Fingerfärdighet kommer av sig själv påstår jag. Vad jag menar är att man inte behöver tänka träna-provlappar-träna igen-fler provlappar för att man ska utvecklas. Nej, jag tycker man ska göra det man är nyfiken på, glädjas åt att det blir något och låta tiden verka för en.
Jag berättar ibland för folk om när jag sydde Delsbo-söm. Den första sydde jag när jag gick på väv- och sömnadsterminerna på Bergmanska skolan i Vinslöv. Då hade jag aldrig broderat förut.
Två år senare skulle jag sy landskapssömmar igen, på textillärarlinjen i Umeå. Jag tänkte att då gör jag några som jag inte sydde förra gången. Det tog faktiskt ett par år innan jag själv förstod att jag hade sytt Delsbo-söm på båda kurserna. Titta på bilderna så förstår du, och jag behöver väl knappast tala om vilken jag sydde först.
När det gick upp för mig att båda provlapparna faktiskt var Delsbo-söm insåg jag också att något radikalt hade hänt med min fingerfärdighet - utan att jag varit medveten om det. Tiden hade ordnat det. Jag hade bara gjort lite olika saker, uppgifter som ingick i utbildningen.
Jag bara antar att samma utveckling kommer att hända med mina sashiko-broderier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar