Svenska mönster - originalet

Svenska mönster för Konstväfnader och Broderier är en samling mönster som gavs ut första gången 1892 av Jakob Kulle, och som finns i fint nytryck. Boken heter visserligen svenska mönster, men det är de skånska allmogetextilierna det handlar om. Det gillar man ju som sann skåning! Fast visst är det intressant även för upplänningar - det var i Skåne som jordbruket var rikast och kvinnorna kunde lägga tid på att utveckla textilierna mer än nödvändigt. Inte så att det inte finns vackra mönster i andra delar av landet, det finns så klart mycket fint, men de skånska är "berömda för sin form- och färgrikedom" som det står på baksidan av den här boken.

Boken innehåller 36 färglagda plancsher med flera mönster på varje plansch - ganska många mönster att inspireras av eller ta upp i exakt kopia! Dessutom finns beskrivningar av kulturhistoriskt värde. Det finns en engelsk textdel också, det är kanske därför som Karin Kahnlunds Sticka efter Svenska Mönster också har det; om jag har förstått rätt har hon hämtat sin inspiration från Kulles mönstersamling. Skillnaden är att i hennes version tog den engelska delen mycket mer utrymme i förhållande till det övriga innehållet. I originalet är det endast textsidorna som är dubblerade, färgplanscherna fungerar ju utmärkt oavsett språk.

Det här är en bok som passar mig! Jag gillar att inspireras av mängden mönster och kunna göra om det så det känns modernt med gamla anor. Och visst är det kul att en gammal mönstersamling får leva kvar genom ett fint nytryck och kan fortsätta vara en källa till kreativitet.

Julkulor

I torsdags var det stickkafé på Helylle i Kristianstad med tema jul. Jag började på en av Arne och Carlos populära julkulor. Lite för pillrigt för mig så jag tänkte att det blir nog bara en. Men sen tyckte jag att den blev  så fin så jag ville faktiskt ha en till. Vem vet, det kanske blir ännu någon innan julen anländer. Jag hör nämligen till de som vägrar sätta upp någonting juligt före rätt dag.

I original är julkulorna stickade med Raumas finull som filtar bra, men jag har stickat med garn från Kina så jag vet inte om det går att filta, ska prova med en lapp först. De blir finare när de blir lite tovade!

Ny bagge

Igår kom en ny bagge till gården. Nytt blod för att få bättre avkomma. Han är utvald för sina kvaliteter när det gäller vikt och form - växte bra som lamm och avlång kroppsform. Den avlånga formen är bra för att det blir bra styckningsdetaljer, sådan är den krassa verkligheten i avelssammanhang.

Men jag vill ju ha garn av ullen så Mannen har varit vänlig nog att leta efter en brun bagge med bra ullkvalitet också! Det är jag synnerligen glad för! Det kommer inte att bli bara bruna lamm, men chanserna för mer brun ull ökar i alla fall.

Lite rolig ser han allt ut med teckningen på huvudet, men han verkar väldigt trevlig. Lugn och orädd, fast alla baggar stångas så man får se upp.

Han har inte fått agera avelshanne tidigare så det här är hans första lilla harem. Alla tackorna är klippta inför betäckningen, och deras ull är sorterad så nu ska jag ta kontakt med spinneri. Har sparat både får- och lammull för jag tänker att det blir bra garn av det. Baggen var redan klippt men jag fick ullen av uppfödaren så den ska också med.

Sticka efter svenska mönster - en besvikelse

Häromdagen köpte jag Sticka efter svenska mönster  av Karin Kahnlund utan att ha tittat i den först, och det var dumt. För mig blev boken en klar besvikelse. Inte för att modellerna och de svenska mönster de bygger på inte var fina - de är tvärtom vackra och välkomponerade - utan för det tunna innehållet.



Boken rymmer 14 modeller som är nykomponerade efter gamla mönster. Dessa återkommer två gånger, först på svenska och sedan på engelska. Även mönsterdiagrammen finns med två gånger. Om man nu inte gör en svensk och en engelsk utgåva känns det i alla fall väldigt onödigt att ha med diagrammen två gånger.

