Ibland är det nästan som en förbannelse att börja på något nytt - det är helt omöjligt att lägga det ifrån sig fast man faktiskt behöver göra annat också!
För ett par dagar sedan började jag på Viften som finns i Marianne Isagers bok Japanstrik. Har länge velat göra den och när jag såg Asplunds kunde jag bara inte låta bli!
Kanten är klar, jag har gjort som Asplund och stickat fram- och bakstycke i ett. Det gick en hel del garn till kanten och tog sin lilla tid, men nu växer det klart snabbare.
Jag har annan masktäthet med grövre garn och dessutom 1 tråd mohair, så jag får förändra lite i mönstret. Men uppläggningen gjorde jag med så många maskor som det står i mönstret. I boken finns nämligen endast storlek M och det räcker nog inte riktigt till mig. Där är en del andra konstigheter i beskrivningen också, men jag tror jag ska reda ut det.
Började ju på en Setesdal-kofta i förra veckan och den är så klart inte klar än. Fast det slipper jag ha dåligt samvete för; resten av garnet är nämligen på väg från Kina och lär inte anlända förrän om en dryg månad så jag kan ändå inte sticka klart förrän dess!
3 kommentarer:
Det blev väldigt snyggt! Spännande hur det kommer att bli längre upp...
Åh vad jag önskar jag hade fler timmar på dygnet eller att jag hade högre fart på mina stickor! Jag blir så lycklig när jag ser ulltrådar få liv i vackra mönster och så avis över att jag inte kan själv. Det ska bli spännande att se det färdiga alstret!
Ååh, så fint i naturfärgat! Jag har även sett Asplunds variant i gult.
Skicka en kommentar