflexagon, som är vikbar.  Färgernas placering ändras beroende på vikningen. Påminner mig om M C Eschers mönster som jag också alltid gillat.

Några av mönstren är stickade i vad som på Wooly Thoughts kallas för illusionsstickning. Den här filten tycker jag är fantastisk! Jag är mer bekant med tekniken under namnet Shadow knitting, fast jag har aldrig provat.  Kommer ihåg det från en kurs i japansk stickning på 80-talet! Och Vivian Höxbro har skrivit en bok om tekniken.


Kudden i fiskfjäll fick också följa med i köphysterin!

Det hela var alls inte dyrt eftersom det är rabatt just nu (25% om jag kommer ihåg rätt) med anledning av 25-årsjubileum.



Utöver allt detta finns på hemsidan helt fantastiska illusionsstickningar efter kända målningar och annat. Går knappt att beskriva så kolla in det på den här sidan hos Wooly Thoughts!

Måste måste måste bara avsluta några projekt innan jag fastnar i det här!

Snart slaktfärdiga

Här hemma fungerar gässen som gräsklippare, fast inte i trädgården. De äter och skiter ungefär i samma andetag! Alla 19 gässen växer så det knakar så det blir mer mat än vi kommer vi att kunna äta upp själva.

Slakt är beställd till 5 november. Ska bli ganska skönt - de skiter så  förbannat. 

Vår lille kattunge växer också. Tror han är i den sötaste åldern just nu. Pigg och påhittig, så man fastnar lätt i att bara betrakta honom!

Färdig kofta!

Vilken lycka att vara färdig med den här koftan! Själva stickningen har varit klar ett tag, men monteringen har i vanlig ordning blivit liggande.

På axlarn och ärmarna är det stickat med 3 färger samtidigt och det gör jag nog aldrig om, väldigt jobbigt var det. Fast jag tycker det blev en snygg bård. Det röda behövs faktiskt för att pigga upp det hela.

Tycker det här mönstret har väldigt fina detaljer, som mönstret nedtill på både livet och ärmarna.

Dessutom är jag glad att jag hittade de här knapparna i mina gömmor, tyckte de passade perfekt!

Insidan kan också vara värd att visa, jag har nämligen testat att sticka lite extra på ärmen som sedan viks över och döljer sömmen. Inte bara snyggt utan också praktiskt. Och alls inte svårt.

Beskrivningen till koftan finns i Norwegians Patterns for Knitting. Trevlíg bok, men usla teknikbeskrivningar.

Nu tänker jag raskt kasta mig över ännu ett UFO, har så många så till och med jag lider av det nu! Viften-koftan (mönster av Marianne Isager) är faktiskt också färdigstickad så den ska jag blocka direkt. Eftersom det är en konstruktion som kräver minimal montering finns faktiskt möjligheten att den blir klar rätt snabbt!

Väska med broderi

Förra helgens provlapp i skånskt yllebroderi sitter nu på en stickväska, omgiven av jeanstyg som  tar upp broderiets blå färg och ramar in det. 

På baksidan använde jag en bakficka på mannens jeans, inget ovanligt men visst är det bra!

Insidan blev röd, stadig markisväv som gör väskan stabil. Behöver inte ens en platta i botten för att den ska stå av sig själv. Eftersom jag vill ha den som stickväska blev det några fickor inuti också. Den rosa har jag delat av så det passar för stickor.

Jag använde en pappkasse från ett varuhus som mönster, lite lägre men det blev ändå en ganska stor väska. Jag stoppade i allt garn och det färdiga livet till koftan i Rowan-garn och det bara försvann!

Men det finns där och har gott om plats!

Ett par saker kunde blivit bättre: kanten upptill fladdrar lite så en annan gång gör jag nog sidorna något avsmalnande uppåt. Dessutom kom jag på att symaskinen har en förstärkt raksöm som gör stickningarna mycket tydligare, men då hade jag bara handtagen kvar så det är bara på dem. Kunde nog gjort röda stickningar på lite fler ställen också. Inget allvarligt alltså, men man vill ju gärna förbättra till nästa gång.

Nu ska jag njuta av min väska!

Hilmas kudde

Min provlapp i yllebroderi är klar och är just nu uppspänd för att bli slät och fin. I väntan på att kunna montera det till en kasse har jag börjat på Hilma-kudden, uppkallad efter originalets ägare. Undrar just vad hon skulle tycka om den färgställning jag valt, den skiljer sig rätt ordentligt från originalet. Jag tycker i alla fall om den, mjuka höstfärger blir det.

