fredag 30 oktober 2009

Vargen är tillbaka!

I morse vaknade jag av vargbesök! Den stod faktiskt på vår gårdsplan innan den gick vidare på vägen. Stannade till och tittade lite på våra lamm, och spatserade lugnt vidare. Den här gången var det Mannen som lyckades ta ett foto.



Vi var tvungna att gå upp och titta till tackorna i skogen eftersom vargen kom från det hållet. Först hittade vi alla utom 3 lamm, och blev lite oroliga. Men de fanns också, hade bara kommit ifrån flocken.
Lite knäckebröd funkar bra som fjäsk!
På kuppen fick vi de samlade allesammans och passade på att ta hem dem till gården, det var ändå dags för det. Jag brukar gå före med fjäsk, och Mannen går efter och manar på dem. Men de är så vana nu och vet vart de ska så de gick rätt självmant.

9 kommentarer:

Maritas Maskor sa...

Vilka härliga bilder och vilka vackra får du har!
Ett ord dyker upp när jag tittar på dem och det är Livskvalitet!

Monica Hansen sa...

Helt fantastiska bilder, man känner hur det luktar gräs och skog och gosiga får:)

fale artut sa...

Så fina bilder! Tur att alla fåren kom till rätta!

Maud sa...

Skönt att vargen inte gjorde något! Och vilka härliga får ni har! Underbara bilder av dem :)

StinaKajsa sa...

Å vad jag är avundsjuk på att du fick se vargen. Hoppas du har säkrat dina fina får

Kristina H sa...

Bannerbilden: Fantastisk! Jag vill vara där!

Birgitta sa...

Hej!Hos oss lever vi med vargen inpå knutarna och är oroliga för djuren. Vargen har tagit bortåt 30 får för grannen och därav 2 avelsbaggar. Så som du förstår är vi inte glada åt vargen och vi vill absolut inte se honom.
Tur att ni klarade er denna gången för angrepp.
Ha en lugn och skön helg.
Kram Birgitta

Annika Odelstav sa...

Förstår att det måste vara jobbigt att leva med varg, vi tycker så klart det är lite spännande men samtidigt oroligt. När han varit här ett par dagar förra gången tyckte vi att han gärna fick vandra vidare. Samtidigt är det en upplevelse att komma så nära ett vilt djur som man inte brukar se alls.

Susanne sa...

Jättefina bilder!! Förstår att det är en skräckblandad förtjusning att ha vargen nära inpå. Vi hade en björn som vandrade inte långt från stugan på landet, lite samma känsla.