Litteratur från Kina...

... är väl fortfarande ganska okänt för många i västvärlden. Just nu läser jag en kinesisk 1700-talsroman som först nyligen kommit i svensk översättning. Del 1, Guldåldern, kom för ett år sedan och del 2, Silveråldern, för ett par månader sedan. Återstår tre delar för romanen som i sin helhet heter Hongloumeng, översatt till Drömmar i röda gemak, och som i grunden är en släktroman.

Drömmar, av Cao Xueqin, är en av Kinas klassiker, ett verk som de flesta kineser känner till efter vad jag förstått. Forskningen är synnerligen omfattande och kallas allmänt för rödforskning, en hänsyftning på titeln.

Är det läsvärt då? Ja, efter bara några sidor känns det verkligen så! Tonen som anslås direkt är lättsam, skriven på talspråk med ett tilltal till såväl läsaren som författaren är några ingredienser som gör att den känns oerhört modern. Redan på de första sidorna blandas verklighet och drömmar i berättartekniken. Pär Bergman, som översatt Drömmar, beskriver det så här: "Realism och romantik, prosa och poesi, verklighet och dröm, normala tillstånd och galenskap, förnuftsliv och magi, nukänsla och mytisk tid, sant och falskt blandas om vartannat".

Alldeles för många sjalar på gång...

Som så många andra har jag drabbats av sjalar. I våras fick en kollega mig att börja sticka igen - tack Karin! - och sjalar var det som gällde. Ett antal har blivit klara men några gamla UFO:n finns så klart, och några nya som jag inte kunnat låta bli att börja på...

Den grön-blå i rätstickning av restgarner påbörjades för två år sedan och har sedan legat tills nu. Den som tittar noga ser att några av de osynliga ökningarna i mitten inte blivit fullt så osynliga - ett resultat av att det varit långt mellan sticktillfällena. Man tror man ska komma ihåg hur man gjorde, eller hur?

Rött är en av mina absoluta favorit-färger. Har därför ett rött UFO och en som jag nyss påbörjat. UFO:t (överst) är en tråd ull och en tråd mohair från Karin Noe, inköpt på Glimåkra vävdagar 2006. Underbart garn! Som vanligt med spetsstickning ser det inte mycket ut för världen förrän det blivit blockat, bild på färdigt arbete kommer. Den nya är entrådigt ullgarn från Stäket med långa färgflotteringar, rätstickad. Jag brukar sticka lite extra maskor för att forma över axlarna, då ligger sjalen mycket bättre. Med tillräcklig längd på snibbarna blir det också jätteskönt att knyta i ryggen när man går ut till fåren...

I våras stickade jag flera sjalar i ett mönster som många tyckt om och som dessutom var jätteroligt att sticka, mönster från Kauni finns att köpa på Helylle i Kristianstad. Den grå är i lingarnet Kalinka och den röda i ull-silke.

Hej bloggvärlden!

Efter en trög start - jag klarade inte att få in bilder och då är det minsann inte mycket vits med en stickblogg - har jag nu fått lite kläm på det tekniska och ser fram emot att bli en del av en mycket intressant bloggvärld!

På landet är det möjligt att ha får vilket föranleder ett (i högsta grad oreligiöst) halleluja! Finull är rasen och flera är bruna.

Ullen verkar jättefin, ska skicka för lönspinning i höst men också försöka mig på att spinna själv. Har hittat erfaren lärare men saknar ännu så länge en bra kardmaskin och spinnrock. Lånade en Ashford kardmaskin och höll på att få spader på drivmekaniken: det förbaskade gummibandet hoppade av hela tiden. Det var inget nöje! Längre bak i tiden har jag haft en riktigt bra kardmaskin, större och med annan drivning. En sån vill jag ha igen...