Köpestrumpor

Nu ger jag snart upp! Det går hål på alla strumpor jag stickar på hur kort tid som helst, inte ens de tovade innetofflorna höll någon längre tid.

Så nu har jag köpt raggsockar på Maxi för 49 kronor, får se om de håller längre.

Jag vet faktiskt inte om garnerna är sämre nuförtiden, jag vet däremot att jag tidigare stickat sockar som höll längre.

UFO-ångest

Jag har skaffat mig några ufo (UnFinished Object) under de sista åren, det är så mycket som är lockande att sticka och sen blir det ena inte klart innan nästa påbörjas. 

För att sätta lite press på mig själv och få undan en del har jag gått med i bloggen 12under12under2012 , som uttyds 12 ufon under 12 månader under 2012, med förhoppningen att förvandla 12 ufon till fo - minst.

Jag ska ta en titt i högen och bestämma mig för vad som absolut ska vara med. För januari har jag i alla fall valt tröjan till Yngsta Sonen, den som inte alls skulle bli ufo utan julklapp... 

Nåja, inte så mycket kvar och vintern kan fortfarande komma. Här i Skåne är det nämligen fortarande mest höst.

Garnet i tröjan är från Kina och innehåller 30 % alpacka, mjukt och skönt! Och så har jag lärt mig vad alpacka heter på kinesiska! För den vetgirige: 羊驼, uttalas yángtuó.

Tocken

Nu har Tocken varit här en vecka och funnit sig väl tillrätta. Han börjar sköta sina uppgifter, det vill säga uppvakta damerna, varna för faror och ta dem till bra ställen att äta på. 

Blommehönsen, som ju är äldst i gården, struntade först fullständigt i honom, men nu börjar de inordna sig i den förändrade rangordningen.

Jag trodde det var Blomme-ras inblandat i Tocken också, men idag fick jag klart för mig att det är det inte. Han är en blandning av olika dvärgraser. Och jag som trodde han skulle växa till sig!

Bredvid en Blommehöna ser han då rakt inte så skräckinjagande ut!

Bredvid de väldigt stora kinesiska Kochin-hönorna ser han rätt liten ut. Trots det gör han vad han kan för att betäcka dem också. Heja Tocken! Jag vill ha kycklingar!

Egentligen vill jag ha större kycklingar än vad han lär producera. I vår planerar jag att köpa nykläckta Sussex och då kan jag spara en sådan tupp. Man ser inte skillnad på dem förrän de växer till sig så det går liksom inte att köpa bara hönskycklingar.

Man vet ju inte alltid så mycket om hur djur gör. Jag tänkte förut att tuppar måste ha ett himla sjå att betäcka alla varje dag för att befrukta alla ägg.

Nu har jag läst mig till att fullt så jobbigt har den stackars tuppen inte det. När han betäckt en höna är alla hennes ägg befruktade för så där två veckor framåt.

Låter lite märkligt men förklaringen är den att i en höna är många ägg på gång samtidigt, de sitter i klasar på äggstocken.

Frigång

Idag släppte jag ut de nya hönsen för första gången, efter jag kom hem från jobbet så det blev bara ett par timmar.

Kattungen var också intresserad - han är nyfiken på det mesta - men  hönsen rår han inte på!

Imorgon ska vi ha äggröra till frukost!

Ägg igen!

Idag var det ägg från de nya hönsen! Bara ett, men jag skulle tro det blir fler när de bott in sig lite. Jag blev i alla fall jätteglad för jag är verkligen trött på köpeägg, de smakar mindre och är rätt bleka så de ser inte så goda ut heller. Bortskämd, man det känns lyxigt med fina ägg!

Måste också säga att jag blir så himla glad för era kommentarer! Det känns så kul att få veta att bilderna på hönsen är uppskattade. Tack!

Slagsmål i hönshuset

Mina Skånska Blommehönor har inte värpt på ett tag, de har tagit vintersemester eftersom dagsljuset är så kort. Jag saknar verkligen egna ägg så nu har jag varit och köpt fem Lohman-hönor som bör värpa; det ger sig imorgon.

Blommehönsen gick in i rätt bostad redan första kvällen och var redan inne när jag kom tillbaka med Lohman-gänget. De nya hade nog inte fått något att äta idag så de var hungriga, gick direkt till foderbehållaren och åt så det stod härliga till!

