Envisa får-mödrar

Vid den här tiden är det dags att dela på tackor och lamm. Det brukar inte vara några större problem. I år var det dock lite jobbigare än vanligt.

Vi börjar med att ta hem alla från sommarbetet uppe i backen, tvärs över åkern. I år har arrendatorn vete på åkern, och det kan man ju inte traska rätt igenom med ett 29 tackor och 60 lamm.

Av misstag finns det turligt nog en "gata" i kanten av fältet. När det var dags för vallskörd tog nämligen den något oerfarne maskinskötaren fel på gräs- och vetefältet (!) och hann hugga av längs med ena kort- och långsidan. Där är perfekt att driva fåren! 

Hem var alltså inga problem.

Men sen hade vi ett fasligt göra att få in alla i stallet, som tur var kom en granne och hjälpte till. Sen delade vi dem i olika grupper: 11 tackor som ska till slakt för sig, 60 lamm för sig tillsammans med 1 tacka som "barnvakt" för att hålla ordning på lammen, och resterande 17 tackor som skulle tillbaka till sommarbetet.

Nu börjar strulet! Vi fick visserligen upp de 17 tackorna till backen, men det tog inte många minuter förrän de var hemma igen och letade efter sina lamm. De hade hittat någon svag punkt i stängslet och rymt. Tack och lov tog de samma "gata" hem så vi slipper ersätta arrendatorn för förstört vete!

Tackorna fick gå på en äng här hemmavid över natten. I morse reparerade Mannen stängslet och vi drev upp dem till backen igen. Fast inte utan problem, de var väldigt envetna med att vilja in i stallet där lammen var. En annan granne kom och hjälpte till. Och en listig rackare (får - inte granne) gömde sig bakom ena längan så henne fick vi lämna hemma.

När de övriga 16 tackorna väl var uppe i backen igen kände vi oss väldigt nöjda. Nytt stängsel och allt, nu är det frid och fröjd. Trodde vi i ungefär en halvtimme. Då kommer 11 tackor tillbaka - igen! Då gav vi upp så nu går 5 tackor uppe på sommarbetet och resten står i stallet.

Lammen går som planerat på ängarna här hemma. Fast de minsta letar fortfarande efter sin mamma. Och ja, det känns grymt att dela mor och barn - men det är faktiskt inget annat att göra om man föder upp lamm. De ska ju växa till sig för att gå till slakt. Förutom de tacklamm vi ska behålla för att avla vidare på, de ska jag fjäska in mig hos i höst (medelst knäckebröd) för tama tackor är mycket lättare att hantera. Och det är mycket trevligare!

Gäss växer snabbt!

Gäss överlever inte regn förrän de fått fjädrar över hela kroppen. Låter lite konstigt att en vattenfågel inte tål regn, men så är det faktiskt. En bekant berättade att hon brukar hitta döda änder efter varje skyfall. Så man måste vara lite rädd om de små gässlingarna, ta dem ut och in innan de är stora nog att vara ute oavsett väder.

Gässlingarn växer snabbt, fast bilderna ljuger lite för det är nog en dryg vecka sedan jag tog dem så de är faktiskt ännu större nu.

Beskrivning på grunderna i flerfärgsstickning

Att sticka med flera färger samtidigt är en gammal konst att göra stickningen vacker, och det är vansinningt roligt! 

Flerfärgsstickning är en tradition med starkt fäste i Sverige och Norge, liksom på den skotska ön Fair Isle. Internationellt är fair isle-stickning och norsk stickning mest känt. Begrepp som  fair isle-stickning, norskstickning, stranded knitting och andra uttryck blandas ofta ihop i olika sammanhang. Jag tänkte reda ut det i ett senare inlägg, just nu får det räcka att konstatera att alltihop handlar om flerfärgsstickning.

Jag tänkte istället visa hur man håller garnerna och ta upp några viktiga grundförutsättningar.

För den som aldrig stickat med mer än en tråd i taget kan det vara lite knepigt att veta hur man håller garnerna för att få flyt i stickningen och jämn spänning på trådarna. Det är inte meningen att man ska släppa det garn man inte stickar med och plocka upp det när det blir den färgens tur; då får man inget flyt i stickningen, det tar tid och det blir svårt att få jämn spänning.

