Därifrån till ett pulserande, organiskt Shanghai är kontrasten enorm...
Med i bagaget hem hade jag 29 meter sidentyg och 2 kg ullgarn från inre Mongoliet, som jag hittade av en slump den sista dagen. Missbedömde hur mycket garn som skulle få plats i väskan, kunde haft mer. Men sonen bor ju där så han kan skicka mer. Priset var närmast chockartade 50:- per kilo.
Efter 18 timmars hemresa och arbetsdag på det är jag nu ganska trött, stickinlägg får vänta till imorgon...
4 kommentarer:
Oj, så många fynd! 50 kr kilot för garn måste ju vara ett verkligt fynd! Vad är detför ull, så du några får, är det kanske cashmir?
Välkommen hem, kul att se vad du gör med allt detta.Det måste vara kalasbra att ha en son där, det berikar väl upplevelsen enormt på många sätt!
Glömde faktiskt fråga vad för sorts ull... Det har en väldig lyster så kanske det kan vara nåt annat än får, jak? Ska ta reda på det! Tänker absolut köpa mer nästa gång vilket blir i juni 2009, och sonen får nog skicka mer innan dess.
Vilken fantastisk resa!
Det var helt underbart! Vi hade ju lyxen att ha en privatguide eftersom sonen arbetat arbetat som reseguide tidigare. Och garnet kan mycket väl vara kashmir, ska höra imorgon på stickkafét vad de andra tror.
Skicka en kommentar