Envisa får-mödrar

Vid den här tiden är det dags att dela på tackor och lamm. Det brukar inte vara några större problem. I år var det dock lite jobbigare än vanligt.

Vi börjar med att ta hem alla från sommarbetet uppe i backen, tvärs över åkern. I år har arrendatorn vete på åkern, och det kan man ju inte traska rätt igenom med ett 29 tackor och 60 lamm.

Av misstag finns det turligt nog en "gata" i kanten av fältet. När det var dags för vallskörd tog nämligen den något oerfarne maskinskötaren fel på gräs- och vetefältet (!) och hann hugga av längs med ena kort- och långsidan. Där är perfekt att driva fåren! 

Hem var alltså inga problem.

Men sen hade vi ett fasligt göra att få in alla i stallet, som tur var kom en granne och hjälpte till. Sen delade vi dem i olika grupper: 11 tackor som ska till slakt för sig, 60 lamm för sig tillsammans med 1 tacka som "barnvakt" för att hålla ordning på lammen, och resterande 17 tackor som skulle tillbaka till sommarbetet.

Nu börjar strulet! Vi fick visserligen upp de 17 tackorna till backen, men det tog inte många minuter förrän de var hemma igen och letade efter sina lamm. De hade hittat någon svag punkt i stängslet och rymt. Tack och lov tog de samma "gata" hem så vi slipper ersätta arrendatorn för förstört vete!

Tackorna fick gå på en äng här hemmavid över natten. I morse reparerade Mannen stängslet och vi drev upp dem till backen igen. Fast inte utan problem, de var väldigt envetna med att vilja in i stallet där lammen var. En annan granne kom och hjälpte till. Och en listig rackare (får - inte granne) gömde sig bakom ena längan så henne fick vi lämna hemma.

När de övriga 16 tackorna väl var uppe i backen igen kände vi oss väldigt nöjda. Nytt stängsel och allt, nu är det frid och fröjd. Trodde vi i ungefär en halvtimme. Då kommer 11 tackor tillbaka - igen! Då gav vi upp så nu går 5 tackor uppe på sommarbetet och resten står i stallet.

Lammen går som planerat på ängarna här hemma. Fast de minsta letar fortfarande efter sin mamma. Och ja, det känns grymt att dela mor och barn - men det är faktiskt inget annat att göra om man föder upp lamm. De ska ju växa till sig för att gå till slakt. Förutom de tacklamm vi ska behålla för att avla vidare på, de ska jag fjäska in mig hos i höst (medelst knäckebröd) för tama tackor är mycket lättare att hantera. Och det är mycket trevligare!

Gäss växer snabbt!

Gäss överlever inte regn förrän de fått fjädrar över hela kroppen. Låter lite konstigt att en vattenfågel inte tål regn, men så är det faktiskt. En bekant berättade att hon brukar hitta döda änder efter varje skyfall. Så man måste vara lite rädd om de små gässlingarna, ta dem ut och in innan de är stora nog att vara ute oavsett väder.

Gässlingarn växer snabbt, fast bilderna ljuger lite för det är nog en dryg vecka sedan jag tog dem så de är faktiskt ännu större nu.

Beskrivning på grunderna i flerfärgsstickning

Att sticka med flera färger samtidigt är en gammal konst att göra stickningen vacker, och det är vansinningt roligt! 

Flerfärgsstickning är en tradition med starkt fäste i Sverige och Norge, liksom på den skotska ön Fair Isle. Internationellt är fair isle-stickning och norsk stickning mest känt. Begrepp som  fair isle-stickning, norskstickning, stranded knitting och andra uttryck blandas ofta ihop i olika sammanhang. Jag tänkte reda ut det i ett senare inlägg, just nu får det räcka att konstatera att alltihop handlar om flerfärgsstickning.

Jag tänkte istället visa hur man håller garnerna och ta upp några viktiga grundförutsättningar.

För den som aldrig stickat med mer än en tråd i taget kan det vara lite knepigt att veta hur man håller garnerna för att få flyt i stickningen och jämn spänning på trådarna. Det är inte meningen att man ska släppa det garn man inte stickar med och plocka upp det när det blir den färgens tur; då får man inget flyt i stickningen, det tar tid och det blir svårt att få jämn spänning.