Av bokens 104 sidor är 66 med svensk text, bilder och diagram, 27 med engelsk text och bilder (inkl. tekniksidor) och 9 en upprepning av diagrammen. Känns inte bra att betala för samma mönster två gånger!

Bokens titel känns lite missvisande, jag tycker den anspelar på att här finns en svensk mönsterskatt att ta del av. Så är det inte. Författaren har stickat efter ett fåtal mönster i sina nya modeller, inget mer.

Det här innehållet hade passat bättre som mönsterhäfte. Då hade jag inte känt mig lurad.

PS. Det finns en bok som håller vad den lovar och som verkligen är en mönsterskatt: Sticka efter gamla nordiska mönster av Vibeke Lind. Den är inte helt enkel att hitta längre men kan finnas på antikvariat. Den har varit en inspirationskälla för mig i många år. Köp hellre den!

Ufo-kofta

Mycket stickning och mycket bloggande den här veckan, men jag är lärare och höstlovsledig så det är förklaringen.

Har tagit tag i en kofta som jag påbörjade i april. Garnerna, Rowans Felted Tweed, fick jag i födelsedagspresent av mina kollegor. Snart ett år sedan med andra ord.

På sistone har jag gärna testat lite tekniker som jag inte brukar använda, det blir ju mest att montera som man är van vid. 

På den här koftan har jag testat att virka istället för att sy innan jag klippte upp i ärmhålet. Det var smidigt och verkar funka bra, än så länge har inget repat upp sig. Fast det är nog inte så lämpligt i glatta garner.

För första gången i mitt stickliv tänker jag också sticka ärmen direkt på genom att plocka upp maskor i ärmhålet och spara lite monteringsarbete. 

Det var lite besvärligare rent tekniskt. Visst måste man väl ha en egen tråd för upplockningsmaskorna på undersidan? Jag har ju en bred kant, steeken, och jag begriper då inte hur jag annars ska få garnet på rätt sida för att kunna sticka med det...

Hade tänkt plocka upp maskor efter hand, men det fattade jag faktiskt inte hur jag skulle bära mig åt med! Det vill till att fråga Fröken Slöjd efter lovet, hon brukar veta!

Nu har jag istället plockat upp alla maskorna först och formar ärmkullen med förkortade varv. Den tekniken är inte svår (Asplund har en bra beskrivning), men jag hade tänkt kombinera det med att få ränderna att stämma - och det fattar jag inte heller hur det ska gå till! Dessutom innebär det att jag har ett varv i brun färg - samma som första randen - runt hela ärmhålet. Det syns inte jättemycket men ändå, det stör mig.

Nu får det bli som det vill, bara den blir klar innan jag fyller år igen! Jag har nämligen tre (!) ufo-koftor till, och  en till som jag vill börja på...

Provstickning i Aade Lõng

Garnerna jag köpte hos Tant Thea funkade inte ihop riktigt som jag tänkt mig. Tänkte kombinera mörkgrönt enfärgat med grön-gult självrandande garn i Fair Isle-bårder, och med peeries (mycket smala bårder)  i limegrönt mellan. Såg framför mig en väldigt grön  kofta...

Den nedersta provstickningsbiten, med ljust grönt mönster på mörkgrön botten, ser bättre ut på fotot än i verkligheten. Faktiskt precis som jag hade tänkt! Fast i verkligheten är kontrasten för liten. Dessutom är det mörkare gröna partier i det självrandande garnet som helt försvinner mot bakgrunden. Det betyder att det enda man skulle se skulle vara det gula, och då blir det fel.

Jag testade istället att kombinera med ett Kaunigarn som går i rosa-mörklila. Kontrastfärger således, men de rosa är ganska mjuka så det kan nog funka. På bilden framkommer ju inte det heller riktigt som i verkligheten, ni får tro mig. Dessutom blir det ju längre varv så skiftningarna blir helt annorlunda när det blir på riktigt. De limegröna peeries ska jag ha kvar. Och ärmarna ska nog bli helt gröna.