Tycker det går hyfsat snabbt, men det är ju en del kvar... 

Skånskt yllebroderi

Så har det återigen gått alldeles för lång tid utan blogginlägg! Den här gången beror det på att skolstarten har inneburit mycket jobb - lite mer än vanligt faktiskt. 

I helgen har jag dock kopplat av med en kurs i skånskt yllebroderi och det var kul! Har alltid tyckt att det är ganska svårt att brodera med ull på ylle, men nu har jag nog fått kläm på det. Köpte ett färdigt litet kit som uppvärmningsövning. Mönstret tycker jag är helt fantastiskt, och även om det syns att jag är ovan (om man granskar det så gör det faktiskt det) så är jag ändå nöjd. 

Tänker mig att montera det med bitar av jeanstyg och göra en stickväska av det. Med många fickor!

Det tog sin lilla tid att färdigställa, det sista sydde jag för några minuter sedan. Så här långt kom jag på den första kursdagen (färgerna har blivit helt fel):

Jag blev faktiskt ganska biten av det här så jag köpte ett färdigtryckt tyg till kudden Hilma. Fast garnet fick vara, jag har ett rätt stort lager som jag fått för ett tag sedan och dessutom vill jag ha en något annan färgskala. Den här är lite för blarrig för min smak. Alla gamla kuddar är då rakt inga skönheter!

Nu när provlappen är klar kan jag kasta mig över den underbara uppgiften att välja garner till kuddens mönster! Jippiiii!

Viften med mohair

Ibland är det nästan som en förbannelse att börja på något nytt - det är helt omöjligt att lägga det ifrån sig fast man faktiskt behöver göra annat också!

För ett par dagar sedan började jag på Viften som finns i Marianne Isagers bok Japanstrik. Har länge velat göra den och när jag såg Asplunds kunde jag bara inte låta bli!

Kanten är klar, jag har gjort som Asplund och stickat fram- och bakstycke i ett. Det gick en hel del garn till kanten och tog sin lilla tid, men nu växer det klart snabbare.

Jag har annan masktäthet med grövre garn och dessutom 1 tråd mohair, så jag får förändra lite i mönstret. Men uppläggningen gjorde jag med så många maskor som det står i mönstret. I boken finns nämligen endast storlek M och det räcker nog inte riktigt till mig. Där är en del andra konstigheter i beskrivningen också, men jag tror jag ska reda ut det.

Började ju på en Setesdal-kofta i förra veckan och den är så klart inte klar än. Fast det slipper jag ha dåligt samvete för; resten av garnet är nämligen på väg från Kina och lär inte anlända förrän om en dryg månad så jag kan ändå inte sticka klart förrän dess!

Med inspiration från Setesdal

Det här ska bli en kofta, mönstret är från Rauma och i original är det därför Raumas finullgarn, ett mycket trevligt garn som bl.a. säljs på Helylle i Kristianstad. Jag tror mönstret heter Fritt efter Setesdal. I vilket fall så är min variant fritt efter Fritt efter Setesdal, jag gör den längre (originalet är en bolero) och med lite annan stjärna eftersom mitt garn är tunnare. 

Just nu tycker jag faktiskt inte det ser så spännande ut, men det ska broderas också så det kanske blir bra i slutändan. Flera av mina stickkamrater har gjort den (i Raumas finullgarn) och de är så fina! Bilden är lånad från QueenMudd.

Jag har med mig lite saker hem från resan till Shanghai, men det mesta är på väg med posten. En söt liten klassisk tekopp fick dock följa med i resväskan.

En liten hankatt!

Hemma i Sverige igen och andas frisk luft! Och vattnet är också rent och dessutom kallt, inte sånt man i vanliga fall går omkring och uppskattar men en månad i Shanghai gör skillnad! 

Mer om vistelsen i Shanghai senare. Just nu tänkte jag bara visa bilder på senaste tillökningen bland djuren.

Hessia, min norska skogskatt (tror jag väl det är), har levererat källingar för tre veckor sedan. Mannen såg till att vi behöll två, men en blev ihjälbiten av en annan katt så nu är det faktiskt bara en kvar. Den vill jag nog behålla!

