Kurt i arbete - och ulltvätt

För någon vecka sedan släppte vi ut Kurt med ett antal av tackorna - dags att börja arbeta!

Oooops... kallade honom visst Rune först, men det här är så klart Kurt så jag fick ändra... namn är inte min starka sida...

Ibland måste baggen jaga tackorna, men de här var mer än villiga och jagade istället honom. Fast de brukar bli betäckta förr eller senare i vilket fall som helst. Och leverera lamm till våren!

Alla är klippta före betäckningen för då luktar de mer och alla blir lite hetare på gröten.

Ullen har jag sorterat och packat för att skicka till spinneri, fast det lär inte hinna komma tillbaka som garn före nyår för vi blev lite sena med klippningen.

Om man själv vill ta hand om ull är det en hel del arbete med det. Jag har ännu inte tagit hand om stora mängder ull själv, men jag har tagit reda på hur man gör.

Köpte bland annat en bok om spinning som även tar upp hela processen med tvättning: The Alden Amos Big Book of Handspinning. Utifrån den och från andra livserfarenheter som föreläsning av en expert på området (har tyvärr glömt hennes namn) skulle jag vilja säga så här:

Jag hade valt att tvätta ullen före kardning och spinning. Man kan göra det efter, men det är trevligare att arbeta med ren ull. Dessutom säger t.ex. Rikke (som är skicklig spinnerska) att det inte går lättare att spinna med ullfettet kvar.

Ullen måste tvättas mycket försiktigt för att inte filta sig. Det betyder stort vattenbad, själv har jag sparat ett par gamla badkar. Absolut ingen mekanisk bearbetning. Flytta bara ullen försiktig fram och tillbaka i karet lite grann.

Ull tål hög temperatur - under förutsättning att man inte bearbetar den - men det är inte nödvändigt. Boken rekommenderar 40 - 50 grader, eftersom det är den temperatur där ullfett smälter.

Enligt experten fungerar det faktiskt med kallt vatten och utan tvättmedel: ullen innehåller saker som gör att den tvättar sig själv, ju fler omgångar som tvättats i samma vatten, ju renare blir ullen. Detta har jag inte provat själv, men fåren blir ju rena av sig själva så jag tror faktiskt på henne.

Tvättmedel är det jag är mest osäker på. Boken säger alkali, bäst är washing soda också känt som sodium carbonate (obs! inte bicarbonate). Enligt boken behövs alkali - men i små mängder eftersom för stor mängd förstör ullfibern. Fast mängde behöver också anpassas till om man har hårt eller mjukt vatten. Jag har sett tvålar avsedda för ull- och sidentvätt, baserade på olivolja, och det är det jag hade valt. Det man absolut inte ska använda är vanligt tvättmedel.

Enligt boken behövs tre kar, ullen flyttas till renare och renare vatten. Håll temperaturen genom att fylla på med lite varmvatten. Slunga ullen i nät (centrifugering!) mellan flyttningarna för att få bort så mycket tvättmedel som möjligt.

Summa summarum hade jag gjort så här: Tvätta små mängder i taget i badkar med mycket ljummet vatten och liten mängd olivtvål. För ullen fram och tillbaka ett par gånger. Ta upp ullen och slunga den i nät innan den läggs i nästa kar, tre vattenbad totalt. Låt ullen ligga i bad 2 och 3 medan man jobbar med bad 1. Slunga den innan den bredes ut för torkning.

Det här tar sin lilla tid... Nästa sommar/tidig höst ska jag minsann prova...

Mera mössa: Grantham

Bilden från Kristen Orme på Ravelry

Fick ett tips i en kommentar från Annas aviga om mönster på Grantham, en superfin mössa som finns som gratismönster på Ravelry. Tack så väldeliga! Jag gillar den så mycket att jag tänker göra flera stycken som julklappar!


Har börjat på en i beige - som nog blir lite stor - och plockat fram garner till en grå, en röd och en lila.




Stickar med en tråd ullgarn och en tråd mohair på stickor 3,5. Det går snabbt!

Har också fått en fråga från De otaliga projekten om att tvätta ull och nästa inlägg ska jag skriva lite om det.

Det är jättetrevligt med både tips och frågor!

Karin Kurbitsmössa

Oj, oj, oj... nu har det gått lite långt tid sedan senaste inlägget. Det har kommit lite tentor ivägen, men nu är de så gott som klara.

Lite har jag stickat i alla fall. På torsdagens Stickhit på Helylle i Kristianstad började jag på en Karin Kurbitsmössa.

Mössorna i beskrivningen tycker jag faktiskt inte är så snygga, tror det beror på att det är ljusa färger längst ner. Den jag sett i verkligheten (stickad av Anna på Stickhit) är mycket finare, men hon har mörka färger längst ner. Det är det på min också så jag hoppas den blir bra.

Har faktiskt ännu inte lyckats sticka en mössa jag trivs i, så förhoppningen är verkligen på riktigt!