När sedan Blomme-hönorna fick korn på dem blev det slagsmål. Antar att det är normalt och hoppas att rangordningen ordnar sig utan att blodvite uppstår. Fast Tocken höll sig undan, han är inte så gammal och är ensam herre för första gången, stackaren.

Nu får samtliga höns vara inne några dagar så det blir en flock av dem.

Den nya tocken

Det var lättare att fotografera den nya tocken i dagsljus idag, han poserade minsann!

Det tog en liten stund för hönsen att fatta att de skulle gå ut genom den lilla luckan i sin nya bostad, istället för den stora dörren de är vana vid!

Tocken har ännu inte tagit kommando över flocken, de är vana att vara utan tupp sedan några månader. Den första blev folkislken och därmed nackad. Nästa tocke föll död ner, bara så där, en dag.

Just nu har alla hönsen struntat i den nya tocken och tar sig ett sandbad på andra sidan huset, och det har tocken inte förstått så han går och galer helt övergiven på gårdsplanen. Han hittar väl dem vad det lider, eller tvärtom.

Ny bostad åt hönsen

Idag har jag röjt ut och städat upp och gjort i ordning en ny bostad till hönsen. Rummet i en av längorna har hyst höns förut så där finns pinnar att sitta på och en behändig lucka att släppa ut hönsen genom.

Fram till nu har hönsen haft ett helt hus, alldeles för stort för 9 höns, så nu blir det mycket lättare att städa ut gödsel och så.

En städning, in med ny halm, skruva upp foderbehållare och sätta in redena var faktiskt allt som behövdes göras. Och en ny lucka, men den fixade Mannen. Finns dessutom belysning så nu kanske jag kan få hönsen att börja värpa igen genom att ha lampan tänd så dagen blir lite längre. Annars värper de inte förrän dagsljuset är tillbaka under längre tid på dagen.

Vår lille källing var i vanlig ordning väldigt nyfiken och första djuret att kolla in bostaden.

Sen var jag hos en av grannarna och fick en ny tupp. Han är inte så gammal och fortfarande ganska liten. Första kvällen häckade han mest i en hörna där han fick vara i fred för hönsen som faktiskt jagade honom, vi får väl hoppas att han kan fylla sin funktion vad det lider.

När allt var iordningställt och tocken installerad bar vi in hönsen. Det var lättast att låta dem somna till och sen bära dem. Vi försökte locka in dem tidigare men det gick inte.

En av hönorna har alldeles för mycket fjädrar på huvudet. Vi klippte henne första sommaren för hon såg inte vart de andra tog vägen och blev lämnad ensam. Det är nog dags att frisera henne igen.

Jag gillar verkligen att ha höns! De är trevliga och kräver inte särskilt mycket jobb. Och äggen är nåt helt annat än köpeägg!

Varma men inte så sköna

Nästa par innetofflor är klara, den här gången stickade i Kauni. Det garnet tovade mycket snabbare, tur jag bestämde mig för 40 grader och inte provade 60 som jag tänkte efter att de jag stickade i Raumas finullgarn tog så lång tid på sig! Annat garn - andra förutsättningar, bäst att gå försiktigt tillväga innan man vet!

De här kunde varit sköna att ha på sig om jag inte gjort som det stod i beskrivningen och virkat runt sulan före tovning. Den virkade kanten hamnade nämligen under foten och känns när man har dem på! Jag har dragit i sulan för att få den bredare men det räcker inte riktigt. Enligt beskrivningen skulle man virka ganska långt in och jag har gjort som det stod...

Det virkade har heller inte krympt lika mycket som det stickade, så kanten krullar sig. Lite störande tycker jag.

Har ett par till på gång...

Innetofflor

Jag glömde virka runt sulan innan jag tovade de här, så nu har jag sytt i efterhand istället. Det behövdes verkligen för att de skulle få lite form. 

Broderiet är jag inte så nöjd med, får kanske göra lite till så det inte känns så stympat. Jag vaxade garnet när jag broderade och det var bra, mycket lättare och inte så mycket slitage på tråden. Ska minsann prova det på yllebroderi också!

Stickade i Raumas finullgarn och tvättade på långt program i 40 grader två gånger. Ska göra fler och prova att köra på 60 grader så kanske det räcker med en omgång i maskinen.