Han ser lite sorgsen ut med det vita som går precis ovanför munnen! Känns som en lugn och harmonisk liten källing som nog kan bli trevlig som vuxen. Om man kan avhålla sig från att busa med dem på "fel" sätt så brukar de faktiskt bli trevligare i termer av inte så vilda på att bita och riva.

Till Kina!

Imorgon bitti bär det av till Shanghai! Äldsta Sonen fyller 30 och det ska bli så kul att få fira dagen med honom. Jag träffar ju inte honom varje dag precis så jag ser verkligen fram emot att träffa honom. Dessutom ska jag plugga kinesiska på samma universitet som i fjor - fast den här gången ska jag väl klara E-klassen, i fjor bytte jag till en enklare grupp men den har jag ju inte lust att delta i igen.

Har äntligen köpt en ordentlig resväska, väldigt skönt att slippa oroa sig för att den ska braka ihop. Samsonite lär inte göra det i första taget, och dessutom är det 10 års garanti. Bara det är värt priset. Kunde heller inte låta bli att köpa matchande bag som handbagage...

Kinesiska myndigheter har dessvärre blockerat såväl facebook som blogger - så missnöjda befolkningsgrupper inte ska kunna använda det till att organisera sig - så det betyder inga blogginlägg här den närmaste månaden. Åter till Sverige 3 augusti! Ha en bra sommar!


PS: Planerar lite garninköp...

En olycka!

Lantbruksgårdar är enligt statistiken en av de farligaste arbetsplatserna i Sverige. Det är många olyckor i förhållande till antalet sysselsatta. De flesta olyckor är inte så allvarliga, men dödsfall inträffar varje år.

Nu bedriver vi inte så mycket verksamhet, det är mest får, höns och gäss, men ett och annat träd behöver ju fällas ibland. Man bör alltså tänka på säkerheten. Det gör vi så klart, och det har heller inte hänt något med oss. Nej, på den här gården är gässen mer utsatta. Vi har bara haft gäss i två år, men inget av de åren har dessvärre gått skadefritt.

Förra sommaren tog räven två av våra gäss, det var inte alls kul. I natt har dessvärre en av gässen drunknat i vattenspannen. Mannen hittade den med benen i vädret i morse. Det måste vara höjden av otur att spannen inte vält. Nu har vi inventerat vårt förråd av baljor för att hitta något som är säkrare - fast jag måste erkänna att jag inte hade en aning om att det skulle behövas. Mannen har däremot varit med om det en gång för en himla massa år sedan.

Vi har i alla fall 19 gäss kvar! Min mamma har alltid sagt att jag är född optimist...

Beskrivning på nybörjarmönster i flerfärgsstickning

Här kommer ett lämpligt mönster för den som inte är så van att sticka mönster med flera färger. Lämpligt är det för att:

• det är max 3 maskor av varje färg så man behöver inte sno garnet
• det är inga lodräta linjer, då är det lättare att få det jämnt
• det är enkelt att lära sig och att se var man är när man stickar

Därmed inte sagt att mönstret är simpelt, tvärtom - man kan förändra det ganska mycket, lägga mönsterraderna rakt ovanför eller förskjuta dem t.ex. Beroende på vilka färger man väljer och vad man använder det till blir resultatet väldigt olika. Jag kan tänka mig att använda det till muddar, kofta, kudde. Bara det är rundstickning!

Jag har stickat två handledsvärmare, den ena med mönstren rakt ovanpå varandra (till höger på bilden) och det andra med mönstret förskjutet (till vänster).

I svart och grått blir det som synes ganska grafiskt. I flera olika färger ser det helt annorlunda ut, som på koftan jag håller på med, fler bilder i det inslaget.

Flerfärgsstickning ska man gärna sticka lite fast, om man stickar för löst blir mönstret inte så tydligt. Det framgår av mina handledsvärmare som båda är stickade med samma stickor och samma antal maskor, men olika hårt/löst.

Och så mönstret: jag använde 2-trådigt garn, stickor nr 3 och la upp 48 m. (jag gjorde en miss och markerade inte rutorna ordentligt, hoppas att det syns ok i alla fall, skulle det vara besvärligt så lägg en kommentar så lägger jag in bättre bilder)

Längre fram tänker jag göra ett inlägg med islandströja för barn med hela beskrivningen, inte bara flerfärgsmönstret. Stickar man på det här sättet blir det inga sömmar att sy ihop (utom några maskor under ärmen), tröjan är i princip klar när den kommer av stickorna!

