Fjädrar alltså!

Min kreativa tid har på sistone upptagits mycket av kviltning. Stickat har jag gjort mest framför tv:n, på tåg, på konferenser. Tillfällen där man inte kan ha en stor maskin, som dessutom låter ganska mycket.

Nu har jag kviltat ett helt täcke med fjädrar för första gången! Fjädrar kändes lite avancerat innan jag började på det, men med filmer från youtube och skisser från pinterest gick det faktiskt bra.

Jag provade så klart på mindre saker först. Men sen fick jag rappa på, för det här täcket var en 70-årspresent och skulle alltså bli klart i tid till festen. Två veckor före började jag - lite kort men jag hann både sy ihop bitarna och kvilta det!

Det är svårt att se kviltiningen på fotot från framsidan, men på baksidan syns det även på foto.

Den som letar i bilden lite kan se att en ruta bryter färgskalan eftersom det är lite rött i den. Det tyget har mönster med garn & stickor, så jag tyckte det var lite kul att ha med en sån ruta. Stickningen är ju faktiskt lite av mitt signum.

Solskenstäcke - Resa jorden runt

Det här är ett täcke jag verkligen är glad att ha gjort! Dels tycker jag det blev fint - känns soligt så man blir glad av det - men framför allt är det skönt att vara av med det röda tyget. Det har legat som klippta remsor sedan slutet av 80-talet och jag har inte nänts slänga det trots att jag aldrig hittat något jag vill göra av det. Ren snålhet.

Lapptäcksmönstret heter Resa jorden runt. Normalt brukar man använda olika färger på alla raderna, men jag tog det röda på varannan för att tyget skulle gå åt.Det blev lite botteneffekt av det.


Jag kviltade på vanlig hushållsmaskin, med övermatningsfot för jag trodde det skulle vara lättare och gå snabbare än frihandskviltning. Där bedrog jag mig! Det var mycket jobbigare, förmodligen för att man måste hantera hela tygsjoket för varje rad man syr från kant till kant.

Med frihandskviltning kan man koncentrera sig på en mindre yta och inte flytta hela täcket genom maskinen hela tiden. Och jag tror faktiskt inte det tar mycket längre tid heller. Allt hanterandet av hela tygsjoket tar faktiskt tid.

Summa summarum, jag inser att jag tycker frihandskviltning är mycket roligare!

Det som ser ut som passpoal runt kanten är inte riktigt det. Kantremsan är hopsydd av två färger och pressad så att det blir en passpoaleffekt. Hittade det på nätet och tyckte det var smart.

På baksidan har jag sytt på en lapp med uppgifter om täcket, som man gör i Amerika. Det tycker jag är en trevlig tradition, och framtida forskare kan bli glada! Men den lilla etiketten med 'This took me ages...' ljuger lite, för så lång tid tog det faktiskt inte.

Sweet 16!

Nej, jag längtar definitivt inte tillbaka till tonåren och allt bry det var då med kärlek och annat. Rubriken syftar på de 'sweet 16 inches of space' som är bakom nålen på kviltmaskinen från Handiquilter. Det är alltså mycket mer plats för lapptäcke än i en vanlig hushållsmaskin.

I höstas köpte jag maskinen begagnad och nu håller jag på att lära mig kvilta på den. Fantastiskt roligt! Men jag är fortfarande rätt så nybörjare så det blir lite valhänt, men också ganska bra emellanåt.

Köksduken är efter ett mönster av Kaffe Fassett, som jag bara älskar. Det var en del jobb att sy ihop alla trianglar, men det var också vansinnigt roligt att leka med alla färger.

Jag började kvilta på min vanliga symaskin och gick över till Sweet 16 när jag köpt den. Fast i ärlighetens namn avslutade jag på hushållsmaskinen för jag fick inte rätt på trådspänningen. Sen har jag tränat på både mindre och stora projekt och fått kläm på det.

Katt-kvilt

Det här är något av det roligaste jag gjort! Ett barntäcke till en liten Gillis, som vid det här laget är tre veckor gammal. Men täcket gjorde jag i höstas.