Smygmaskvirkat och filtat

Gillar de här färgerna. Dessvärre fick de vara för länge i tvättmaskinen - foten sitter bra men skaftet är för trångt. 

Efter tips från stickande kamrat ska jag klippa upp dem, fick förslag på knapp men jag tror jag sätter i blixtlås, det kan nog bli lite småtufft.

Har använt rester av ryagarn och jag har mer så det ska bli fler innetofflor i olika modeller. Fast nåt mer par smygmaskvirkade också, det är himla roligt att göra och går ganska snabbt. I alla fall om man inte byter färg så ofta.

Filtade innetofflor

Innetofflor har strykande åtgång hos mig, har man vant sig vid varma fötter är det svårt att vara utan - ungefär som med handledsvärmare. De flesta strumpor slits dock upp rätt snabbt, verkar som att garnerna är lite mindre hållbara än förr. För att få lite slitstarkare saker satsar jag nu på att filta dem i tvättmaskinen. 

Det här är ett mönster ur boken Krymp, stickade största storleken avsett för mannen och det blev verkligen stort!

Efter två tvättar på 40 grader börjar det likna något, men de är fortfarande rätt långa och ska in i maskinen en vända till. Fast först ska jag sticka den andra och lite annat så jag kan filta några saker samtidigt. Och så tänker jag våga köra de på 60 grader.

Jag glömde virka kant runt öppningen och i kanten på sulan, det senare hade nog bidragit till att skapa form så nästa par ska få virkade kanter. 

För något eller några år sedan började jag på smygmaskvirkade innesockor, de går också mot avslutning nu. Äntligen. Har virkat i rester av ryagarn som jag hoppas ska hålla ett tag. Det var lite jobbigt med alla färgväxlingar men jag tror det kommer att smälta ihop fint när det blir filtat.

Teckenträning

Nu när höstens kurs i kinesiska är avklarad tänkte jag äntligen träna på att få till de olika strecken i kalligrafi - inte fullt så enkelt med pensel som den ser ut... I somras köpte jag en matta där man skriver med vatten, bra att träna på och inte så jobbigt att göra rent som om man använder tusch!

Man skriver med pensel och vatten och efter ett tag torkar vattnet och det skrivna börjar blekna...

...för att till slut försvinna helt, och så kan man skriva igen. Fantastiskt träningsredskap!

Det går lätt många timmar på att forma strecken och tecknen!

Julkappsstickning

Fröken Slöjd säger att jag stickar ganska snabbt, och det kan komma väl till pass för att få den här tröjan klar att slås in som julklapp!

Efter att jag stickade några rätt lyckade mössor till yngsta sonen fick jag hans förtroende att sticka en tröja också! Den bygger på en kofta jag stickat till mig själv, fast han ville inte ha flätning på ryggen utan bara på ärmarna. Det var nog tur, det går ju lite snabbare då. Med lite ansträngning tror jag faktiskt jag ska hinna sticka klart till julafton.

Fler mössor

När första mössan var stickad såg yngsta sonen och jag vad som behövde förbättras i formen. Detta är andra mössan och formen är klart förbättrad, kanske lite svårt att se på bild men lite mindre minskning för öppningen och mjukare rundning i toppen gjorde susen. Dessutom är den lite mindre och har fått en skärm som också gjorde mycket för utseendet.

Skärmen kunde också förbättras så på tredje mössan blev den lite större och syddes fast lite annorlunda (det syns så klart inte på bilden).

Yngsta sonen är synnerligen nöjd och glad och då är jag också det!

Mössa för dreads

Nu har jag stickat den första mössan som blivit bra i hela mitt stickliv! Det är faktiskt sant! Till alla mina tidigare mössor har jag valt fel garn för modellen eller något annat dumt. Även denna trodde jag skulle gå åt skogen, den var nämligen verkligen gigantisk innan jag filtade den i tvättmaskinen. Det tog tre tvättar med ökande styrka för att få den lagom... Men yngsta sonen blev nöjd med slutresultatet! Så nöjd att han vill ha fler, nästa ska dock stickas lite mindre från början för den här var sannerligen onödigt stor.

Stickad klänning

Det blev för svårt att inte börja på något nytt, det finns ju så mycket roligt att göra! Har gjort många koftor senaste åren och nu är jag nog lite trött på det, så jag har påbörjat en stickad klänning, den första i min stickhistoria.

