Frihandskviltning är otrooooligt kul! Så kul att jag valde den tekniken utan att fundera på om den passade.
De två rader jag sprättade bort av förra lapptäcket färdigställde jag till ett något mindre bebistäcke. Eller ja... Jag gjorde en del dumheter som gör att det snarare blev matta än täcke, kan nästan stå för sig själv.Jag kviltade med det som på engelska heter 'stippling'. Ingen aning om vad det heter på svenska så om någon vet blir jag jätteglad om ni talar om det för mig!
Här är min analys av vad jag gjorde tokigt (så jag kan lära mig och göra bättre nästa gång):
- Jag valde fel kviltmetod, med tanke på materialet hade det varit bättre med raka linjer med övermatarfot istället för frihandsviltning.
- Jag använde för tjockt och tungt mellanlägg, en gammal yllefilt, som gjorde det svårt att manövrera när jag kviltade.
- Jag hade inte testat storleken på kviltningen och började med alldeles för tätt kviltmönster som blev större efterhand.
På baksidan syns eländet bättre. Nej, så ska jag inte säga för det är ju ändå självklart att det tar tid att lära sig, och att vägen dit är genom erfarenhet av det som inte blir så bra. Så, allt är väl! Det blev visserligen mer en matta än en filt, men som sådan funkar den fint för en liten bebis att ligga på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar