... är väl fortfarande ganska okänt för många i västvärlden. Just nu läser jag en kinesisk 1700-talsroman som först nyligen kommit i svensk översättning. Del 1, Guldåldern, kom för ett år sedan och del 2, Silveråldern, för ett par månader sedan. Återstår tre delar för romanen som i sin helhet heter Hongloumeng, översatt till Drömmar i röda gemak, och som i grunden är en släktroman.Drömmar, av Cao Xueqin, är en av Kinas klassiker, ett verk som de flesta kineser känner till efter vad jag förstått. Forskningen är synnerligen omfattande och kallas allmänt för rödforskning, en hänsyftning på titeln.
Är det läsvärt då? Ja, efter bara några sidor känns det verkligen så! Tonen som anslås direkt är lättsam, skriven på talspråk med ett tilltal till såväl läsaren som författaren är några ingredienser som gör att den känns oerhört modern. Redan på de första sidorna blandas verklighet och drömmar i berättartekniken. Pär Bergman, som översatt Drömmar, beskriver det så här: "Realism och romantik, prosa och poesi, verklighet och dröm, normala tillstånd och galenskap, förnuftsliv och magi, nukänsla och mytisk tid, sant och falskt blandas om vartannat".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar