Fana-muddar

Till hösten ska jag sticka en Fana-kofta efter Sidsel Høiviks beskrivning i nya boken Lekre masker og lekne sting.

Igår la jag upp till Fana- muddar, ur samma bok. Även om de är rätt långa så är det verkligt snabbstickat! Fast de ska få lite broderier också.

Laminaria i silkegarn

Jag har gjort sjalen Laminaria en gång tidigare och det är min absoluta favorit. Mönstret är helt fantastiskt, bland annat för att de olika mönstren har snygga övergångar och passar in i varandra.

Nu gör jag en i silkegarn eftersom den ska ges till en person som ska bo i Kambodja. Ull passar inte så bra där...

Garnet har jag köpt på garnkorgen.se och det är jättefint. Snabbt kom det också, beställde på eftermiddagen och hade garnet i postlådan dagen efter!

Silke är ju inte så billigt, men 100g för 300 kr räcker och blir över till den här ganska stora sjalen, så jag tycker det är klart överkomligt. 

Lite jobbigt att sticka i eftersom det är så tunt, man får nästan kramp i fingrarna ibland. Eftersom den ska vara present måste den också bli klar innan jag åker till Shanghai om 2 veckor, så nu har jag beting på minst 2 varv om dagen för att hinna.

Laminaria finns som gratismönster på Knitty.

Tenntrådsbroderi

När jag gick min textillärarutbildning i Umeå provade jag på tenntrådsbroderi, men det blev aldrig något helt arbete av det.

I torsdags, på stickkaféet på Helylle, hade Brita med sig material så då började jag på ett armband som ska bli till present. 

Jag valde det enklaste eftersom det är första gången, men faktiskt tycker jag att de enkla är bland de vackraste. 

Det svåra är inte att fläta, eller ens att sy fast flätan. Däremot brottas jag med att få igenom nålen när jag syr ihop bandet, har nog inte hittat rätt i tekniken än...

Mera näverstickning

Bara en ruta till.... Man kan verkligen fastna i näverstickning!

Detta ska bli en sjal, avlång och inte så djup så den passar bra runt halsen istället för över axlarna. Mönstret är från Helylle och finns att köpa på Ravelry. Stickar med Schoppelwolle Zauberball i varma färger som jag bara älskar.

Grey Gardens

Vad gör man när saker går i stå? Ärmarna på Arantröjan växte så de måste opereras, sådär en decimeter... Tröjan till svågern verkar inte vilja bli klar... Ufo-högen skriker...

Jo, man startar så klart ett nytt projekt :-) I alla fall ett litet som har förutsättningar att bli klart så man kan få känna sig lite nöjd!

Jag gav mig på den lilla turbanen Grey Gardens från Knitty (gratismönster). Och även om det är näverstickning så gick det verkligen fort, ska bara sy ihop den också.

10 kycklingar blev det

När kläckningen var avslutad förra helgen visade sig 10 små kycklingar, 2 gula och 8 svarta. Inte så mycket på 4 hönor - de kunde haft 10 var - men det beror på att jag lät dem vara i hönshuset där de inte hade lugn och ro för de andra hönsen.

Jag flyttade dem så de kan bli lite större i lugn och ro. De verkar inte ha en aning om vilken höna som är deras mamma, och hönorna själva vet inte heller. De uppträder som ett kollektiv! Riktigt charmigt.

De bor just nu i ett gammalt grisbås, inklätt med hönsnät så det är kattsäkert. På dagarna öppnar jag så de kan gå runt i stallet och sprätta. Bilden är inte så bra för det är lite skumt där inne.

Två hönor till ligger och ruvar, men inga har kläckts än. Sen finns det ytterligare 11 hönor som inte visar någon ruvningsbenägenhet - tack och lov, jag vill ju ha ägg också. 

Nu kläcks det!

Igår började det knaka och kvittra under ruvhönorna! Det är svårt att veta hur många där är, men än så länge har jag i alla fall sett fyra kycklingar samtidigt. Och alla är nog inte kläckta än. 

När man tittar på dem ser man hur hönan reser sig lite, bara aningens, när en kyckling är på väg ut ur sitt skal. Jag tycker det är helt fantastiskt!

