Igår slaktade vi tre av våra tuppar. Jag har alltid hört att det ska vara så svårt att plocka fjäderfä, men det gick hur lätt som helst. Jag var noga med temperaturen för att skålla dem ordentligt så fjädrarna lossnade utan problem. Det var betydligt värre med att ta ur dem, det fick jag ge upp. Får be någon att visa mig nån gång. Jag skar istället ut låren och bröstfiléerna, det är ju där det mesta köttet är i vilket fall som helst.Ikväll blir det Tupp à la Marengo!
Nu har vi alltså bara en tocke kvar, den grå Cochrin-tuppen. Jag tycker han är stilig, men Mannen tycker han ser lite löjlig ut med fjädrar på benen. Och dessutom att han ser ut som han har skiddräkt på sig, så därför är han nu döpt till Stenmark.
7 kommentarer:
Det är väl bara bröstfileerna som är ätbara. Coq aux vine, eller?
Du gör det bra och de jag känner som slaktar tuppar gör precis som du
Tack! Det blir Tupp à la Marengo istället. Men låren är väl också ätbara, det är ganska mycket kött på dem?
Jag tycker inte att benen är löjliga, han är mycket stilig!
Tack! Det tycker jag också! Och hönsen är det nog mest jag som bestämmer över!
Han ser inte alls löjlig ut. Han är ju jätte fin o ståtlig med sina fjäderklädda ben .
Kram Beijan
Stenmark är en otroligt tjusig tupp!Jag gillar honom skarpt!
Hej jag kikar in till dig allt oftare då jag gillar din blogg. Humor, spänning och tupp problem roar mig faktiskt och den kvarvarnade tuppen är tjusig tycker jag.
Beundrar att du klarar av att ta hand om djuret när det är dött, jag tänker mest på att man liksom har känt djuret. Så är snackar en storstadsbo som du säkert inser.
Kram Maggan
Skicka en kommentar