Arantröja

Jag håller på att sticka mitt livs första Aran-tröja efter en beskrivning i Alice Starmores Aran knitting.

Fast jag gör den lite annorlunda i ärmarna så det inte blir så fruktansvärt mycket material där. Vill ha det lite smidigare.

Det går åt en hel del garn. Jag har ett kilo av garnet och hoppas att det räcker.... Fast det verkar så.

Produktiva höns

Det blir nog fler kycklingar för två hönor till har lagt sig att ruva! I förra kullen blev det fyra, men en drunknade i en vattenspann så de är bara tre. Inte tillräckligt för att ha värphöns som täcker behovet av ägg i vinter.

Men om det blir lite fler från de här hönorna så kanske jag slipper köpa färdigkläckta. Det är ju rätt bekvämt att låta hönan sköta jobbet! Och dessutom är det ju så det är meningen att små kycklingar ska växa upp.

Hönorna har lagt sig längst in under gödselbrädan, en i varje hörn. Rätt svårt att komma in där och kontrollera äggen - och märka dem så man vet vilka man kan ta bort och äta upp...

Hönsgården har fått nytt och högre stängsel. Och en riktig dörr, som jag gjort nääästan själv.  De har nog lite tråkigt nu, för även om hönsgården är bra mycket större än många andra så har de varit vana att gå helt fritt hela vintern. Så nu ska vi fundera ut hur vi ska göra på baksidan för att kunna släppa ut dem på lite större stycke, med mer grönt för dem att äta och mer att göra. Jag vill att de ska ha så bra hönsliv det bara är möjligt.

Tjockisen har lammat!

Den riktigt tjocka tackan lammade för knappt en vecka sedan. Jag har jobbat och inte kunnat ta kort förrän nu. Hon fick tack och lov inte fyrlingar, men rejält stora trillingar. Dessvärre var ett av dem dödfött, något man tyvärr får räkna med händer någon gång när man har så här pass många djur. Men de två mår bra och frodas!

Tack så mycket till alla som har undrat hur det gick!

Vi har nu drygt 60 lamm, och det blir fler när ungtackorna sätter igång och lammar. Av årets lamm är ovanligt många svarta och med maskade ögon. Det är Kurt som är "skyldig"!

Mina små kycklingar växer också. Här är de på väg att gå och lägga sig under hönan, men tittar ut lite för att det ska bli lagom varmt.

Sjal i lingarn

Nori är klar! Den var ganska kul att sticka och den blev bra, det är inte särskilt stor skillnad på fram- och baksidan så den känns faktiskt vändbar.

Kanten är fin: man lyfter 1:a maskan, stickar nästa i bakre maskbågen och i slutet på varvet stickar man nästsista i bakre maskbågen och sista maskan vanligt, och resultatet blir nästan som en liten rullkant. Inte alls dumt.

Jag har stickat i Kalinka, ett lingarn. Lingarn trasslar gärna så jag stoppar det i en plastpåse och tar garnet utifrån istället för inifrån nystanet, funkar väldigt bra.

I väntans tider...

Vi har haft massor av tackor som lammat i påsk så nu har vi 43 lamm. Av de äldre tackorna har alla utom 6 lammat. Ungtackorna är betäckta senare så det dröjer lite till. Det lär alltså komma fler lamm.


Tjockast på gården är den här tackan, undrar hur många hon har i magen...

Wärldens bästa Werner

Werner är en riktigt trevlig tupp! Han är döpt efter Aspenström, eftersom vi såg en av hans pjäser den kväll vi gav tuppen namn.

Marantuppen Werner.

När jag har grönsaksrester, överbliven pasta och annat som hönsen gillar, så kallar jag alltid på Werner. Som tupp är det nämligen ans ansvar att hitta föda åt hönsflocken. Han kommer som ett skott när jag kallar och går sen bredvid mig till utfodringsplatsen. Synnerligen trivsamt!

Werner ser också till att befrukta hönsen. Till sin hjälp har han tre ungtuppar - som är synnerligen heta på gröten - eftersom det är ganska många höns. Werner blir inte så glad, han försöker hålla dem på mattan....

En av mina tre ungtuppar.

Faktum är att våldtäkt är dagligen förekommande i hönsens värld. Ett tag började jag undra om höns någonsin vill. De vill. Det är stor skillnad på när de ligger still och medverkar mot när de skriker rent hjärtskärande och försöker komma undan... Tuffa pix... Lyckligtvis undkommer de rätt ofta.

Själa akten innebär att tuppen kliver upp på hönan, varmed han river henne på ryggen med klorna och håller fast henne i nacken med näbben. Detta ger tydliga avtryck på hönan. De mest populära hönorna är ganska fjäderlösa på rygg och nacke. På den här hönan syns det mest i nacken:

Jag har alltså befruktade ägg att tillgå. Det är dem jag har lagt ut för en hugad höna att ruva. Fast det är nog lite tidigt på året än, ingen var intresserad. Jag gör ett nytt försök lite längre fram.

De fyra kycklingar som kläcktes för en dryg vecka sedan är sprungna ur ägg från mina egna höns. För att det inte ska bli inavel måste man så klart se till att ha en tupp som är obesläktad med hönsen.

Werner är lyckligtvis bara släkt med två hönor, och de tänker jag nacka till hösten. De är nämligen inte särskilt trevliga: rädda och fasligt stirriga. Werner däremot är supertrevlig så honom vill jag ha kvar!


Det är inte alltid så lätt att fotografera höns:

Lammfödsel

Igår hade vi en tacka som lammade mitt på dagen så det var möjligt att fotografera. De flesta föder faktiskt på kvällen/natten.

En liten varning är kanske på sin plats: detta är inget för äckelmagade... Själv tycker jag det är helt fantastiskt att se små liv komma till världen!


Första lammet är fött och tackan har fullt upp att slicka det rent innan nästa kommer.

Nästa lamm är på gång, först syns vattenblåsan. Tackan fortsätter att slicka på lammet.

Nu syns huvudet. Tackan har rimligtvis rätt ont, men fortsätter i alla fall att slicka på sitt lamm. Lamm föds med huvudet och framklövarna först, i annat fall måste man hjälpa till att få ut dem.

Vid nästa värk kommer resten av lammet ut. Tackan brukar ofta lägga sig ner och krysta ut det, men inte så långt ifrån lammet.

Tredje lammet går så lätt att hon inte bryr sig om att lägga sig. Det hänger kvar i bakbenen och skakar på sig för att bli av med hinnorna.

Det tar inte många minuter innan de försöker resa sig. Det är det enda skydd de har mot vilddjur i naturen. Den här födseln gick så snabbt att tackan inte hann med att slicka lammen rena och torra, så vi hjälpte till att torka dem.

Här har det gått ungefär en halvtimme, kanske lite drygt, sen första lammet föddes - och de försöker redan hitta spenarna för att få mat. Det är livsviktigt att de får råmjölk inom ett par timmar.

Ett av de här lammen var dessvärre så svagt att det dog några timmar senare. Det händer ibland, men inte så ofta, tack och lov. De andra två är synnerligen livsdugliga och hoppar och skuttar som lamm ska!


Jag har fått en fråga om ruvägg från Gunillas ljusglimtar och tänkte skriva om det i nästa inlägg.

Fler som vill ruva?

Hönan med fyra kycklingar tar verkligen hand om sina små. Mycket mindre jobb för mig än att köpa färdigkläckta ägg - som ju inte har tillhörande höna!

Så nu har jag lagt ut en massa ägg, märkta så man vet om det läggs nya ägg i högen, och hoppas att det finns en ruvningvillig kandidat i flocken.