金瓶梅

...eller med bokstäver: Jin Ping Mei som är en roman från 1500-talet. I översättning betyder det ungefär Plommonblomman i den gyllene vasen (med viss reservation för missförstånd från min sida). Men namnet syftar egentligen på namnen på 3 kvinnor som har huvudroller som hustrur till den utsvävande Hsimen. Den svenska översättningen från 50-talet heter också Romanen om Hsimen och hans sex fruar.

Jin Ping Mei var förbjuden och tidvis belagd med både bötes- och prygelstraff i stort sett från den skrevs till kejsardömets fall 1912, men inte - som man kan förledas att tro - i första hand för dess erotiska inslag, utan framför allt för att den tar upp och avslöjar samhälleliga missförhållandena. Sådant har tydligen aldrig varit populärt i Kina.

Den här romanen är i allra högsta grad läsvärd fortfarande! Den börjar med att Hsimen förälskar sig i den sköna Gyllenlotus som dessvärre redan är gift. Han slår sig därför i slang med en skrupelfri äktenskapsförmedlerska och giftmördar den äkta mannen. Även Gyllenlotus är med i komplotten - Hsimen är nämligen både rik och bevandrad i älskogens fröjder. Den lokale likbesiktningsmannen mutas av Hsimen, men det finns ett problem till: den mördade äkte mannens bror är ingen mindre än den ryktbare tigerdödaren Wu Sung.

Så långt har jag läst och jag ser fram emot fortsättningen! Jag tror att romanen är filmad och om de inte gjort den rent pornografisk ska jag nog försöka hitta den nästa gång jag åker till Kina.

En liten notering om stavningen: På bokens omslag används ett äldre transkriberingssystem, idag skulle man stava enligt pinyin och då blir det Jin Ping Mei.