Tre av hönorna ligger på rad bredvid varandra och jag tror att alla har kycklingar under sig. Men man kan inte vara riktigt säker på vems som är vems, eftersom ungar är ungar oavsett sort: de springer lite som de vill!

Den på bilderna trodde jag tilhörde hönan längst till höger. Men så började den röra på sig och kliva över hönorna ända tills den försvann in under hönan längst till vänster istället!

Först när alla är kläckta och hönorna börjar röra på sig kan man se hur många det blev. Spännande!

Kaos i hönshuset

Som nybörjare på att ha höns som ruvar har jag gjort ett misstag när jag låtit dem ligga i hörnorna i hönshuset dit också alla andra höns har tillgång. Andra höns har nämligen tagit över äggen när de gått för att äta och dricka, och så har de själva i sin tur tagit över någon annans ägg. Och icke-ruvande höns har lagt nya ägg som jag för att få tag på måste lyfta på den ruvande hönan - längst in i hörnet under gödselbrädan...

Nu har en höna flyttat på sig och lagt sig att ruva på det enda ägg hon producerat idag. Hon skulle kunna ha 14 ägg under sig, så nu har jag lagt dit resten av dagens äggproduktion. Och så tänker jag flytta henne och en till höna (som inte ruvat mer än en vecka) till en plats i ett annat stall där hon kan vara ifred, och där ingen annan kan lägga fler ägg. Så det så! 

De som har ruvat länge, så äggen kan kläckas vilken dag som helst, får ligga kvar i sina hörnor. Jag vill ju inte riskera att förstöra kläckningen!

Allt som allt är det sex hönor som ruvar nu. Tur att jag har några skånska blommehöns - som är högst ovilliga att ruva - så vi får lite ägg att äta också!

Kycklingarna växer

De första kycklingarna som kläckts på den här gården är nu runt 1,5 månad och har blivit ganska stora. Jag tror att det är en tupp och två hönor.

En av de svarta (till höger) är klart större än de andra, och den vita har helt klart en Sussex-höna till mor. Fast det var inte hon som kläckte dem. Den andra svarta (till vänster) är minst, så den har nog dvärghönsanlag, och det är den jag tror är en tupp för den har redan lite längre stjärtfjädrar.

Den största av kycklingarna har lite fjädrar på benen. Det tillsammans med att hon är så stor gör att jag tror hon kommer från en av de kinesiska Cochin-hönsen. Kul, för då har jag något kvar av dem! De har nämligen varit lugna och trevliga.

Några som inte alls är varken lugna eller trevliga är Maran-hönsen, den ena syns på bilden. De är stimmiga, hispiga, rädda och faktiskt elaka mot de andra. Det finns ju en viss hackordning bland höns, men de här två är minsann värre än alla de andra ihop. Dem tänker jag inte behålla över vintern.


Just nu ligger minst fyra andra höns och ruvar. En femte försöker tränga sig in och överta en del ägg så det är lite kaos emellanåt. Till nästa år ska jag ordna så ruvhöns får vara för sig själva. De andra har nämligen hackat sönder en del ägg också, och det är ju inte så bra. Men det bör bli lite kycklingar, och de första kan kläckas vilken dag som helst. Jag tycker det är hur spännande som helst!

Drops loves you!

Så heter det här garnet, nr 3 i ordningen, och det är riktigt billigt. Kostar bara 20 :- för 1 hg. Mjukt och skönt är det också. Och drygt, till den här tröjan gick det åt 7 härvor.

Jag har stickat aviga maskor som strukturmönster för jag tyckte det blev lite för tydligt fläckigt med nyansskillnaderna, och det bröt upp det hela rätt bra.

Sen har jag spänt ut den lite för mycket, syns på axlarna, så det ska jag göra om. Annars är jag nöjd och glad med tröjan!

Na Craga på tork

Nu har jag stickat klar Na Craga. Dessvärre blötte jag ner den rejält innan jag lade den på blockning så det tar lite tid för den att torka. Skulle vilja prova den med en gång! Nästa tröja tänker jag lägga mellan fuktiga handdukar istället.

Så här kan det ju inte se ut!

Jag stickar axel med sadelskärning för första gången. Enligt Knitting in the old way stickar man ihop sadelmaskorna med tröjdelen och så är det klart. Fast när jag gjorde det blev axeln ett hörn på 90 grader och så kan det ju inte se ut!