Man kan hålla på mer än ett sätt, beroende på hur man brukar sticka i vanliga fall. I Sverige brukar vi använda det "kontinentala" sättet att hålla, och då är det enklast att hålla båda garnerna i samma hand. Jag har tagit några foto för att illustrera det (det var svårare att fota än jag trodde och jag klarade inte att få med högerhanden samtidigt, men jag hoppas att man ser tillräckligt tydligt):

Båda trådarna löper över pekfingret (som vanligt) men delas sedan mellan pek- och långfinger. 

På undersidan av handen samlar man ihop garnerna och håller dem tillsammans igen.

När en maska ska stickas fångar man den färg man ska ha. Här har jag hållt lite långt upp för att man ska se lite tydligare.

Ungefär så här brukar jag hålla. Hur nära man håller är så klart olika, håll så likt som du brukar så blir det lättast.

Det är också viktigt att alltid hålla garnerna i samma ordning. Det blir alltid lite olika spänning på de båda garnerna och i många mönster kommer det att synas tydligt om man skiftar garnerna. Jag tänker så här för att komma ihåg vilket garn jag har var: bakgrundsfärgen längst bak. Jag kommer då ihåg det eftersom båda orden börjar på b.  Det är dessutom oftast bäst att ha bakgrundsfärgen längst bak när man gör mönster där man behöver sno garnerna (mer om det senare).


En annan viktig sak: sticka runt och inte fram och tillbaka. Flerfärgsstickning lämpar sig inte för aviga maskor! Stickar du runt blir det bara räta maskor och det blir möjligt att få flyt i stickningen, då blir det så klart lättast att få det jämnt och fint.

Nu är det läge att fatta stickorna och prova med att sticka varannan maska med olika färg, fortsätt med 2 maskor i varje färg och sen 3 maskor i varje färg. Fler än 3 (eller möjligen 4) maskor brukar man inte sticka i en och samma färg utan att sno garnet (hur man gör kommer i senare inlägg). Har man för många maskor i samma färg (utan att sno) kommer det nämligen att dra ihop stickningen, det blir inte alls bra.

I nästa inlägg om flerfärgsstickning kommer ett enkelt nybörjarmönster och fler tips och viktigheter kring mönster för flerfärgsstickning.

Hoppas detta blir till nytta och glädje för någon!

Stickning som upprör

Jag sitter med som ledamot i en nämnd i min hemkommun. Mötena kan vara ganska långa och med många föredragningar.

För att kunna koncentrera mig och fokusera tankarna som annars gärna vandrar sina egna vägar så - just det! - jag stickar så klart. Det fungerar alldeles utmärkt om man bara väljer ett sticke där man inte behöver räkna maskor.

Vad gör andra då? Jo, somliga kladdar på papper, andra tar en liten tupplur, någon pluggar inför juridiktenta och en del håller på med mobiltelefonen (t.ex. ett av kommunalråden).

Vilket av dessa alternativ verkar vara bäst ur koncentrationssynpunkt? Javisst, stickning! (Jag sover aldrig på mötena...)

Och vilket av dessa alternativ tror ni folk blir upprörda över? Helt rätt. Stickning. Så pass att motståndarlaget tagit upp det med både sitt kommunalråd och med min gruppledare, som i sin tur dryftat det med vårt kommunalråd.

Och tror ni jag låter bli att sticka då? Självklart inte. Om man skulle rätta sig efter alla dumheter folk får för sig skulle man ha fullt sjå och missa en massa värdefullt här i livet. Undrar bara om de tänker driva det längre...

Detta är vad jag stickade på på senaste mötet, bara räta maskor och lite ökningar, inget märkligt för en van stickare. Först blev jag missnöjd med färgerna, men nu tänker jag att det kanske inte blir så dumt när det blir klart.

Och så gässlingar...