Katterna är faktiskt föräldrarnas. Utskrivna på transfer-papper och sen stryker man bara fast på tyg. Fast mina papper var lite för gamla, så där 15 år (!) så resultat blev lite - tja, med patina kan man väl säga.

Jag provade en hel del olika kviltmönster, försökte få både träning och passande till mönstret. Syns bäst på baksidan. Blev faktiskt riktigt nöjd! Och föräldrarna blev glada!

Det här täcket kviltade jag på vanlig symaskin, men i höstas köpte jag en 'riktig' kviltsymaskin, en Handiquilter Sweet 16. Jag har inte riktigt lärt mig den helt ännu, men det är stor skillnad att kvilta på en maskin med mycket utrymme! Mer om det i nästa inlägg.

Barntäcke

Jag bävade lite inför att kvilta 'på riktigt' - tänk om jag förstör det!

Till slut gav jag mig ändå på det här barntäcket med vintagetyg från 50- eller 60-talet. Det har varit gardin en gång i tiden.



Och det blev helt ok. Jag valde det kvlitmönster jag tränat mest på och som på engelska heter stippling. Faktiskt ingen aning om vad det heter på svenska eftersom jag tittar på youtube för att få kläm på saker och ting. Leah Day har synnerligen instruktiva filmer.


För att gardera mig mot alltför synliga ojämnheter valde jag att sy med tråd som blir nästan osynlig: tunn filamenttråd i polyester. Den sjönk verkligen in i tyget. På bilden har jag faktiskt kviltat allt utom bården!

På baksidan syns kviltmönstret mer, dels är det enfärgat och dels använde jag vanlig sytråd som undertråd.

Det är på inga vis perfekt, jag slinter, fyller inte allt jämnt och får lite olika storlek på det (fast inte fullt så illa som det ser ut på bilden pga. perspektivet), men överlag blir det helt ok. Stygnen börjar också bli lite jämnare.

Bården ville jag gärna göra i hjärt-mönster eftersom det är till barnbarnet. Men efter en hel del provande gav jag upp att göra det helt på frihand och ritade med krita så jag hade något att följa. Tänkte att jag får väl kanske in handrörelserna i alla fall. Och det blev bättre.

Lapptekniken är One quilt wonder och den tyckte jag var ganska bänglig, tror knappt jag gör det fler gånger. Det blev också ganska avlångt, men det beror ju på hur jag sytt ihop det. Det är ett tag sedan, men jag tycker mig minnas att jag till slut gav upp pusslandet att få ihop mönstret, och så blev det så här.

Klart användbart täcke blev det i alla fall och jag har lärt mig en del och fått träna på frihandskviltning, och det var riktigt kul. Gick också betydligt snabbare än jag hade väntat mig!

Nybörjarfel med kviltning

Frihandskviltning är otrooooligt kul! Så kul att jag valde den tekniken utan att fundera på om den passade.

De två rader jag sprättade bort av förra lapptäcket färdigställde jag till ett något mindre bebistäcke. Eller ja... Jag gjorde en del dumheter som gör att det snarare blev matta än täcke, kan nästan stå för sig själv.

Jag kviltade med det som på engelska heter 'stippling'. Ingen aning om vad det heter på svenska så om någon vet blir jag jätteglad om ni talar om det för mig!




Här är min analys av vad jag gjorde tokigt (så jag kan lära mig och göra bättre nästa gång):

• Jag valde fel kviltmetod, med tanke på materialet hade det varit bättre med raka linjer med övermatarfot istället för frihandsviltning.
• Jag använde för tjockt och tungt mellanlägg, en gammal yllefilt, som gjorde det svårt att manövrera när jag kviltade.
• Jag hade inte testat storleken på kviltningen och började med alldeles för tätt kviltmönster som blev större efterhand.

På baksidan syns eländet bättre. Nej, så ska jag inte säga för det är ju ändå självklart att det tar tid att lära sig, och att vägen dit är genom erfarenhet av det som inte blir så bra. Så, allt är väl! Det blev visserligen mer en matta än en filt, men som sådan funkar den fint för en liten bebis att ligga på!