Just de här tröjorna ska jag ge till en pojke i Kina som har en isländsk pappa, skulle tro att det blir uppskattat.

Envisa får-mödrar

Vid den här tiden är det dags att dela på tackor och lamm. Det brukar inte vara några större problem. I år var det dock lite jobbigare än vanligt.

Vi börjar med att ta hem alla från sommarbetet uppe i backen, tvärs över åkern. I år har arrendatorn vete på åkern, och det kan man ju inte traska rätt igenom med ett 29 tackor och 60 lamm.

Av misstag finns det turligt nog en "gata" i kanten av fältet. När det var dags för vallskörd tog nämligen den något oerfarne maskinskötaren fel på gräs- och vetefältet (!) och hann hugga av längs med ena kort- och långsidan. Där är perfekt att driva fåren! 

Hem var alltså inga problem.

Men sen hade vi ett fasligt göra att få in alla i stallet, som tur var kom en granne och hjälpte till. Sen delade vi dem i olika grupper: 11 tackor som ska till slakt för sig, 60 lamm för sig tillsammans med 1 tacka som "barnvakt" för att hålla ordning på lammen, och resterande 17 tackor som skulle tillbaka till sommarbetet.

Nu börjar strulet! Vi fick visserligen upp de 17 tackorna till backen, men det tog inte många minuter förrän de var hemma igen och letade efter sina lamm. De hade hittat någon svag punkt i stängslet och rymt. Tack och lov tog de samma "gata" hem så vi slipper ersätta arrendatorn för förstört vete!

Tackorna fick gå på en äng här hemmavid över natten. I morse reparerade Mannen stängslet och vi drev upp dem till backen igen. Fast inte utan problem, de var väldigt envetna med att vilja in i stallet där lammen var. En annan granne kom och hjälpte till. Och en listig rackare (får - inte granne) gömde sig bakom ena längan så henne fick vi lämna hemma.

När de övriga 16 tackorna väl var uppe i backen igen kände vi oss väldigt nöjda. Nytt stängsel och allt, nu är det frid och fröjd. Trodde vi i ungefär en halvtimme. Då kommer 11 tackor tillbaka - igen! Då gav vi upp så nu går 5 tackor uppe på sommarbetet och resten står i stallet.

Lammen går som planerat på ängarna här hemma. Fast de minsta letar fortfarande efter sin mamma. Och ja, det känns grymt att dela mor och barn - men det är faktiskt inget annat att göra om man föder upp lamm. De ska ju växa till sig för att gå till slakt. Förutom de tacklamm vi ska behålla för att avla vidare på, de ska jag fjäska in mig hos i höst (medelst knäckebröd) för tama tackor är mycket lättare att hantera. Och det är mycket trevligare!

Gäss växer snabbt!

Gäss överlever inte regn förrän de fått fjädrar över hela kroppen. Låter lite konstigt att en vattenfågel inte tål regn, men så är det faktiskt. En bekant berättade att hon brukar hitta döda änder efter varje skyfall. Så man måste vara lite rädd om de små gässlingarna, ta dem ut och in innan de är stora nog att vara ute oavsett väder.

Gässlingarn växer snabbt, fast bilderna ljuger lite för det är nog en dryg vecka sedan jag tog dem så de är faktiskt ännu större nu.

Beskrivning på grunderna i flerfärgsstickning

Att sticka med flera färger samtidigt är en gammal konst att göra stickningen vacker, och det är vansinningt roligt! 

Flerfärgsstickning är en tradition med starkt fäste i Sverige och Norge, liksom på den skotska ön Fair Isle. Internationellt är fair isle-stickning och norsk stickning mest känt. Begrepp som  fair isle-stickning, norskstickning, stranded knitting och andra uttryck blandas ofta ihop i olika sammanhang. Jag tänkte reda ut det i ett senare inlägg, just nu får det räcka att konstatera att alltihop handlar om flerfärgsstickning.

Jag tänkte istället visa hur man håller garnerna och ta upp några viktiga grundförutsättningar.

För den som aldrig stickat med mer än en tråd i taget kan det vara lite knepigt att veta hur man håller garnerna för att få flyt i stickningen och jämn spänning på trådarna. Det är inte meningen att man ska släppa det garn man inte stickar med och plocka upp det när det blir den färgens tur; då får man inget flyt i stickningen, det tar tid och det blir svårt att få jämn spänning.