Det är mycket med djuren nu! Jag är väldigt förtjust i hönsen och Mannen vill av någon anledning gärna ha gäss. Så häromdagen införskaffade han 20 stycken nykläckta gässlingar. Lite fler än förra året och lite fler än vi egentligen behöver. 

Förutom att de blir goda till hösten så är de också alldeles utmärkta gräsklippare. Man slipper slå gräset runt längorna!

Bara en tupp kvar

Igår slaktade vi tre av våra tuppar. Jag har alltid hört att det ska vara så svårt att plocka fjäderfä, men det gick hur lätt som helst. Jag var noga med temperaturen för att skålla dem ordentligt så fjädrarna lossnade utan problem.                                                                                                Det var betydligt värre med att ta ur dem, det fick jag ge upp. Får be någon att visa mig nån gång. Jag skar istället ut låren och bröstfiléerna, det är ju där det mesta köttet är i vilket fall som helst.

Ikväll blir det Tupp à la Marengo!

Nu har vi alltså bara en tocke kvar, den grå Cochrin-tuppen. Jag tycker han är stilig, men Mannen tycker han ser lite löjlig ut med fjädrar på benen. Och dessutom att han ser ut som han har skiddräkt på sig, så därför är han nu döpt till Stenmark.

Fler svarta djur

Vi har fått tillökning med tre svarta djur: två hönor och en katt. Alla är omhändertagna för att få det bättre.

Hönorna är av rasen Cochrin, vilket visade sig vara en kinesisk ras. Det visste jag inte när jag fick dem, men det var ju lite passande!

De har tidigare bott hos en hästuppfödare där de gick var för sig i olika bås, tillsammans med tuppar . De har alltså aldrig varit utomhus förrän de kom hit. Den ena hönan gick ihop med en tupp, men den andra hade två tuppar. Den stackars hönan fick alltså aldrig vara ifred...

Sen de kom till oss fortsätter dessvärre tupparna att jag den ena, inte den som är på bild utan den andra. Hon är inte med på bild av en anledning: Hon gömmer sig för tupparna. Hennes nacke är helt utan fjädrar eftersom det är där tupparna tar tag för att hålla fast henne medan de roar sig enligt naturens villkor. Det går visserligen ganska snabbt, men nu är den tredje tuppen också på henne så det blir lite mycket. Tupparna står utanför hennes gömställe och väntar. Hönan torde vara aningen deprimerad... 

Så, för att rädda hönan - och för att det inte finns någon anledning att ha ett helt gäng tuppar som äter mat utan att producera ägg - tänker vi idag slakta tre av de fyra tupparna. Vår "gamla" blommetupp stryker med för att han är oklok nog att anfalla den hand som föder honom. Av de tre Cochrintupparna behåller jag den stilige grå.

Att spara den stiligaste tuppen har ju visserligen visat sig vara en ganska dålig strategi; det var av den anledningen som blommetuppen fick bli herre på täppan. Fast den grå Cochrin-tuppen är så grann så jag kan inte låta bli att försöka!

Det finns ett litet aber till: någon av de nya är klart kontraproduktiv. Sen de kom hit är det nämligen någon som äter ägg. Jag har en plan: den skyldige kommer att avslöjas och nackas.

Jag har ingen bild på den grå tuppen än eftersom han inte är van att gå ut, och ärligt talat verkar han lite feg...

Katten då? Jo, hon är ursprungligen en hittekatt som sonens kamrat tog hand om. Men kamraten har en jättekanin (jo, det är sant) som mobbade henne. Hon mår bättre här. 

Det ser ut som hon är norsk skogskatt, tycker jag. Någon som vet? Hon heter Hessia och är numera synnerligen kelen.

De första dagarna blev jag dock lite betänksam, hon kan inte jama (det låter inget när hon öppnar munnen!) men hon gick och skrek konstigt i ett par dagar. När hon dessutom började skvätta och markera inomhus övergav jag snabbt planen att hålla henne inomhus en vecka.

De följande dagarna tillbringade hon i en av längorna tillsammans med en hankatt. Jag har aldrig haft en honkatt förr så först då begrep jag att hon löpte! Och nu lär det bli källingar när jag är i Kina!