Man kan hålla på mer än ett sätt, beroende på hur man brukar sticka i vanliga fall. I Sverige brukar vi använda det "kontinentala" sättet att hålla, och då är det enklast att hålla båda garnerna i samma hand. Jag har tagit några foto för att illustrera det (det var svårare att fota än jag trodde och jag klarade inte att få med högerhanden samtidigt, men jag hoppas att man ser tillräckligt tydligt):

Båda trådarna löper över pekfingret (som vanligt) men delas sedan mellan pek- och långfinger. 

På undersidan av handen samlar man ihop garnerna och håller dem tillsammans igen.

När en maska ska stickas fångar man den färg man ska ha. Här har jag hållt lite långt upp för att man ska se lite tydligare.

Ungefär så här brukar jag hålla. Hur nära man håller är så klart olika, håll så likt som du brukar så blir det lättast.

Det är också viktigt att alltid hålla garnerna i samma ordning. Det blir alltid lite olika spänning på de båda garnerna och i många mönster kommer det att synas tydligt om man skiftar garnerna. Jag tänker så här för att komma ihåg vilket garn jag har var: bakgrundsfärgen längst bak. Jag kommer då ihåg det eftersom båda orden börjar på b.  Det är dessutom oftast bäst att ha bakgrundsfärgen längst bak när man gör mönster där man behöver sno garnerna (mer om det senare).


En annan viktig sak: sticka runt och inte fram och tillbaka. Flerfärgsstickning lämpar sig inte för aviga maskor! Stickar du runt blir det bara räta maskor och det blir möjligt att få flyt i stickningen, då blir det så klart lättast att få det jämnt och fint.

Nu är det läge att fatta stickorna och prova med att sticka varannan maska med olika färg, fortsätt med 2 maskor i varje färg och sen 3 maskor i varje färg. Fler än 3 (eller möjligen 4) maskor brukar man inte sticka i en och samma färg utan att sno garnet (hur man gör kommer i senare inlägg). Har man för många maskor i samma färg (utan att sno) kommer det nämligen att dra ihop stickningen, det blir inte alls bra.

I nästa inlägg om flerfärgsstickning kommer ett enkelt nybörjarmönster och fler tips och viktigheter kring mönster för flerfärgsstickning.

Hoppas detta blir till nytta och glädje för någon!

Stickning som upprör

Jag sitter med som ledamot i en nämnd i min hemkommun. Mötena kan vara ganska långa och med många föredragningar.

För att kunna koncentrera mig och fokusera tankarna som annars gärna vandrar sina egna vägar så - just det! - jag stickar så klart. Det fungerar alldeles utmärkt om man bara väljer ett sticke där man inte behöver räkna maskor.

Vad gör andra då? Jo, somliga kladdar på papper, andra tar en liten tupplur, någon pluggar inför juridiktenta och en del håller på med mobiltelefonen (t.ex. ett av kommunalråden).

Vilket av dessa alternativ verkar vara bäst ur koncentrationssynpunkt? Javisst, stickning! (Jag sover aldrig på mötena...)

Och vilket av dessa alternativ tror ni folk blir upprörda över? Helt rätt. Stickning. Så pass att motståndarlaget tagit upp det med både sitt kommunalråd och med min gruppledare, som i sin tur dryftat det med vårt kommunalråd.

Och tror ni jag låter bli att sticka då? Självklart inte. Om man skulle rätta sig efter alla dumheter folk får för sig skulle man ha fullt sjå och missa en massa värdefullt här i livet. Undrar bara om de tänker driva det längre...

Detta är vad jag stickade på på senaste mötet, bara räta maskor och lite ökningar, inget märkligt för en van stickare. Först blev jag missnöjd med färgerna, men nu tänker jag att det kanske inte blir så dumt när det blir klart.

Och så gässlingar...

Det är mycket med djuren nu! Jag är väldigt förtjust i hönsen och Mannen vill av någon anledning gärna ha gäss. Så häromdagen införskaffade han 20 stycken nykläckta gässlingar. Lite fler än förra året och lite fler än vi egentligen behöver. 

Förutom att de blir goda till hösten så är de också alldeles utmärkta gräsklippare. Man slipper slå gräset runt längorna!