Kofta i näverstickning

Den här koftan till barnbarnet började jag på i somras, och den har faktiskt blivit klar i tid för hösten!

På barnet är det nästan mer en kappa än en kofta. Jag får försöka fota den på henne, för det gör faktiskt plagget mer rättvisa.

På bilden syns att jag misslyckats med framkanten, lite för kort blev den. Men det mesta av det har jag faktiskt kunnat rätta till med hjälp av ånga.

Halsen, som ser ganska liten ut på fotot, är i verkligheten helt perfekt! Den sluter tätt utan att strypa ungen. Små barn har ju inte mycket hals så det är bättre att koftan sitter tight än att behöva ha halsduk, tänker jag i alla fall.

När tösen blev fotad på förskolan valde föräldrarna att klä henne i den här koftan. Gott betyg!

Och personalen är imponerade av den, fast det är lite i överkant. Näverstickning är nämligen inte alls så avancerat som det ser ut. Jag gjorde en beskrivning på hur man sticka gör för ett antal år sedan. Det är fortfarande den mest besökta sidan på min blogg!

Näverstickning är både lätt och vansinnigt roligt!

Näverstickning igen!

Då har det återigen gått lite för länge mellan inläggen. Den här gången får jag skylla på att jag bytt jobb, det var mycket mer jobb med det än jag trodde ...

Nåväl, jag har i alla fall stickat en del men kviltningen har nog tagit mest plats.

Just nu håller jag på med näverstickning igen. Det är faktiskt vansinnigt roligt! Och aningens beroendeframkallande, särskilt när man använder olika färger - man vill liksom bara se hur nästa färg blir!

Det finns ett par olika namn på den här tekniken: Näverstickning, kontstickning, konststickning och det engelska entrelac.

Det här ska bli en höstkofta, eller kanske snarare kappa, till barnbarnet. Om det bara inte blir liggandes har jag alltså satt igång i tid för en gångs skull!

Garnerna är olika 2-trådiga ullgarner. Skönt att göra något av rester!

Jag tänker mig näverstickning upp till ärmhålen, och sen slätstickning, resår eller patent i liv och ärmar. Har inte riktigt bestämt mig, men det kan ju få växa fram efter hand.

För 10 år sedan gjorde jag ett inlägg med beskrivning på hur man stickar näverstickning. Det är det i särklass mest besökta av mina inlägg! Och nu när jag tittade på det igen tycker jag nog att beskrivningen är helt ok. Men vill man ha trianglar i sidorna för att sticka fram och tillbaka med raka kanter så finns det inte med, funderar på att kanske göra beskrivning på det också.

Nederkanten till en barnkofta i näverstickning.

Kämpar med ufo-högen

Ett tag var jag nere i under 20 ufo (unfinished objects), men när jag gick lös med stickmaskinen i påskas ökade antalet till över 20 igen. Suck.

Nåväl, jag försöker beta av lite projekt så det inte hänger som ett dåligt samvete över lusten att göra nytt.

Den här koftan var tänkt till en liten flicka som nu är rejält mycket större. Den får bli till mitt första barnbarn istället. Det dröjer ett par år innan hon kan använda den, men då är den i alla fall redo.

Stickad i ett Drops Love You-garn med mosaikmönster.

Hjärtekofta

Nu får vill jag skärpa mig!

Och det både med att blogga mer (för det vill jag ju egentligen), men framför allt med att avsluta saker i rimlig tid.

En babykofta behöver ju helt klart bli färdig innan barnet vuxit ur plagget. Som tur var jagade min syster på mig så jag fick tummen loss att fixa det sista. Tror den passar än ...

Jag har ritat mönstret själv, fast jag tittade så klart på redan uppritade olika hjärtan. Dumt att uppfinna hjulet igen. Det var ändå en hel del trixande att få hjärtan att fylla ytan utan att det blev missprydande upprepningar och tomrum. Jag gillar hjärtan som ytmönster och kan tänka mig att göra det på en hel tröja.

Barntröjor med runt ok

Jag har inga egna barnbarn, men min syster har tre, snart fyra, så jag stickar så klart till dem. Nu är höstens varma tröjor på gång.

Den första heter Bára och är från Knitting with Icelandic Wool, en bok jag använder med jämna mellanrum.

Den andra ska bli en klassisk Marius, fast med runt ok. Beskrivning finns i häftet Klassikere från Sandnes garn.