PS: En särskild hälsning till en av mina läsare, Marianne, som på en trevlig fest igår fick mig att återfå lusten att skriva efter ett par veckors torka. Tack!

Selbu-mönstrat

Mönsterstickning i tunt garn och stickor 2 = den här koftan kommer att ta tid. Har bestämt att det blir detta jag tar med på tåg och sånt.




Det är sånt här man fastnar i för att se hur mönstret tar sig ut om man gör bara lite till. Har kommit en bit på väg, men det är lååångt kvar!

Garnet har jag köpt i Shanghai. Det är merinoull i mönstergarnet. Bottengarnet är också ull, men det är inte lika mjukt, mer rå ullkänsla som vi är vana vid här. Rätt bra kombination tycker jag, mönstret blir väldigt distinkt.

Parallellt med detta tänker jag absolut sticka en del annat, och montera ett och annat, annars blir det inget annat på ett tag.

Tänkte ta tag i den utlovade mönsterstickningsguiden i veckan.

Lite Fair Isle-teknik

Egentligen borde jag ha deklarerat i veckan - men det är roligare att sticka! Idag har jag stickat klart livet på Rowankoftan. På bilden syns halsringningen bak. Jag har använt mig av Fair Isle-tekniken att bara sticka räta varv och istället klippa av garnet där det inte passar att göra steek. Traskanten kommer ju att döljas i halskantningen. Detta måste vara modellen för Queen Mudd som gör allt för att undvika aviga varv!

Axlarna har jag avslutat med öppna maskor mitt i en rand. Det störde mig oerhört att det skulle bli två ränder i samma färg över axeln, så jag planerar att sy ihop med två färger och på så sätt foga ihop randen med mittenvarvet. Återstår att se hur bra det blir...

Jag är inte riktigt säker på att jag kommer att tycka om den väldigt blandade färgskalan i randningen, men nu är det bara ärmarna kvar så jag ska i alla fall göra färdigt koftan.

Fast först åter till deklarationen...

Rowankofta på g

Jag har inte riktigt blivit färdig att fota min kofta i Rowans härliga garn, men ikväll var jag på stickkafé och då blev den fotad av Ewa. Det är en liten bild så det syns kanske inte så bra. Har i alla fall kommit upp till ärmhålen. 

Den här är bra att ha med sig, mönstret är enkelt, så nu tänker jag lägga upp till en kofta jag är himla sugen på, så kan jag sticka på den hemma. Visst är man lättlurad när det gäller anledningar att lägga upp nåt nytt!

Tunt garn, stickor 2, Selbumönster, grå botten med svart och lila mönsterfärg. Har gjort ett par halvvantar i detta, men garnet är inte detsamma så jag måste göra en provbit i alla fall.

Rowan-garn

Efter ett par hektiska veckor på jobbet, med omdömesskrivning och utvecklingssamtal, är det nu påsklov och massor av tid för stickning!

Jag har påbörjat en kofta av det Rowan-garn jag fick från jobbet när jag fyllde 50. Jag vet, de flesta väljer prydnadssaker eller smycken, men jag har vad jag behöver av sånt och det här garnet är så dyrt så det hade jag inte köpt för egna pengar. Alltså väldigt roligt att få sticka med det utan att bry sig om kostnaden!

Efter inspiration av en Kaffe Fasett-modell i Rowans förra vinterkatalog har jag gjort mönsterstickning med endast två färger åt gången. Originalet har tre färger, men det har jag svurit att aldrig mer ge mig på - och så kommer det att förbli.

Detta är också ett lämpligt nybörjarmönster - tänkte göra muddar med beskrivning i veckan,

I koftan blandas  hej vilt alla de färger som Helylle hade på lager, det blir så mycket olika färg att ögat upplever det som lugnt. Det finns en struktur, men den är nog ganska svår att upptäcka. Fast det framgår ju inte av stickprovet, jag har kommit en bit på koftan och ska fotografera det endera dagen.

Tripp, trapp, trull

Vi har hittills haft en i tid väldigt koncentrerad lamningsperiod, bra på ett sätt men det blir ont om lediga lamningsboxar. Vi har därför satt ihop två tackor som lammade för några dagar sedan i samma box, och lammen radade upp sig så snyggt att jag var tvungen att fotografera innan de flyttade på sig.