Det här med att planera och testa är nog snudd på den bästa biten med stickning!

Höstlovsutflykt

Nu för tiden dräller det inte precis av bra garnbutiker. Men i Kristianstad finns Helylle där jag brukar handla när jag inte stickar av det jag tagit med mig från Kina. Och i Helsingborg finns Tant Thea som jag tänkt åka till ända sedan den öppnade för något år sedan - eller är det längre sen?

Igår blev det av! Jag åkte till Tant Thea för att handla lite garn jag inte brukar köpa, tänkte t.ex. på Heavens Hand som så många pratar om. Butiken är jättefin, med gatuskylt så man fattar precis vad det handlar om, och fylld av trevliga garner!

Det var väldigt trevligt att träffa Elisabeth bakom disken, jag brukar ju läsa hennes blogg Stickigt humör! Tack för trevlig pratstund och rundtur bland garnerna!

Fast Heavens Hand blev det inget av, kunde inte riktigt komma på vad jag skulle ha det till. Jag fastnade istället för Willow Tweed från Louisa Harding, en blandning av alpacka, meriono och silke. Tänker kombinera det med lite mjukt svart garn från Kina till en mindre scarf. Jag har alltid gillat grafiska mönster i grått och svart, passar bra till mycket i min garderob.

Kunde heller inte motstå gröna garner från Aade Lõng, samma stil som Kaunis garner fast det sägs att de är jämnare. Provstickning är redan påbörjad!

Bättre tumme!

Vad gör man när man stickat en förfärligt ful tumme? En till lika ful på den andra vanten? Näää...

Nu tycker jag faktiskt att den blev ganska fin! Att tummarna är olika lever jag hellre med. Tack Fröken Slöjd för tipset!

Färgskalan i Raumas finullgarn är helt fantastisk, det är hur lätt som helst att hitta färger som fungerar tillsammans.

Stickade färdigt igår kväll på Online Stickkafé på fb, första gången för mig och det var inte dumt! Kul att se andras stickningar och heja på varandra!

För mycket...

Det här blev ingen hit, för många olika mönster som inte riktigt passar ihop, särskilt den randiga tummen. Men jag får väl göra en till så jag kan använda dem i alla fall...

Jag gillar färgerna, men det var inte så här jag tänkte det skulle bli, skulle kanske skissat lite först...

Halvvantar med blandad inspiration

Vi har lov från skolan och jag tänkte göra massor, men så börjar jag med förkylning och orkar ingenting. När man inte ens orkar sticka då är man faktiskt riktigt sjuk!  Fast idag, på andra dagen, har jag i alla fall orkat sticka.

Har börjat på halvvantar som är inspirerade av Latvian fingerless mittens. Gillade halvflätorna som gör att uppläggningen blir stadig och fin och flätan som markerar handleden, så de har jag behållt från det lettiska mönstret. Mönsterbården är däremot Fair Isle, och ytmönstret med kuber är lettiskt (såvitt jag förstår). Hittade ett mönster som liknar det i de förra halvvantarna, fast utan att behöva sticka med 3 färger på samma varv! Och så vill jag ha en tumkil för bättre passform, men jag har strulat till det med mönstret i den, inte helt ovanligt för att vara mig...

Jag har använt samma färger som i provstickningen i förra inlägget. Färgerna blir ibland jättekonstiga, det är de här som känns riktiga. 

Efter de här ska jag tillbaka till att avsluta ufon, det kändes nämligen väldigt bra!

Fair Isle-provstickning

Jag har tidigare köpt en del Rauma finullsgarn i bruna och röda färger, lite grönt och lite gult, men det jag tänkt göra blir nog inte av. Så nu har jag istället provat Fair Isle-mönstring för framtida bruk. Ett par halvvantar ska det bli direkt, men längre fram en kofta också.

Det råder lite begreppsförvirring kring bl.a. Fair Isle och stranded knitting. Så här anser jag att det förhåller sig:

• Stranded knitting = mönsterstickning med flera färger där trådarna följer med på baksidan hela varvet, till skillnad från intarsiastickning. Vi brukar säga flerfärgsstickning.

