Sommarlov = Ufo-dags

Helt otroligt att man bara lämnar ett sticke med bara en ärmkulle kvar, fattar inte riktigt hur jag tänker.

Den här koftan har jag stickat i rött en gång tidigare, och det var tänkt att jag skulle göra mönster till den för den blev så fin. Den röda gav jag till min syster så jag la upp en blå också och förde anteckningar samtidigt så det skulle bli ett mönster.

Nu har den här legat som ufo i ett par år, med en ärm och livet klart. I våras stickade jag nästan färdigt den andra ärmen - och så blev det liggandes igen!

Men nu! Med bara ärmkullen kvar och fortfarande ett par veckor sommarlov ska det bli färdigt! Och så får jag väl se om jag hinner göra en beskrivning, det är ju lite jobb med det.

Stickat i Kauni, som jag tycker verkar lite svårt att få tag på nuförtiden, med ett stjärnmönster som är riktigt roligt att sticka eftersom det har en logisk upprepning som man lätt lär sig.

Sockenstickning

Vi har ett mycket aktivt sockengille i vår by. Mycket trevligt som händer! På årsmötet erbjöd jag mig att lära ut kinesiska, men det var ingen som nappade på det ...

Däremot var det flera som gärna ville lära sig sticka! Sagt och gjort! Eller snarare pågående, vi träffas i byns gamla skola varannan vecka under våren. De som vill droppar in när de känner för det och hittills har vi varit fyra med mig.

Tre 'elever' är väldigt lagom när det gäller stickning, man hinner med ordentligt. Jag minns med ångest den gång jag skulle lära 10 barn att sticka på Barbacka i Kristianstad ...

Det är jättekul att få dela med sig av något man kan och brinner för, men roligast är ändå att träffas, samtala och lära känna varandra!

Några har stickat tidigare och vill lära sig mer. Z var på nybörjarnivå och började första träffen med räta maskor. Och sen stickade hon så det stod härliga till! Och jämnt och fint blev det! Andra gången blev det aviga maskor, undrar om hon ligger i lika hårt till nästa träff.

Kärt barn har många namn

När jag lärde mig den här tekniken i Umeå på 80-talet kallades det näverstickning. Jag antar att det är eftersom det liknar flätade näverkorgar. Ett alternativt namn var kontstickning, och kontar är ju korgar flätade av näver så det är logiskt, tycker jag.

Nu hör jag att det ofta kallas konststickning och jag tror det kommer från norskan. Lite konstigt namn tycker jag det är.

På engelska heter det entrelac, vilket kan vara bra att veta om man vill köpa böcker i ämnet. Det finns nämligen två bra böcker på engelska, Entrée to Entrelac av Gwen Bortner och Entrelac av Rosemary Drysdale, men jag har faktiskt inte hittat någon vettig på svenska, bara äldre som inte är så instruktiva eller har så moderna tankar om hur tekniken kan användas.

Eftersom jag nu en gång för alla är och förblir boknörd har jag därför införskaffat båda de engelska böckerna om entrelac. Drysdale har dessutom en uppföljare på gång, så den har jag på bevakning på Adlibris.

Båda böckerna är fina och jag tycker de kompletterar varandra ganska bra, men det räcker naturligtvis med en om man vill lära sig teknikens möjligheter. Men be mig inte välja!

Jag har påbörjat en rosa babykofta ur Entrelac. Fast jag tycker den är väl prålig så det blir lite mindre krafs på min. Tänker mig en rad rosor längst ner, och med lite större mellanrum. Less is more. För det mesta.