Nu ska det väl hålla!

Det har inte blivit så mycket stickat på sistone. Eftersom jag pluggar både kinesiska och svenska språket tar det sin lilla tid. Kinesiskan ska jag träna live snart - har nämligen bokat en resa till Peking efter nyår!

Jag har i alla fall hunnit göra nya innesockar. Den här gången stickade jag i dubbelt ryagarn, tror det är vävgarn till mattor. Det ska väl hålla att gå på hoppas jag! De förra höll ju inte ens en vecka. Inte riktigt min favoritfärg men här prioriteras funktionen! Det ena garnet är riktigt illgrönt, men det dämpas av det andra som är mer mossgrönt så slutresultatet blev i alla fall uthärdligt. Garnet är tyvärr för grovt och styvt för flätstickning så det fick bli släta sockar.

Jag har gjort sockar i det här garnet förut, men då virkade jag med enkelt garn och tovade sedan i maskin. Det blev bra och jag har mer garn så det får nog bli tågvirkning av det. Och kanske på flyget till och från Peking. Har införskaffat en virknål i trä som inte syns på bagageröntgningen!

Tag betäckning!

Baggen är het på gröten! Efter att ha stått i en box nära tackorna en hel dag blev han helt till sig när han blev utsläppt!




Lyckligtvis var i alla fall en tacka brunstig. De andra får han väl vänta lite på.



Sen var det mest lite kärvänligt efteråt!



Vi ser fram emot lammen! Den här baggen är renrasig finull och det tycker jag är bra med tanke på ullen och framtida garn. Sen har vi tänkt ha in en Leicesterbagge som blir bra för både köttvikten och ullen. Men det får nog vara till nästa år.

Det går sakta...

Har haft för mycket jobb på sistone, och på det en praktförkylning, så det går sakta med koftan. Men nu är det bara att virka på ärmarna och göra ficklock (fuskvarianter) och sen är den klar. Och en liten ångning på framkanten som är virkad istället för stickad. Ska väl greja resten i helgen tänker jag.






De långa torgvantarna är i alla fall klara. Tror nog det blir snyggt tillsammans.

Nära ögat!

Igår fick vi klart för oss att vargen rev 17 får obehagligt nära oss, bara ett par hundra meter. Han kom troligen därifrån när han stannade till på vår gårdsplan.

Jag har full förståelse för de som tycker det är mycket jobbigt att leva med varg inpå husknuten. Vi kan tycka det är spännande ett tag, och det är onekligen en upplevelse att få se en varg, men det är samtidigt sannolikt att vargen drar härifrån inom en snar framtid. Det är det som gör skillnaden. För vargens besök här innebär att vi förstår hur det måste vara att ständigt vara orolig för sin tamboskap.

Det är alltså med kluvna känslor vi möter vargen. Å ena sidan ett vilt djur som vi inte vill ska utrotas. Å andra sidan ett djur som drastiskt hotar den invanda livsstilen när man har får.