Man kan hålla på mer än ett sätt, beroende på hur man brukar sticka i vanliga fall. I Sverige brukar vi använda det "kontinentala" sättet att hålla, och då är det enklast att hålla båda garnerna i samma hand. Jag har tagit några foto för att illustrera det (det var svårare att fota än jag trodde och jag klarade inte att få med högerhanden samtidigt, men jag hoppas att man ser tillräckligt tydligt):

Båda trådarna löper över pekfingret (som vanligt) men delas sedan mellan pek- och långfinger. 

På undersidan av handen samlar man ihop garnerna och håller dem tillsammans igen.

När en maska ska stickas fångar man den färg man ska ha. Här har jag hållt lite långt upp för att man ska se lite tydligare.

Ungefär så här brukar jag hålla. Hur nära man håller är så klart olika, håll så likt som du brukar så blir det lättast.

Det är också viktigt att alltid hålla garnerna i samma ordning. Det blir alltid lite olika spänning på de båda garnerna och i många mönster kommer det att synas tydligt om man skiftar garnerna. Jag tänker så här för att komma ihåg vilket garn jag har var: bakgrundsfärgen längst bak. Jag kommer då ihåg det eftersom båda orden börjar på b.  Det är dessutom oftast bäst att ha bakgrundsfärgen längst bak när man gör mönster där man behöver sno garnerna (mer om det senare).


En annan viktig sak: sticka runt och inte fram och tillbaka. Flerfärgsstickning lämpar sig inte för aviga maskor! Stickar du runt blir det bara räta maskor och det blir möjligt att få flyt i stickningen, då blir det så klart lättast att få det jämnt och fint.

Nu är det läge att fatta stickorna och prova med att sticka varannan maska med olika färg, fortsätt med 2 maskor i varje färg och sen 3 maskor i varje färg. Fler än 3 (eller möjligen 4) maskor brukar man inte sticka i en och samma färg utan att sno garnet (hur man gör kommer i senare inlägg). Har man för många maskor i samma färg (utan att sno) kommer det nämligen att dra ihop stickningen, det blir inte alls bra.

I nästa inlägg om flerfärgsstickning kommer ett enkelt nybörjarmönster och fler tips och viktigheter kring mönster för flerfärgsstickning.

Hoppas detta blir till nytta och glädje för någon!

Stickning som upprör

Jag sitter med som ledamot i en nämnd i min hemkommun. Mötena kan vara ganska långa och med många föredragningar.

För att kunna koncentrera mig och fokusera tankarna som annars gärna vandrar sina egna vägar så - just det! - jag stickar så klart. Det fungerar alldeles utmärkt om man bara väljer ett sticke där man inte behöver räkna maskor.

Vad gör andra då? Jo, somliga kladdar på papper, andra tar en liten tupplur, någon pluggar inför juridiktenta och en del håller på med mobiltelefonen (t.ex. ett av kommunalråden).

Vilket av dessa alternativ verkar vara bäst ur koncentrationssynpunkt? Javisst, stickning! (Jag sover aldrig på mötena...)

Och vilket av dessa alternativ tror ni folk blir upprörda över? Helt rätt. Stickning. Så pass att motståndarlaget tagit upp det med både sitt kommunalråd och med min gruppledare, som i sin tur dryftat det med vårt kommunalråd.

Och tror ni jag låter bli att sticka då? Självklart inte. Om man skulle rätta sig efter alla dumheter folk får för sig skulle man ha fullt sjå och missa en massa värdefullt här i livet. Undrar bara om de tänker driva det längre...

Detta är vad jag stickade på på senaste mötet, bara räta maskor och lite ökningar, inget märkligt för en van stickare. Först blev jag missnöjd med färgerna, men nu tänker jag att det kanske inte blir så dumt när det blir klart.

Och så gässlingar...

Det är mycket med djuren nu! Jag är väldigt förtjust i hönsen och Mannen vill av någon anledning gärna ha gäss. Så häromdagen införskaffade han 20 stycken nykläckta gässlingar. Lite fler än förra året och lite fler än vi egentligen behöver. 

Förutom att de blir goda till hösten så är de också alldeles utmärkta gräsklippare. Man slipper slå gräset runt längorna!