torsdag 4 april 2013

Wärldens bästa Werner

Werner är en riktigt trevlig tupp! Han är döpt efter Aspenström, eftersom vi såg en av hans pjäser den kväll vi gav tuppen namn.

Marantuppen Werner.

När jag har grönsaksrester, överbliven pasta och annat som hönsen gillar, så kallar jag alltid på Werner. Som tupp är det nämligen ans ansvar att hitta föda åt hönsflocken. Han kommer som ett skott när jag kallar och går sen bredvid mig till utfodringsplatsen. Synnerligen trivsamt!

Werner ser också till att befrukta hönsen. Till sin hjälp har han tre ungtuppar - som är synnerligen heta på gröten - eftersom det är ganska många höns. Werner blir inte så glad, han försöker hålla dem på mattan....

En av mina tre ungtuppar.


Faktum är att våldtäkt är dagligen förekommande i hönsens värld. Ett tag började jag undra om höns någonsin vill. De vill. Det är stor skillnad på när de ligger still och medverkar mot när de skriker rent hjärtskärande och försöker komma undan... Tuffa pix... Lyckligtvis undkommer de rätt ofta.

Själa akten innebär att tuppen kliver upp på hönan, varmed han river henne på ryggen med klorna och håller fast henne i nacken med näbben. Detta ger tydliga avtryck på hönan. De mest populära hönorna är ganska fjäderlösa på rygg och nacke. På den här hönan syns det mest i nacken:



Jag har alltså befruktade ägg att tillgå. Det är dem jag har lagt ut för en hugad höna att ruva. Fast det är nog lite tidigt på året än, ingen var intresserad. Jag gör ett nytt försök lite längre fram.

De fyra kycklingar som kläcktes för en dryg vecka sedan är sprungna ur ägg från mina egna höns. För att det inte ska bli inavel måste man så klart se till att ha en tupp som är obesläktad med hönsen.

Werner är lyckligtvis bara släkt med två hönor, och de tänker jag nacka till hösten. De är nämligen inte särskilt trevliga: rädda och fasligt stirriga. Werner däremot är supertrevlig så honom vill jag ha kvar!


Det är inte alltid så lätt att fotografera höns:





8 kommentarer:

IngridJ sa...

Roligt att läsa! Låter spännande ditt lantliv. Och så stilig han är, Werner!

Ruta Ett sa...

Kan bara hålla med ovanstående. Werner är sannerligen en tjusig herre.

sinneskatten sa...

Oh vad det verkar trivsamt att ha en Verner i sin trädgård.
Och ståtlig är han också!

Miranne sa...

Takk for endå eit fornøyeleg glimt frå livet på landet :o)

bbk sa...

Både härligt och fasligt att leva hönsliv. "Werner" är ju ett mycket mänskligt, men ganska ovanligt namn häröver. Men jag måste nog berätta för min pappa om ditt inlägg. Han heter också Werner och tycker nog ni har konstiga namn på höns...

Paradiset Kaos sa...

En gång i tiden så hade jag och min gubbe en jättefin tupp som vi skulle döpa efter rollfiguren i filmen i "Tuppen". Eftersom vi inte kunde komma på det så fick han namnet Härenstam efter Magnus Härenstam som spelade i filmen.
Härligt med höns. Saknar våra ibland

Linda sa...

Åh, vad jag skrattade åt din sista bild med tupp på väg ut ur bild. Så ser 85% av mina bilder på mina höns ut... :) Werner verkar vara en riktig tuppgentleman!

Laila sa...

Det är nåt visst med höns. Och tuppar. Som liten tillbringade vi en tid på Gotland och dem som vi hyrde stuga av hade några höns och en tupp. Dessa gick lösa, men hägnades in efter några dagar. Tuppen följde med mig som en hund, antar att hönorna hade vissa synpunkter ;-)