Tre av dem hör till fyrlingskullen, särskilt två av dem är små och välidgt ulliga vilket gör dem oerhört söta och näpna.

Den tredje är inte heller så stor, och inte osöt heller.

Den fjärde är svart och den som blev bortadopterad. Han är väldigt social eftersom han får tillskott på flaska. Han har rymt ur boxen några gånger men var inte svår att fånga in; behövde inte jaga honom utan ropade bara så kom han ivrigt springande till mig! Jag bara smälter!

Såhär långt har 24 lamm kommit till världen. Men det lär bli fler under helgen; en tacka håller som bäst på att förbereda sig och två andra ser ut att vara på väg.

Framåt med Chanel-koftorna

På förra veckans stickkafé träffades Chanelflickorna igen. Koftorna har växt även om man på bilden inte ser allt som faktiskt är gjort . 

Mitt liv är klart och sytt i axlarna, dessutom har jag en ärm nästan klar. Även Catarina har en ärm nästan klar och hennes liv är klart upp till ärmhålet.

Det ser kanske ut som väldigt stor urringning, men det ska bli en 3 cm kant i mosstickning så jag tror det blir lagom.

Dessutom upptäckte jag att Chanel-koftan kommer att passa perfekt till min gröna sidenklänning! Hurra!

Mer liv på gården!

Nu har vi spänt väntat på de första lammen i nästan en vecka, lite optimistiskt med tanke på naturlagarna, men idag kom de! Två stora bagglamm anlände. Och ytterligare en tacka visar tecken på förestående nedkomst. 

Det kan faktiskt bli många lamm i rask följd nu. De flesta är ordentligt runda om magen. Den här tackan har gett oss två av de raraste tackor vi har just nu, en av dem verkar lamma idag.

Det blir inte mer liv på gården av hönsen, vi äter ju upp deras ägg! Men de värper bra, i alla fall för att vara blommehöns, 5 ägg om dagen ungefär. Det är lite mer än vi klarar att äta upp så vi ger bort också.

Just nu njuter hönsen av sandbad i vårsolen. De gosar sig och sprätter jord hej vilt!

Medan jag skrev anlände två små bagglamm till!

Och medan vi åt kom ytterligare fyra! Det är små lamm eftersom de är så många, och det är lite många för en tacka (som bara har 2 spenar) så vi fösökte adoptera bort ett till tackan ovanför, men det gick inte så bra. I värsta fall får vi stötta upp med flaska. Det är mycket jobb men det blir tama lamm av det.

Blockat mönster!

Just nu kämpar jag med 3-färgsmönstret på den andra ärmen, det är inget kul att sticka - bara jobbigt. Men jag har blockat den första ärmen för att få se hur mönstret tar sig ut. Och det känns bra!

Har alltså bara den andra ärmen kvar att sticka, och när den 3-färgade bården är klar går det ganska snabbt. Men sen väntar ett hyfsat maffigt monteringsarbete.

Jag är fortfarande lite nybörjare på den här sortens montering så även på denna kofta har jag gjort lite knepiga saker som gör att monteringen inte blir optimal. Ser fram emot att nästa projekt blir bättre!

Jag har förstått att det är många som tycker att jag gör svåra saker, och det kan jag förstå om man inte har gjort den här typen av stickning förut. Men om man börjar med lite enklare mönsterstickning och sen går vidare så är det inte alls så märkvärdigt som det ser ut.

Funderar på att göra en liten serie blogginlägg med mönsterstickning som på ett någorlunda pedagogiskt sätt kan hjälpa till att guida till lite svårare nivå. Kan det kanske vara av intresse?

Tuppen har blivit galen!

Jag har hört talas om folkilskna tuppar - nu har vi nog en här på gården! Han anfaller när man vänder ryggen till! Synd, för han är rätt ståtlig, men med den attityden riskerar han bokstavligen livet...