Mönstret är vackert men det är ingen hit att sticka, långa flotteringar i båda färgerna gör det jobbigt att sno garnerna. Blir mössan bra i storlek och passform så ska jag rita in ett eget mönster i mallen.

Stickar med 1 tråd Fame i gröna färger och 2 trådar babyalpaca, stickor 2,5.Jag har inte provstickat så jag hoppas det blir lagom...

Självhushållning

I min ungdoms dagar :-) var jag väldigt attraherad av självhushållning. Idag har jag lite av det i min tillvaro, om än långt ifrån helt och hållet.

Men när jag nu har nackat de höns som har gjort sitt som värphöns tycker jag verkligen det känns bättre att ta rätt på köttet än att slänga dem på gödselhögen.

Alltså plockar jag dem och tar vara på filé och lår, resten är inte mycket att bry sig om. Förutom skroven. För min yngste son är kock så han har lärt mig att koka fond på skroven. Det blir bra bas för soppor i vinter!

Sju höns som inte längre lägger ägg har jag tagit av daga.

Kvar i hönsgården är 8 Sussex, 2 Maran, 4 Blommehöns och 6 med Australorp på fädernet (fast några av dem är tuppar). Och 2 kinesiska Cochin som jag sparar för jag vet att de är ruvvilliga.




Igår kokade jag fond, och idag kokar jag köttet. Jag tänker frysa det kokt så blir det snabbare middagar, och ihop med fond så bevaras köttet på bästa sätt.

Hönskött blir hur bra som helst - bara man kokar det tillräckligt länge.

Över 4 kg hönskött får koka med peppar, lagerblad, morot, lök, persilja, timjan, rosmarin och lite av gårdagens fond i så där 1,5 - 2 timmar.

Nobelpristagaren Mo Yan är en favorit

Vid det här laget vet väl alla intresserade att det var en kinesisk författare som fick årets Nobelpris i litteratur. Men jag misstänker att klart färre känner till eller har läst honom.

Jag hör till dem som följer Nobelpriset i litteratur med förväntan och nyfikenhet. Det är ju inte varje år man har läst författaren - men i år gick det till en kinesisk författare som jag har läst sedan länge!

Mo Yan är en bra författare! Han skriver om landsbygden och bönderna i Kina, och hans böcker innehåller om inte uttalad regimkritik så i alla fall lätt förklädd (om ens det) kritik mot systemet.

Men det är inte det som gör honom mest läsvärd. Nej, det är hans berättarförmåga, hans fabuleringsförmåga där han blandar nutida realism med gammal folklore och dess mer eller mindrer magiska föreställningar.

Jag har läst de tre böcker som finns utgivna på svenska:

Mo Yan slog igenom med Det röda fältet som också filmatiserats. Filmen väckte stor uppmärksamhet i Sverige. Det här är det nya omslaget som nytrycken kommer att ha.

Boken utspelas under den japanska occupationen och har en stark kvinnlig huvudroll.







Vitlöksballaderna blev en favorit! Om bönder som blir tillsagda att odla vitlök, men när alla odlar samma gröda blir stora delar osäljbart. Bönderna gör uppror. Kina har också en lång historia av bondeuppror och det är något den kinesiska regimen fruktar. Handlingen innehåller också en minst sagt gripande kärlekshistoria. Bygger på en verklig händelse.





Ximen Nao och hans sju liv kom ut på svenska så sent som i våras. Även om berättelsen är bra och frodigt fabulerande i Mo Yans stil märks det ändå att han skriver ganska snabbt. Den hade i ärlighetens namn tjänat på lite mer bearbetning. Men läs den, den är klart läsvärd! Den stackars Ximen Nao blir orättvist skjuten under kulturrevolutionen och protesterar i dödsriket. Han lyckas bli återfödd, men inte riktigt på det sätt han tänkt sig, utan som en åsna... Mer avslöjar jag inte för att inte förstöra läsupplevelsen.





På engleska finns fler översättningar, jag håller på att läsa en novellsamling som heter Shifu, you'll do anything for a laugh. Shifu är ett artigt tilltal, från början använt ungefär som mäster för en yrkesskicklig person, men används nu ganska allmänt just som artigt tilltal till yrkespersoner. Jag har läst för lite i den för att säga så mycket mer än så länge, det får jag återkomma till.





酒国 betyder Vinland. Den här boken har jag köpt i Kina för något år sedan. Jag har börjat läsa den, men Mo Yans ordförråd är klart större än mitt så det går lite trögt. Ska läsa lite annat och sen ge mig på den igen.

Den finns översatt till engelska, men den har jag inte läst.






Här är bilder på de nya omslagen på de som finns översatta till svenska, och den engelska översättningen av Vinland.

Det hade varit väldigt roligt att hålla föredrag om Mo Yan och kinesisk litteratur, t.ex. på något bibliotek!