• Fair Isle = stranded knitting som framför allt karakteriseras av sättet att mönstra med bara 2 färger på varvet, färger som vandrar och speglade motiv. Dessutom att det är rundstickat med steekar som man klipper upp. 

Om man håller båda trådarna i vänster hand eller kastar garnet med höger hand har egentligen inte med något av de båda begreppen att göra; i båda fallen går det bra att använda det sätt man är mest bekväm med. Att Fair Isle har kommit att förknippas med att kasta garnet från höger hand tror jag handlar om att det är det sätt de flesta använder där. Men jag tycker inte att det måste vara stickat med den tekniken för att kallas Fair Isle, det är mönstringstekniken som är det viktiga och inte sättet man håller garnet på.

Oooops!

Efter att ha stickat i 35 år har jag i alla fall lyckats sätta tummarna på olika plats! Min kollega som får de här tycker det är ganska skönt att ingen är perfekt! Och hon tycker inte att jag ska sticka om den ena, de passar bra i alla fall!

Själv tycker jag om färgerna. Stickat i Rauma finullgarn som finns i mängder av fina färger. Ett mycket trevligt garn att sticka i!

Glimåkra vävdagar

Idag började Glimåkra vävdagar. Där brukar finnas mycket garn av intresse även för stickning, men i år var det klart färre garntillverkare än det brukar. Orsaken sas vara att det nyss varit mässa i Borås. Synd tycker jag som för första gången gick därifrån utan att ha handlat garn!

Det var nästan bara Hedängen som hade stickgarner. De flesta var i vandrande färger och det är jag mest trött på. Det tvåtrådiga enfärgade hade de glömt hemma... 

Det fanns också ull i massor av färger men det är för mycket jobb...

Där fanns ändå en del intressanta saker att titta på, och handla. Jag tyckte särskilt om Lisa Johanssons kuddar och muddar i skinn. För en gångs skull var inte allt i pälsfår, utan här fanns fällar från finullsfår! Vi har planerat att korsa in Leicester och det tyckte Lisa var en bra idé, blir fina fällar av det! Lisas hemsida finns här för den som vill titta mer.

Muddarna med tryckt mönster var det enda av Lisas alster som inte var från svenska får. Jag förstår att pälsen från tibetanska får (hoppas jag kom ihåg det rätt) är svår att motstå, den var verkligen fin!

Vävdagarna har öppet fredag 10-17 och lördag 10-15. 

Färg!

När jag kom hem från jobbet i höstrusket igår kände jag att nu måste jag ha lite färg i tillvaron, alltså dök jag ner i garnlagret och kom upp med en massa röda garner. Efter ett antal överväganden fastnade jag för muddarna från magasinet Knitting Traditions. 

Har för första gången stickat lettiska detaljer som kanten nedtill och bården i rött/grönt ungefär mitt på mudden. Dessutom har jag provat att sticka med 3 färger på samma varv genom att hålla 2 garner i vänster hand och 1 i höger hand. Det gick faktiskt riktigt bra, hade lite för hård spänning men det får man väl räkna med första gången tänker jag. Stort tack till Eva med bloggen Tålamodspåsen som i en kommentar tipsade om det sättet att sticka med 3 färger!

FO: Abigail

Ännu ett ufo transformerat till fo!

Min syster frågade härförleden vad som menades med ufo, och det är ju inte riktigt den gängse betydelsen utan i de här sammanhangen en stickterm som man kanske inte ska ta för givet att alla hänger med på. Ufo i sticksammanhang betyder UnFinished Object och alls inget flygande objekt, tvärtom ligger det ganska stilla i sin korg...

Abigail är ett mönster från Vintage Modern Knits, trevlig bok men de här halvvantarna är jag sådär nöjd med. Det blir som en valk på mitten där mönstret skiftar. Och jag har stickat ojämnt. Behövde sticka lite tight för att de inte skulle bli för stora i det här garnet och det orkade jag inte hålla jämnt genom hela stickningen. Dessutom har jag låtit dem ligga så där ett halvår, och då blir det sällan samma spänning på garnet när man tar upp stickningen igen.