Hönsen sköter sig däremot utmärkt! De har producerat ägg hela vintern, och just nu ger de oss ofta 5 ägg om dagen. Inte illa för 7 hönor av en ras som inte är känd för att vara högproducerande.

Aldrig mer 3 färger i samma varv

Efter sportlovsveckan med mycket stickning och många blogginlägg har jag nu haft en vecka med massor av jobb och kvällsaktiviteter. Men jag har hunnit sticka en del på en norskmönstrad kofta, har nämligen åkt en del tåg!

Jag stickar helt efter mönstret och då ingår några varv med 3 färger samtidigt. Det tänker jag definitivt undvika i framtiden! Går inte alls att få något flyt i stickningen, tar alltså vansinnigt lång tid. Och det är inte roligt.

Fast jag blir rätt nöjd med resultatet. Är klar med kroppen och håller på med ärmarna. Har stickat runt med steekar enligt norsk/shetlands-modell och ska klippa upp dem snart. Det är tredje gången jag gör det och det känns inte så skrämmande längre! En metod att rekommendera faktiskt!

Vikten av stickfasthet...

I fredags kväll satt jag nog uppe och stickade lite för sent, lite för trött. När jag bytte mönster på Abigail-muddarna blev stickfastheten alldeles för lös, vilket syns tydligt när man jämför med lördagens fastare stickning. 

Jag tänker inte riva upp, det får gå på lära sig-kontot. Dessvärre lär jag få göra den andra ungefär likadan, annars kommer de att sitta olika hårt och det tror jag blir obekvämt.

Har börjat på ett par till med egen kombination av selbu-mönster i andra färger, och de blir nog riktigt bra känns det som!

Veterinärbesök

 I veckan har vi haft besök av distiriktsveterinären. Inte för att något djur varit sjukt, utan för att ta prover för kontroll av Maedi Visna, fårens variant av galna ko-sjukan.



Vi har ingen anledning att tro att det skulle finnas smitta här, tvärtom, det togs stickprover för ett par år sedan i samband med blåtungevaccinering och då var det inget djur som bar smittan. Men om man tar på alla djur får man en smittfri status som är bra om man t.ex.ska sälja något djur.

Våra baggar kommer båda från Maedi Visna-certifierade besättningar, men de är svåra att sälja vidare när de gjort vad de ska här eftersom vi själva inte har den statusen ännu.

 Först togs prover på alla tackorna, fast bara de som är över 1 år. Ungtackorna får vänta till nästa år.







Sedan var det den gamle baggens tur. Han är ganska stor vid det här laget. Honom har vi bara klippt på halsen, han behöver nämligen inte bli av med sitt värmande täcke och börja äta upp sig ännu mer!

Mönsterstickat

Eftersom jag nu har avslutat några större projekt så tänkte jag att det var dags att påbörja något nytt! Men jag har fler ufo:n liggande så det blev ett litet arbete: muddarna Abigail från Vintage Modern Knits. Tycker de är så vackra, dessutom är jag rätt inne på mönsterstickning just nu.

De var inte jättekul att sticka, mönstret är så konstruerat att det är långa flotteringar på både bottenfärg och mönsterfärg och det blir inte så bra flyt i det tycker jag.

Men garnerna var desto roligare! Har köpt dem i Kina, men det var mer rå ullkänsla än i många andra (mer behandlade) garner som jag köpt där.  Så nu tänker jag att detta var ett bra projekt för att testa garnerna och stickfastheten inför ett större projekt. Jag har nämligen 1 kg av varje färg.

Har därför börjat planera för en tröja eller kofta i Selbu-mönstring. Tänkte sätta ihop några av de mönster jag tycker mest om.

Har också stickat 2 par muddar efter Queen Mudds trevliga mönster som finns att köpa på Helylle. Ett par till min syster och ett par till mig själv. Garnet är Rowans 4-ply Soft och det är otrolígt trevligt i resårstickning. Virkad kant i Pillpi.

Jag har också börjat ta med mig min norskstickade gul-grå kofta på tåg och sånt, så det händer något med den. Mönster från Norwegian Patterns for Knitting, som är en trevlig bok med helt usla beskrivningar. Garn från Kina.