Maskinstickat!

I helgen plockade jag fram stickmaskinen. Jag har nämligen en del väldigt tunna ullgarner som jag köpte i Shanghai. Dessutom fick jag tips om en mönsterbroschyr med kreationer som verkligen passade mig, och mina kina-garner. Slätstickning, stora stycken och tunt garn - det lämpar sig att sticka på maskin tycker jag! Använde dubbelt garn och ändå är det 25 m och 30 v/10 cm - och det är det grövre av garnerna, de andra är ännu tunnare.

Min maskin är väldigt enkel och jag kan inte göra aviga maskor. Så kanten nedtill med två aviga varv har jag plockat för hand, det tog lika lång tid som resten...

När nu maskinen var framme passade jag på att sticka en sjal av två nystan Drops lingarn. Slätstickning och släppta maskor, tog längre tid att virka kanten...



Broshyren med inspirationen innehöll ganska många plagg och jag tänker göra en tröja och en kofta också - på maskinen. De garnerna har nämligen en masktäthet på 45 m/10 cm i dubbelt garn.



Däremot stickar jag axelvärmaren med långa ärmar för hand . Det är resår och mönsterstickning och funkar alltså inte på maskin. Med dubbelt garn är det görligt för hand, fast det lär ta tid. Tur att jag gjorde provlapp för det var lite fel i beskrivningen till strukturmönstret. Ärmarna ska nå ner över handleden, därav den något märkliga formen (som ser bra ut på).

Sisyfos-arbete...

Äntligen inne på sluttampen på Gaughan-koftan! Håller på med kragen, stickar separat och ska sy på den. Man skulle kunna sticka fast den efterhand, men ringningen fram är lite stor och behöver hållas in och jag har aldrig stickat på direkt förut så jag tar det säkra före… Garnet räcker i alla fall, jag var ju lite rädd att det skulle fattas.




En jättefin detalj är kanten mot halsen: Den rullar sig inåt och blir jättesnygg avslutning! Man lyfter de 3 första maskorna så det blir som I-cord. Det betyder också att innersvängen blir lite kortare, vilket bidrar till passformen.



Ibland undrar jag lite över min bedömningsförmåga… Tänkte att den lilla shrugen från French girl knits skulle vara snabbstickad – med entrådigt garn och massor av maskor! Nu har jag i alla fall kommit till mitten av ryggen och det är dags att sticka ihop maskorna 3 och 3. Det minskar ju varvet rätt drastiskt, men samtidigt ska det läggas upp för ärmarna så kontentan blir nog ännu längre varv… Stickar på den här när jag gör annat eftersom man inte behöver tänka när det bara är slätstickning. Den får bli klar när det blir så.

Bindsjalen var däremot riktigt snabbstickad! Nu har jag bara översta spetsbården kvar. Den stickas separat och sys på enligt beskrivningen, men den har jag tänkt testa att sticka fast efterhand så jag lär mig det. Har gjort en miss: olika antal spetsar längst ner… Istället för att riva upp har jag gjort en extra del som jag ska sy fast, det lär inte synas om jag bara låter bli att tala om det…

Karin-sjal

Att Karin stickar sjalar är lika säkert som att solen går upp!

Vi som jobbar tillsammans med Karin vet att hon tycker om färg, och detta är inte den första färgsprakande sjalen hon stickar.
Färgskalan är ofta lila-röd-blå.

Till den här sjalen har Karin satt samman garner med olika nyanser i den röda färgskalan, med olika kvalitet och struktur. Resultatet är en sjal det formligen sprudlar energi om!


Det händer att Karin stickar efter mönster, men ofta är det fritt efter vad som passar till garnet. Till sin senaste sjal har hon hämtat inspiration från en favoritbok: Maskeball i strikking og hekling.

Anti-konstrunda...

I Skåne innebär påsken konstrunda. I år åkte vi inte så långt hemifrån, rörde oss bara i Hässleholms och Kristianstad kommuner. Vi hade ingen riktig plan för vad vi ville se, tog det som det kom, och det var märklig konst vi råkade på. Inte visste jag att healingkonst var så poppis! Tavlor med lite cirklar i meditationsstil och indiskt veda-inspirerat. Priset tog den konstnär som fotograferat sina tavlor och sålde billigare objekt för de som inte har råd med handmålat - och de var försedda med texten "Observera att storleken på bilden inte påverkar mängden energi!" Lite för flummigt för mig! Den enda bra konst vi såg var hos kompisen vi fikade hos: Han har två tavlor av Svenolov Ehrén.


Desto bättre hantverk såg vi på Sjöhästens ullverkstad utanför Sösdala! Där kan vi snacka kvalitet! Får av gammal allmogeras som heter Åsen och Leicesterfår. Britt-Marie spinner och säljer egen ull, både handspunnen och ivägskickad. Med butiken på egna gården kan man också titta på hennes får.






Förutom garn säljer Sjöhästens ullverkstad Ashford spinnrockar och andra tillbehör, färger t.ex.




En del konst fanns också på Sjöhästen: tavlor med fårmotiv som inte bara var fina utan också fiffigt ordvitsiga. Tänker fortfarande på den som heter Fårsta hjälpen och har ett får som fastnat i fårnätet och ett annat som kommer med... ja, just det: fårsta hjälpen.

Bucket bag

Min dominoväska är klar, sånär som på handtagen. Ska köpa läder- eller nylonband på torsdag när jag är i Kristianstad på stickkafé. Övervägde att sticka I-cord men vill ha nåt stadigare, som inte töjer sig.















I boken, Knit to be square, heter väskan Bucket bag, antar att det är eftersom man torkar den över en hink. Jag tvättade en gång på normalprogram i 40 grader tillsammans med en handduk, men ingen såpa eller tvättmedel, och det krympte alldeles lagom. Jag tror det är gamla SN2-garner, förutom det grå som jag vet är Evilla.

Har börjat på en till i röda-lila-orange färger. Också det är restgarner, den här gången i favoritfärger.

Fast nu tänkte jag faktiskt sticka färdigt min Gaughan-kofta. Det är ju påsklov!

En svensk stick-guru!

På Kulturcentrum i Ronneby pågår en utställning av Britt-Marie Christoffersson. Den består av 239 provlappar i olika tekniker och 25 färdiga tröjor. Allt är mycket snyggt gjort, hantverket likväl som monteringen, och dessutom har det fått rejält med plats i en ljus och rymlig lokal. Provlapparna är också ganska stora, 40x40 cm, vilket gör dem synnerligen åskådliga. Mycket trevlig utställning! Vi åkte tillsammans från stickkaféerna i Kristianstad och Hässleholm, fick en guidad visning av Kirsti Emaus och satt sedan vid ett jättebord och stickade.

Britt-Maries hantverk är imponerande: en otrolig mängd provlappar i tunna garner och med tidskrävande detaljer gör att man bara kan drömma om att åstadkomma allt själv. Men ett och annat projekt kan man absolut hämta inspiration till! Själv blev jag väldigt förtjust i den röda knapphålskoftan.

Britt-Marie Christoffersson var med och startade 10-gruppen och övergick senare till stickat. Hon började med att inventera gamla traditionella mönster och vårt stickade kulturarv. Hennes första utställning hette Gamla mönster, nya tröjor, all världens stickteknik och bestod av dessa mönster i provlappar och i uppstickade tröjor. Av det arbetet blev boken Svenska tröjor – nya modeller efter gamla mönster, som kom ut 1988 men inte längre finns i handeln.

Fler bilder på Queen Mudds blogg.

Den utställning som nu visas i Ronneby är en fortsättning på den förra och heter Stickning – ett hantverk att utveckla. Till den har Britt-Marie fortsatt att utveckla sticktekniker med inspiration bl.a. från vävningens område. Även detta arbete kommer ut i bokform, till hösten om jag minns rätt.

Britt-Marie är känd för att vara mycket generös med att dela med sig av sitt livsverk. Hon ger kurser där man också kan köpa hennes mönster i kompendium. I slutet av maj finns möjligheten att delta i Ronneby, information finns på Ronnebys hemsida.

PS: Blev du som jag lurad av provlappen med det blårutiga tyget som bakgrund? Det är också stickat!

Bindsjal - äntligen!

Jag har länge velat sticka en gammaldags traditionell bindsjal, som har så långa snibbar att man kan binda den bak på ryggen. Sjal har nämligen visat sig vara ett perfekt plagg på landet, enkelt att ta på när man ska ut och fodra fåren - men den behöver bindas för att inte vara ivägen, så man kan jobba obehindrat.

Nu har jag hittat en jättefin dansk bindsjal som har spetsbårder. Mönstret finns på ravelry (tyvärr har länkfunktionen på min sida slutat fungera, sök på Kællingesjal).

Man stickar bården längst ner först, sen ska det virkas ett par varv och sen plockar man upp maskor längs med kanten.



Trodde att spetsbården skulle ta tid att sticka, men det gick attan så snabbt!

Det känns extra kul att kunna använda ett garn från lagret! Köpt av en tidigare kollega med egna får, vilket betyder att det inte är infärgat utan naturbrunt! Känns som det passar perfekt!





Min dominoväska är färdigstickad och ska in i tvättmaskinen! Ska faktiskt göra en till, det var jättekul stickning.