Vi har fått tillökning med tre svarta djur: två hönor och en katt. Alla är omhändertagna för att få det bättre.
Hönorna är av rasen Cochrin, vilket visade sig vara en kinesisk ras. Det visste jag inte när jag fick dem, men det var ju lite passande!
De har tidigare bott hos en hästuppfödare där de gick var för sig i olika bås, tillsammans med tuppar . De har alltså aldrig varit utomhus förrän de kom hit. Den ena hönan gick ihop med en tupp, men den andra hade två tuppar. Den stackars hönan fick alltså aldrig vara ifred...
Sen de kom till oss fortsätter dessvärre tupparna att jag den ena, inte den som är på bild utan den andra. Hon är inte med på bild av en anledning: Hon gömmer sig för tupparna. Hennes nacke är helt utan fjädrar eftersom det är där tupparna tar tag för att hålla fast henne medan de roar sig enligt naturens villkor. Det går visserligen ganska snabbt, men nu är den tredje tuppen också på henne så det blir lite mycket. Tupparna står utanför hennes gömställe och väntar. Hönan torde vara aningen deprimerad...
Så, för att rädda hönan - och för att det inte finns någon anledning att ha ett helt gäng tuppar som äter mat utan att producera ägg - tänker vi idag slakta tre av de fyra tupparna. Vår "gamla" blommetupp stryker med för att han är oklok nog att anfalla den hand som föder honom. Av de tre Cochrintupparna behåller jag den stilige grå.
Att spara den stiligaste tuppen har ju visserligen visat sig vara en ganska dålig strategi; det var av den anledningen som blommetuppen fick bli herre på täppan. Fast den grå Cochrin-tuppen är så grann så jag kan inte låta bli att försöka!
Det finns ett litet aber till: någon av de nya är klart kontraproduktiv. Sen de kom hit är det nämligen någon som äter ägg. Jag har en plan: den skyldige kommer att avslöjas och nackas.
Jag har ingen bild på den grå tuppen än eftersom han inte är van att gå ut, och ärligt talat verkar han lite feg...
Katten då? Jo, hon är ursprungligen en hittekatt som sonens kamrat tog hand om. Men kamraten har en jättekanin (jo, det är sant) som mobbade henne. Hon mår bättre här.
Det ser ut som hon är norsk skogskatt, tycker jag. Någon som vet? Hon heter Hessia och är numera synnerligen kelen.
De första dagarna blev jag dock lite betänksam, hon kan inte jama (det låter inget när hon öppnar munnen!) men hon gick och skrek konstigt i ett par dagar. När hon dessutom började skvätta och markera inomhus övergav jag snabbt planen att hålla henne inomhus en vecka.
De följande dagarna tillbringade hon i en av längorna tillsammans med en hankatt. Jag har aldrig haft en honkatt förr så först då begrep jag att hon löpte! Och nu lär det bli källingar när jag är i Kina!
PS: En särskild hälsning till en av mina läsare, Marianne, som på en trevlig fest igår fick mig att återfå lusten att skriva efter ett par veckors torka. Tack!
Igår slaktade vi tre av våra tuppar. Jag har alltid hört att det ska vara så svårt att plocka fjäderfä, men det gick hur lätt som helst. Jag var noga med temperaturen för att skålla dem ordentligt så fjädrarna lossnade utan problem. Det var betydligt värre med att ta ur dem, det fick jag ge upp. Får be någon att visa mig nån gång. Jag skar istället ut låren och bröstfiléerna, det är ju där det mesta köttet är i vilket fall som helst.
