Hon som är närmast i bild är helsvart, bortsett från ett litet streck i pannan. Lammet bakom är vit i ansiktet, och har en vit ring runt ett fram- och ett bakben, de motsatta benen. Hon blir lätt att känna igen!
Vi har några äldre tackor som är ganska rädda. Innan jag kom in i bilden på den här gården hade Mannen nämligen inte direkt gosat med dem... Sen har jag fjäskat in mig hos de flesta, med hjälp av knäckebröd. Den här nyblivna mamman hör dock inte till de rädda, vilket underlättar när man ska bekanta sig med de små i boxen.
6 kommentarer:
Aaaah, vilka sötnosar, så där skulle jag vilja ha det. Slippa hetsa omkring i livet, bara ha lite får, några höns och en stickning...
Glad Påsk i alla fall och gosa vidare med ullisarna.
Så fina! vad ska de heta? du kan ha en namntävling?
Ja, vad säger du Annika, hur är livet? Lite får, lite stickning och lugn och ro :-)
Haha! Tänkte också på lugn och ro... Så här är det just nu: jag jobbar halvtid, pluggar kinesiska heltid, pluggar svenska halvtid, deltar i halvtidskurs Kinas historia (utan en tanke på att tenta!), fixar lite teaterkläder, därefter kommer stickning, får, alla böcker jag vill läsa, trädgård... Ni förstår, lugn och ro är inte precis vad jag skulle kalla det!
Vilka fina bebisar! (Är svarta lamm inte svarta eg, eller fattade jag fel när du skrev att ni ska avla på de svarta för den bruna ullens skull? Öh, jo jag är ett äkta stadsbarn... :-D)
Vi har också bebisar här hemma, fast i vårt fall är det kaniner! Nu är det minsann vår!
/Blenda
Ljuvligt söta grattis
Skicka en kommentar