Den tredje, som inte är påbörjad än, tänker jag göra en anpassning av Riddari till barn. Mönster till vuxen finns också i Knitting with Icelandic Wool.

Jag stickar alla tröjorna i Novitas garn 7 Bröder med stickor 3,5. Det är ett slitstarkt och bra garn, lämpligt till barntröjor eftersom det också är maskintvättbart.

Oavsett vad beskrivningarna säger så gör jag förkortade varv precis i början på oket, så att halsen blir lägre fram. Passformen blir klart bättre då.

Bára från Knitting with Icelandic Wool.

Marius-tröja på gång.

Pink Delight

Måste säga att jag blev nöjd med den här tröjan! Stickad i Geilsk Bomuld og uld, vilket var helt underbart att sticka med! Färgen är vald för att passa till nya byxor med rosa blommor från Olars Ulla. Hoppas att det håller formen lika underbart för då kommer jag att sticka i det igen!

Den är stickad uppifrån och ner, men jag la inte upp alla halsmaskorna utan ökade framtill för att få lägre hals fram. Hur man gör uträkningen hittade jag på  Fringe Association och det fungerade alldeles utmärkt.

Jag gjorde fläta i raglanlinjen precis som på Chocolate Delight, men lite smalare och jag tycker den framträder bättre i det här garnet.

Livet har jag format med in- och uttagningar. Tycker det blir bättre passform än bara helt rakt, i alla fall på min kroppsform.

Både hals och ärmar har avslutning med rullkant. Gillar det mycket mer än resår.

Nederkanten med Icord finns i en av Nicky Epsteins böcker om avslutningar. Hon har skrivit tre stycken: Knitting On the Edge, Knitting Over the Edge och Knitting Beyond the Edge. De är absoluta guldgruvor!

Chocolate Delight

Äntligen har jag stickat något av det bruna garnet från våra egna får och lamm!

Jag tycker färgen är så fin, och jag ansträngde mig verkligen att få till den här djupa chokladbruna färgen genom att välja ull från så mörka lamm som möjligt. Hade jag haft enbart fårull hade färgen blivit mycket dassigare eftersom de vuxna djurens ull blir solblekt.

Extra kul att ha en tröja i det här garnet eftersom Kurt, baggen som är far till lammen och som garnet är döpt efter, faktiskt dog häromdagen.

Tröjan har jag stickat utan mönster och bara efter hur jag ville ha den. Ärmhålet kom lite långt ner, annars blev den bra i modellen, sitter fint på.

Jag har kombinerat med rester av ett Visjö-garn på ärmarna för att det skulle hända lite. Gillar att det ändå inte är så stor kontrast. Fast det framträder lite mer i verkligheten.

Mera sockor

Det har blivit ett par sockor till, eller för att vara helt ärlig: ett och ett halvt par. Nu får jag passa mig så inte den ena blir utan maka....




Det här mönstret är egentligen fyrklöver, men med mina färger liknar det mer penséer. Lika fint vilket som.


Äppel Päppel-sockarna är helt klara och levererade till systerdottern. De blev lite för korta för mig. Men jag tycker de blev så fina att jag nog ska göra ett par till mig själv också.

Dessvärre har jag redan gripits av lust att göra annat, innan jag är klar med förra projektet. Händer titt som tätt, och som resultat leder jag ufo-ligan.

Har gjort en liten provlapp till nästa projekt. Virkning den här gången.

Måste man verkligen sticka en provbit?

Så tänker jag varje gång jag ska sticka i ett nytt garn. Suck. Jag vill ju sätta igång direkt.

Med handstickning skippar jag ofta provbiten nuförtiden. Jag börjar sticka på ärmen och kan rätta till maskantalet genom att öka lite oftare eller mindre ofta. Skulle det bli helt tokigt så är det inte så mycket att repa upp på ärmen heller. Och så vet jag exakt hur många maskor jag behöver till livet. Fast jag har stickat en del prover under alla år med stickning.

Med maskinstickning är det lite annorlunda. Då är man faktiskt tvungen att göra ett prov eftersom det är helt omöjligt att bedöma storlek så länge det sitter i maskinen. Det vill till att både sticka prov och räkna på allt. En bra anledning att använda välkända garner!



Jag har några härvor silkegarn,  inköpt av en anledning jag glömt bort, som jag är angelägen om att sticka i maskin. Så det är bara att göra en provbit. 40 varv och maskor mellan markeringarna ska det vara, så funkar det att läsa av med speciallinjalen. Och 20 varv före och efter, samt 15 maskor på var sida. Man mäter bara på mitten.

Förr gjorde jag sällan så här stora provbitar till handstickning, men det brukade också straffa sig genom att det lilla maskprovet blev helt missvisande. Maskprov ska vara stora!

Koftor på rad

Härförleden hade jag några välbehövliga ufo-veckor. Med över 30 oavslutade projekt (Ravelry talar gärna om det) började det kännas lite tungt. Inte så kul att starta något nytt med det hängandes över mig...

Jag beslutade mig för att radera och riva upp ett par projekt som inte kändes kul eller bra, och bara avsluta de som jag verkligen kände för.

Det blev några koftor, en kappa och en tröja. De har legat till sig från runt fem år till ca ett halvår.

Det känns jätteskönt! Fast jag tycker att Rowans Felted Tweed är ett skitgarn.

Gammalt nordiskt mönster. Stickad i garn från våra egna får.

Osterkofte från Kofteboken 2, stickad i Kampes 2-trådiga. 

Virkad och stickad kappa från Novita, stickad i 7 Bröder.

Inspirerad av ett Kaffe Fassett-mönster. Stickad i Felted Tweed från Rowan.

Bohuströjan Gul Eld, från boken Bohusstickning på nytt. Supersoft och diverse restgarner.

Wiola-kofta i Röros Lammullsgarn med fina gamla knappar.

I Sockträsk med tantulltussockor

I mitt stickegäng har vi fastnat i Sockträsk sedan Anna Bergman kom ut med boken #tantulltussockor. Boken är synnerligen trevlig som inspiration, även om man som jag egentligen inte behöver mönster längre för att sticka sockor. Det har jag gjort i över 30 år.




Anna Bergman gör bl.a. en häl med förkortade varv som gör att mönstret inte störs, förutom att det blir 2 varv av hälfärgen över hela sockan. Men det går också att utnyttja dekorativt, vilket jag tycker hon har lyckats bra med, inte minst i sockan Fru Sergel (bilden bredvid). Den är så fin att jag har stickat i samma färger som i boken, vill inte ändra någonting på den!

Hälen blir dock bättre, tycker jag, om man gör vändningarna med åtdraget omslag istället för bara omslag som Anna gör. Det jag gör kallas German Short Row Heel, och på youtube finns flera bra beskrivningar.

Det känns också mycket sympatiskt att köpa boken eftersom inget förlag var intresserad och hon därför gav ut den själv. Sådant vill man ju gärna stötta! Trots egenutgivning har boken en genomtänkt och väl fungerande layout. Boken finns att köpa här.

Jag har hunnit göra tre par sockor, och håller på med det fjärde paret. Men jag har garn till bra många fler, för när man hamnar i Sockträsk kan man ju inte motstå fina sockgarner. Och mönstren i boken inbjuder till att ha många olika färger att leka med. Lite får väl en hobby kosta!

Tutti Frutti med ett självrandande garn.

Barbro i annan färgställning än i boken.

I Sockträsk tillsammans med stickegänget.

Marylin med annan bård och annan färgställning än i boken.

Tror inte jag behöver köpa mer sockgarn på ett tag...

Raglantröja i ett stycke

Många som stickar tycker att monteringen är ett aber. Så även jag. Därför gillar jag skarpt när det är så färdigt som möjligt när den roliga stickningen är gjord.

På stickmaskin kan man sticka en tröja i ett stycke så det i princip bara blir 2 trådar att fästa. Under armen behöver det alltid fixas lite, men i övrigt kommer den färdig ur maskinen.

Ett sätt är att sticka på fel ledd och göra raglan med delstickning. Det går så klart att göra med handstickning också, då brukar man kalla det förkortade varv istället för delstickning.

Jag köpte ett mönster till en lintröja som Sussie Sommerstein har gjort och som utnyttjar den tekniken. Och så har jag stickat den i både bomull och ullgarn istället. Fast jag har tänkt att det ska bli i både lin och silke också innan sommaren är över. Den på bilden är i ull.

















Det blir en snygg hålrand i raglan-linjen, och beroende på hur man stickar ihop den mitt fram kan man göra lite olika dekorativa 'sömmar'. Min var ett bananskal, eftersom jag är ganska mycket nybörjare på maskin, men den blev bra!

Ullgarnet är merinolammull på kon som finns att köpa på Ankis Design. (En liten varning för att färgerna inte riktigt stämmer med verkligheten, fast åt rätt håll: de är mycket bättre irl.) Mycket prisvärt: 495:- för ett kilo.  Tröjan jag stickat väger 136 gram. Till en mönsterstickade herrtröja (storlek mycket stor) går det åt ungefär 350 gram. Går att köpa i 100 g-nystan också. Jag är helt såld på det här garnet!

Silver Reed SK 280!

I förrgår fick jag min nya stickmaskin levererad, en Silver Reed med hålkort, och sen dess har jag utforskat dess möjligheter och stickat prover för att lära känna den. Jag brukar gå ganska grundligt till väga med såna här saker, för det brukar löna sig i andra änden.

Alltså har jag stickat remsor med olika maskinställning, en liten bit med varje steg, för att lära mig hur stor skillnaden blir. Eftersom jag har stickat på maskin några år så träffade jag i princip rätt från början, men den här maskinen har två mellansteg (punkter) mellan varje helsteg, och det är jag inte van vid. Liten skillnad som kan vara betydelsefull i en del garner.

Jag har också, för första gången i mitt liv, stickat ordentliga provbitar enligt konstens alla regler. De flesta är stickade i tunna garner jag köpt i Kina, och alla har en masktäthet på 31 - 34 m./10 cm. Väldigt tidskrävande för hand med andra ord...

En del garner har jag gjort prover i fast de är ganska lika för att jag ville se hur stor skillnaden blir, så jag kan använda mellanstegen i maskinställningen.

Nu tänker jag sticka en ny Rauma-tröja med stjärnor i grått och svart. Den förra gav jag till min syster för den passade henne bättre än mig. Egentligen skulle jag vilja ha Rauma-mönstret på stjärnorna men jag har ännu inga hålkort att klippa själv, och eftersom jag inte kan bärga mig tills de kommer så tänker jag använda stjärnmönstret som ingick.

Jag behöver väl knappast säga att det inte blivit så mycket ufo-verksamhet de senaste dagarna...

Riddari i retur

Igår blev det ingen ufo-verksamhet, eftersom jag fick min nya stickmaskin levererad. Mer om den senare.

Jag var dock tvungen att fixa för långa ärmar på den isländska tröjan Riddari som jag stickat till äldsta sonen innan han åker tillbaka till Stockholm.

Lite nervöst är det allt att sätta saxen i stickning! Jag plockade upp ett varv på en rundsticka innan jag klippte ett par varv utanför och pillade bort överflödet. Gick förvånansvärt bra, men att det var så grovt garn gjorde det enklare.

Efter blockning av den nystickade ärmmudden kommer det inte att synas mer än på maskriktningen i mönsterstickningen, och jag tvivlar på att någon kommer att se det. Sonen gör det inte.

Lite märkligt hur saker ibland händer i sjok. Fröken Slöjd (som jag känner) fick nämligen också en tröja i retur nyss, även det en Riddari!

Färgen på tröjan är lite konstig på detaljbilderna, helhetsbilden motsvarar verkligheten bäst.

Ufo #5: Fana-kofta

Idag har jag minsann lyckats få två ufon klara! Den här hade bara kvar att sy fast framkanterna, beläggen och knapphål och knappar så det var hyfsat snabbt fixat.

Koftan var avsedd till en liten Livia, men hon har säkerligen vuxit förbi den. Lyckligtvis har hon en lillasyster!

Jag provade faktiskt att sy knapphålen i avvikande färg, men det var för stor utmaning på ribbstickning.

För första gången på länge har jag nu faktiskt färre än 30 (!) pågående stickningar!

Ufo # 2: Raumatröja 232/1

Höstens favorit är klar! Jag stickade ärmarna på maskin så det gick snabbt. Stickat i Supersoft, färg Almond, och ett grått garn jag köpt i Kina med stickor 2,5. Mönstret finns i Raumahäfte 232R.

Jag är inte så förtjust i resår vid ärmar och nederkant så jag stickar gärna en rullkant med bara 3-5 varv resår istället. Tycker det blir snyggt.

Tröjan har jag stickat runt och rakt upp hela vägen och bara klippt upp för ärmarna, efter att jag sytt. Jag syr 4 raksömmar med små stygn och klipper i mitten.

Jag virkar nästan alltid ihop delarna med smygmaskor. Mycket enklare och snabbare än att sy. 

Ufo # 1: Släktingen

Vilken skön känsla att vara klar med första ufot redan samma dag! Fast i ärlighetens namn krävdes bara att fästa lite trådar och blockning...

Jag trodde att jag kanske skulle behöva sticka längre resår, men blockningen fixade det. Möjligen är istället ärmarna för långa... Jag håller tummarna tills jag provar när den är helt torr!

Stickad i Visjö på stickor 3. Mönster finns att köpa på Ravelry.

Det här är min fjärde Släktingen, en absolut favoritmodell!

Nästa ufo att avslutas tror jag blir Rauma-tröjan i beige/grått. Stickade ärmarna på maskin igår och de är blockade och torra idag, färdigt för montering och halsresår.

Ufo-ambitioner

Efter ett mer eller mindre ofrivilligt uppehåll med bloggen (av anledningar jag inte vill gå in på så här offentligt) känner jag mig nu redo att börja blogga igen!

Det är sommarlov för oss lärare och därmed ufo-säsong. Eftersom jag har drygt 30 oavslutade projekt känns det inte rimligt att ha som mål att fixa alla, så jag har valt ut de jag absolut vill klara av innan sommarlovet är till ända. Det är många nog...

• Wiola-koftan är inte så gammal och saknar mest avslutningar, fast jag vet inte hur jag vill ha det.
• Släktingen i Visjögarn är egentligen klar, men jag kanske behöver repa upp resåren och förlänga den. Ska blocka först och hoppas att den växer tillräckligt på längden.
• Norsk-koftan i rött/brunt/beige var klar men ärmkullen blev för stor och behöver fixas. Inte första gången, jag behöver verkligen lära mig det där med ärmkullar...
• Fana-tröjorna till barn har jag stickat på maskin, fattas bara lite ärmar och avslut. Fast barnen de var tänkta till har vuxit förbi tröjorna. Tur det finns yngre barn i släkten...
• Norsk-tröjan i grått/beige har jag precis stickat ärmar till, på maskin. Ska "bara" monteras.
• Bohuströjan Gul Eld är ganska ny och har bara slätstickning kvar, det får bli tåg- och konferensstickning!
• Den fiskbensmönstrade har jag stickat i mitt eget garn, känns extra kul! Bara halsavslutning och dragkedja kvar. 
• Sist, men inte minst: Starstruck som jag har stickat i rött/grått tidigare gör jag nu i blått samtidigt som jag skriver mönster. Flera har faktiskt frågat efter mönstret och jag hoppas på att ha det klart till augusti. Kommer att sälja det här och på Ravelry.

Sen har jag då några projekt till som jag gärna skulle få klara... Men fixar jag de här så kan jag med gott samvete lägga upp nåt nytt jag blir sugen på!

Trevlig stick-sommar!

Utjörd

Det gick snabbt att sticka med dubbelt garn i Plötulopi, tröjan är klar. Ska bara blockas till rätt storlek. Det gick åt 430 gram, inte så mycket i så tjockt garn!

Nu blir det vantar och mössa av resterna.

Fotograferat i snö så det ser ut som den är utklippt!

Plötulopi

Det är ett tag sen jag gjorde inlägg senast, men jag har inte slutat sticka. I alla fall inte frivilligt. Anledningen är att jag går en lärarlyftskurs i engelska, och engelska-kurser är med rätta kända för att vara tungt arbetsbelastande. Nästa läsår blir det inget pluggande!

Lite har jag i alla fall stickat. Igår började jag på en varm tröja till sonen som har bott i tropikerna och därför saknar vettiga ylleplagg. Ska man köpa en sån här tröja - i bra ull - så kostar det rätt mycket, om man över huvudtaget hittar nån i de vanliga butikerna.

Stickar med Plötulopi. Första gången jag stickar med ospunnet garn så jag har dragit av garnet ett par gånger vid det här laget. Men det är väldigt trevligt att sticka i, och snabbt går det!

Mönstret heter Utjörd (ska egentligen vara isländska bokstaven för th-ljud istället för d...) som finns i utmärkta boken "Knitting with Icelandic Wool".

Skickade efter garnet från woolspire.com och de levererade riktigt snabbt!