Tycker nog att de var bättre i bokens färgställning. Där var de lite mer romantiska. I min färgställning blev de lite intetsägande, lite som vilket mönster som helst.






Jag tröstar mig med mina Selbumönstrade i förrförra inslaget, de tycker jag verkligen om!

Taygete klar!

Den här sjalen var ganska snabbstickad och jag tycker den blev fin. Den är inte så väldigt lång mitt bak - eller mitt fram om man så vill - så den passar bra att vira runt halsen. Fast snibbarna är lite väl långa. Har börjat på en till i rött/lila som jag därför gör lite kortare snibbar på. 

Håller faktiskt på med fler ufon! Snart ska jag med sann glädje och ingen ångest alls kasta mig över nya projekt!

Selbu-rosor

Så skönt det känns att avsluta ett och annat ufo!

De här Selbu-mönstrade halvvantarna började jag på i februari, och även om det är tunt garn och tunna stickor så har de mest legat halvfärdiga sedan dess. De var lite provlapp inför en kofta i den här färgställningen. Fast till koftan valde jag lite enklare ros som inte kräver lika många snoningar, framför allt inte av båda färgerna på samma varv.

Det är ju inte allt man blir nöjd med, men de här gillar jag! Sitter väldigt skönt på handen!

Köpte ett häfte om Selbu-stickning för ett tag sedan och det är därifrån jag tagit mönstren.

Garnerna har jag köpt i Shanghai, de svarta och lila är väldigt mjuka medan det grå har lite mer rå ullkänsla.

Rugghönor

Hönorna ruggar och en del av dem ser helt förfärliga ut. Det gör ju inte så mycket, värre är att de inte lägger så många ägg. Det här är första gången jag har höns så jag vet inte riktigt hur de brukar bete sig. Hörde att det kunde bero just på att de ruggar. 

Undrar om äggproduktionen inte kommer igång förrän till våren då... Någon som vet?

De svarta Kochinhönorna är däremot riktigt fina nu! De är betydligt pampigare än när vi tog hand om dem. Fast de lägger i princip inga ägg alls, så det ligger i farans riktning att de slutar som middag oavsett hur vackra de är.

Taygete

Nu har jag visserligen tänkt mig att avsluta en del ufon innan jag fastnar på fler projek, men....

Jag kunde inte låta bli sjalen Taygete! Började för kanske två veckor sedan och har mest stickat på tåg och när jag behövt vänta någonstans så jag har inte kommit så långt. När det randiga partiet är klart ska den få en spets i nederkanten, i grått, och sen avslutas den med en uddkant, i svart.

Såhär ser den ut i beskrivningen. Mönstret är från Ravelry. På ravelrysidan finns bilder på många fina färgställningar. Jag kan tänka mig en färgglad också!

Poems of color

Fick en bok från Adlibris igår, en bok om Bohusstickning med det synnerligen passande namnet Poems of color av Wendy Keele. Boken tar upp historien kring Bohusstickning och portätterar några av kvinnorna bakom designen, mycket intressant. 

Den innehåller så klart också några beskrivningar, fast kanske lite färre än jag hade väntat mig. Några av plaggen saknar dessutom bild på hela plagget.

Bilderna är annars en stor del av behållningen med boken. Fina, gamla, välvalda. De ger en bra bild av Bohusstickningens design, inte bara av den tröja med mönsterstickning i oket som blivit traditionens signum och som syns på omslaget.

Att Bohusstickning kan jämföras med Fair Isle-stickning förkastar dock författaren (som inte är svensk utan amerikan). Teknikerna skiljer sig nämligen helt åt.

Till min förfäran upptäckte jag att många av mönstren har både 3, 4 och 5 färger samtidigt! Efter norskkoftan som nyss blev klar har jag ju svurit på att aldrig sticka med mer än 2 färger åt gången! Nåja, antingen får jag väl förändra mönstret eller är jag väl inte sämre än att jag kan ändra mig.

För jag bara måste - förr eller senare - sticka något i denna underbara tradition!