Jag googlade och hittade en beskrivning på principen i Elizabeth Zimmermans Knitting without tears. Hon minskar lite på tröjdelen precis innan man stickar ihop sadeln med tröjan, och det lät logiskt tycker jag. Då borde det ju bli en sluttning lite innan så det inte blir så skarpt hörn.
Så jag rev upp och stickade om. Och det fungerade betydligt bättre! Nu är det inte mycket kvar på mitt livs första Aran-tröja!
Det här är jättekul att sticka så till söndagens utflykt la jag upp till St Brigid, också från Aran Knitting av Alice Starmore, i ett grått garn. Sen har jag tänkt att göra Irish Moss (samma bok) till Mannen.
3 kommentarer:
Så himla fint, ska bli spännande att se det färdiga resultatet! :-)
Ha det gott!/Blenda
Det är bra att läsa om andras misstag, då slipper jag ju själv att behöva repa upp och sticka om, om jag nu ställs inför samma problem någongång.
Ska bli kul att se den färdig, den ser ju ut att bli så himla fin!
Så fint det ser ut och vilket härligt, välarbetat mönster. Det ska bli spännande att se tröjan i sin helhet.
Skicka en kommentar