Jag googlade och hittade en beskrivning på principen i Elizabeth Zimmermans Knitting without tears. Hon minskar lite på tröjdelen precis innan man stickar ihop sadeln med tröjan, och det lät logiskt tycker jag. Då borde det ju bli en sluttning lite innan så det inte blir så skarpt hörn.

Så jag rev upp och stickade om. Och det fungerade betydligt bättre! Nu är det inte mycket kvar på mitt livs första Aran-tröja!

Det här är jättekul att sticka så till söndagens utflykt la jag upp till St Brigid, också från Aran Knitting av Alice Starmore, i ett grått garn. Sen har jag tänkt att göra Irish Moss (samma bok) till Mannen.

Arantröja

Jag håller på att sticka mitt livs första Aran-tröja efter en beskrivning i Alice Starmores Aran knitting.

Fast jag gör den lite annorlunda i ärmarna så det inte blir så fruktansvärt mycket material där. Vill ha det lite smidigare.

Det går åt en hel del garn. Jag har ett kilo av garnet och hoppas att det räcker.... Fast det verkar så.

Produktiva höns

Det blir nog fler kycklingar för två hönor till har lagt sig att ruva! I förra kullen blev det fyra, men en drunknade i en vattenspann så de är bara tre. Inte tillräckligt för att ha värphöns som täcker behovet av ägg i vinter.

Men om det blir lite fler från de här hönorna så kanske jag slipper köpa färdigkläckta. Det är ju rätt bekvämt att låta hönan sköta jobbet! Och dessutom är det ju så det är meningen att små kycklingar ska växa upp.

Hönorna har lagt sig längst in under gödselbrädan, en i varje hörn. Rätt svårt att komma in där och kontrollera äggen - och märka dem så man vet vilka man kan ta bort och äta upp...

Hönsgården har fått nytt och högre stängsel. Och en riktig dörr, som jag gjort nääästan själv.  De har nog lite tråkigt nu, för även om hönsgården är bra mycket större än många andra så har de varit vana att gå helt fritt hela vintern. Så nu ska vi fundera ut hur vi ska göra på baksidan för att kunna släppa ut dem på lite större stycke, med mer grönt för dem att äta och mer att göra. Jag vill att de ska ha så bra hönsliv det bara är möjligt.

Tjockisen har lammat!

Den riktigt tjocka tackan lammade för knappt en vecka sedan. Jag har jobbat och inte kunnat ta kort förrän nu. Hon fick tack och lov inte fyrlingar, men rejält stora trillingar. Dessvärre var ett av dem dödfött, något man tyvärr får räkna med händer någon gång när man har så här pass många djur. Men de två mår bra och frodas!

Tack så mycket till alla som har undrat hur det gick!

Vi har nu drygt 60 lamm, och det blir fler när ungtackorna sätter igång och lammar. Av årets lamm är ovanligt många svarta och med maskade ögon. Det är Kurt som är "skyldig"!

Mina små kycklingar växer också. Här är de på väg att gå och lägga sig under hönan, men tittar ut lite för att det ska bli lagom varmt.

Sjal i lingarn

Nori är klar! Den var ganska kul att sticka och den blev bra, det är inte särskilt stor skillnad på fram- och baksidan så den känns faktiskt vändbar.

Kanten är fin: man lyfter 1:a maskan, stickar nästa i bakre maskbågen och i slutet på varvet stickar man nästsista i bakre maskbågen och sista maskan vanligt, och resultatet blir nästan som en liten rullkant. Inte alls dumt.

Jag har stickat i Kalinka, ett lingarn. Lingarn trasslar gärna så jag stoppar det i en plastpåse och tar garnet utifrån istället för inifrån nystanet, funkar väldigt bra.

I väntans tider...

Vi har haft massor av tackor som lammat i påsk så nu har vi 43 lamm. Av de äldre tackorna har alla utom 6 lammat. Ungtackorna är betäckta senare så det dröjer lite till. Det lär alltså komma fler lamm.


Tjockast på gården är den här tackan, undrar hur många hon har i magen...

Wärldens bästa Werner

Werner är en riktigt trevlig tupp! Han är döpt efter Aspenström, eftersom vi såg en av hans pjäser den kväll vi gav tuppen namn.