Mönstret finns i inspiration nr 014, ett mönsterhäfte för Schachenmayrs Rheuma-garn. Det är ett tunt garn som stickas med stora stickor, blir skirt och fint men väldigt genomskinligt och inte så praktiskt när det gäller hållbarhet. Jag har valt ett garn från Kina i annan färg (vitt är inte riktigt min grej) och tänker göra den aningen kortare och utan fickor, tänker att de mest tynger ner stickningen så det blir hängigt och fult.

Jag gillar verkligen många av modellerna i häftet, de är enkla och lite tidlösa. Det samma gäller modellerna i Stickat i ekologisk ull, en bok som är slut på förlaget men som jag hittade ett ex av på Hovdala i somras, vilket jag är synnerligen glad för! Skulle vilja sticka flera plagg som blir bra att bära tillsammans - det är bara tidsfaktorn som begränsar.

Boken har kommit i ny upplaga, dessutom billigare! Finns på Adlibris.

Svenska mönster - originalet

Svenska mönster för Konstväfnader och Broderier är en samling mönster som gavs ut första gången 1892 av Jakob Kulle, och som finns i fint nytryck. Boken heter visserligen svenska mönster, men det är de skånska allmogetextilierna det handlar om. Det gillar man ju som sann skåning! Fast visst är det intressant även för upplänningar - det var i Skåne som jordbruket var rikast och kvinnorna kunde lägga tid på att utveckla textilierna mer än nödvändigt. Inte så att det inte finns vackra mönster i andra delar av landet, det finns så klart mycket fint, men de skånska är "berömda för sin form- och färgrikedom" som det står på baksidan av den här boken.

Boken innehåller 36 färglagda plancsher med flera mönster på varje plansch - ganska många mönster att inspireras av eller ta upp i exakt kopia! Dessutom finns beskrivningar av kulturhistoriskt värde. Det finns en engelsk textdel också, det är kanske därför som Karin Kahnlunds Sticka efter Svenska Mönster också har det; om jag har förstått rätt har hon hämtat sin inspiration från Kulles mönstersamling. Skillnaden är att i hennes version tog den engelska delen mycket mer utrymme i förhållande till det övriga innehållet. I originalet är det endast textsidorna som är dubblerade, färgplanscherna fungerar ju utmärkt oavsett språk.

Det här är en bok som passar mig! Jag gillar att inspireras av mängden mönster och kunna göra om det så det känns modernt med gamla anor. Och visst är det kul att en gammal mönstersamling får leva kvar genom ett fint nytryck och kan fortsätta vara en källa till kreativitet.

Julkulor

I torsdags var det stickkafé på Helylle i Kristianstad med tema jul. Jag började på en av Arne och Carlos populära julkulor. Lite för pillrigt för mig så jag tänkte att det blir nog bara en. Men sen tyckte jag att den blev  så fin så jag ville faktiskt ha en till. Vem vet, det kanske blir ännu någon innan julen anländer. Jag hör nämligen till de som vägrar sätta upp någonting juligt före rätt dag.

I original är julkulorna stickade med Raumas finull som filtar bra, men jag har stickat med garn från Kina så jag vet inte om det går att filta, ska prova med en lapp först. De blir finare när de blir lite tovade!

Ny bagge

Igår kom en ny bagge till gården. Nytt blod för att få bättre avkomma. Han är utvald för sina kvaliteter när det gäller vikt och form - växte bra som lamm och avlång kroppsform. Den avlånga formen är bra för att det blir bra styckningsdetaljer, sådan är den krassa verkligheten i avelssammanhang.

Men jag vill ju ha garn av ullen så Mannen har varit vänlig nog att leta efter en brun bagge med bra ullkvalitet också! Det är jag synnerligen glad för! Det kommer inte att bli bara bruna lamm, men chanserna för mer brun ull ökar i alla fall.

Lite rolig ser han allt ut med teckningen på huvudet, men han verkar väldigt trevlig. Lugn och orädd, fast alla baggar stångas så man får se upp.

Han har inte fått agera avelshanne tidigare så det här är hans första lilla harem. Alla tackorna är klippta inför betäckningen, och deras ull är sorterad så nu ska jag ta kontakt med spinneri. Har sparat både får- och lammull för jag tänker att det blir bra garn av det. Baggen var redan klippt men jag fick ullen av uppfödaren så den ska också med.