Det här är ett täcke jag verkligen är glad att ha gjort! Dels tycker jag det blev fint - känns soligt så man blir glad av det - men framför allt är det skönt att vara av med det röda tyget. Det har legat som klippta remsor sedan slutet av 80-talet och jag har inte nänts slänga det trots att jag aldrig hittat något jag vill göra av det. Ren snålhet.
Lapptäcksmönstret heter Resa jorden runt. Normalt brukar man använda olika färger på alla raderna, men jag tog det röda på varannan för att tyget skulle gå åt.Det blev lite botteneffekt av det.
Jag kviltade på vanlig hushållsmaskin, med övermatningsfot för jag trodde det skulle vara lättare och gå snabbare än frihandskviltning. Där bedrog jag mig! Det var mycket jobbigare, förmodligen för att man måste hantera hela tygsjoket för varje rad man syr från kant till kant.
Med frihandskviltning kan man koncentrera sig på en mindre yta och inte flytta hela täcket genom maskinen hela tiden. Och jag tror faktiskt inte det tar mycket längre tid heller. Allt hanterandet av hela tygsjoket tar faktiskt tid.
Summa summarum, jag inser att jag tycker frihandskviltning är mycket roligare!
Det som ser ut som passpoal runt kanten är inte riktigt det. Kantremsan är hopsydd av två färger och pressad så att det blir en passpoaleffekt. Hittade det på nätet och tyckte det var smart.
På baksidan har jag sytt på en lapp med uppgifter om täcket, som man gör i Amerika. Det tycker jag är en trevlig tradition, och framtida forskare kan bli glada! Men den lilla etiketten med 'This took me ages...' ljuger lite, för så lång tid tog det faktiskt inte.
2 kommentarer:
Så fint, och väldigt inspirerande!! Tack!
Tack själv! Så kul med sådana kommentarer!
Skicka en kommentar