Marantuppen Werner.

När jag har grönsaksrester, överbliven pasta och annat som hönsen gillar, så kallar jag alltid på Werner. Som tupp är det nämligen ans ansvar att hitta föda åt hönsflocken. Han kommer som ett skott när jag kallar och går sen bredvid mig till utfodringsplatsen. Synnerligen trivsamt!

Werner ser också till att befrukta hönsen. Till sin hjälp har han tre ungtuppar - som är synnerligen heta på gröten - eftersom det är ganska många höns. Werner blir inte så glad, han försöker hålla dem på mattan....

En av mina tre ungtuppar.

Faktum är att våldtäkt är dagligen förekommande i hönsens värld. Ett tag började jag undra om höns någonsin vill. De vill. Det är stor skillnad på när de ligger still och medverkar mot när de skriker rent hjärtskärande och försöker komma undan... Tuffa pix... Lyckligtvis undkommer de rätt ofta.

Själa akten innebär att tuppen kliver upp på hönan, varmed han river henne på ryggen med klorna och håller fast henne i nacken med näbben. Detta ger tydliga avtryck på hönan. De mest populära hönorna är ganska fjäderlösa på rygg och nacke. På den här hönan syns det mest i nacken:

Jag har alltså befruktade ägg att tillgå. Det är dem jag har lagt ut för en hugad höna att ruva. Fast det är nog lite tidigt på året än, ingen var intresserad. Jag gör ett nytt försök lite längre fram.

De fyra kycklingar som kläcktes för en dryg vecka sedan är sprungna ur ägg från mina egna höns. För att det inte ska bli inavel måste man så klart se till att ha en tupp som är obesläktad med hönsen.

Werner är lyckligtvis bara släkt med två hönor, och de tänker jag nacka till hösten. De är nämligen inte särskilt trevliga: rädda och fasligt stirriga. Werner däremot är supertrevlig så honom vill jag ha kvar!


Det är inte alltid så lätt att fotografera höns:

Lammfödsel

Igår hade vi en tacka som lammade mitt på dagen så det var möjligt att fotografera. De flesta föder faktiskt på kvällen/natten.

En liten varning är kanske på sin plats: detta är inget för äckelmagade... Själv tycker jag det är helt fantastiskt att se små liv komma till världen!


Första lammet är fött och tackan har fullt upp att slicka det rent innan nästa kommer.

Nästa lamm är på gång, först syns vattenblåsan. Tackan fortsätter att slicka på lammet.

Nu syns huvudet. Tackan har rimligtvis rätt ont, men fortsätter i alla fall att slicka på sitt lamm. Lamm föds med huvudet och framklövarna först, i annat fall måste man hjälpa till att få ut dem.

Vid nästa värk kommer resten av lammet ut. Tackan brukar ofta lägga sig ner och krysta ut det, men inte så långt ifrån lammet.

Tredje lammet går så lätt att hon inte bryr sig om att lägga sig. Det hänger kvar i bakbenen och skakar på sig för att bli av med hinnorna.

Det tar inte många minuter innan de försöker resa sig. Det är det enda skydd de har mot vilddjur i naturen. Den här födseln gick så snabbt att tackan inte hann med att slicka lammen rena och torra, så vi hjälpte till att torka dem.

Här har det gått ungefär en halvtimme, kanske lite drygt, sen första lammet föddes - och de försöker redan hitta spenarna för att få mat. Det är livsviktigt att de får råmjölk inom ett par timmar.

Ett av de här lammen var dessvärre så svagt att det dog några timmar senare. Det händer ibland, men inte så ofta, tack och lov. De andra två är synnerligen livsdugliga och hoppar och skuttar som lamm ska!


Jag har fått en fråga om ruvägg från Gunillas ljusglimtar och tänkte skriva om det i nästa inlägg.

Fler som vill ruva?

Hönan med fyra kycklingar tar verkligen hand om sina små. Mycket mindre jobb för mig än att köpa färdigkläckta ägg - som ju inte har tillhörande höna!

Så nu har jag lagt ut en massa ägg, märkta så man vet om det läggs nya ägg i högen, och hoppas att det finns en ruvningvillig kandidat i flocken.